Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 2

j ; b i -pen I A amilj och han lemnade ej på en hel vecka ! sitt hem för att gå på klubben. Om nigonli bekant kom att besöka honom, förde han alltidl: sin gäst i det inre rummet eller rullade ned sardinen omsorgsfullt. Korporalen, som led! dagligen och stundligen af hans dåliga lynnel: och hade utgrundat orsaken, passade endast efter ett tillfälle att förflytta wmajorn ifrån fönstret. En morgon, då majorn kom ut ur sin sängkammare, såg han fönstret öppet hos sina grannar och de båda makarne, som suto vid kaffebordet, ifrigt samtalande. Den gamle majorn drog fram sin sto!, sköt före gardinen något och satte sig att lyssna genom molnen från sin morgonpipa. : Tro ej det, Ernst, sade den unga frun lifligt. Det bekymrar mig så att höra sådant. Ser du någonsin ett moln på mitt ansigte, hör du någonsin en suck ? Nej visst icken, svarade den äkta mannen ömt, i det han tog om hennes hufvud och såg in i hennes ögon. Du är dertill för god och för grannlaga. Ack, Linda! Tror du ej att jag kan förstå alla de tusende små uppoffringar du dagligen gör för din kärleks skull. Jag säger ej att du ängrar dig, att du ångrar ditt beslut att lemna ett lyckligt och beqvämt hem, der din rika onkel ständigt sökte att gissa dina önskningar, för att uppfylla dem så fort de tuppstått i dina tankar. Nej, jag tror ej att du låvgrar detta, men du hade för litet begrepp om armod och trist, om de dagliga försakelserna af ett lif, sådant som det jag hade all bjuda dig, för att ej tryckas deraf, för att e hemligen lida.n Jag skulle då känna sådant och dölja de! för dig under en konstlad glädtighet, sade hor förebrående. Ack, då hvilade vår lycka pi en bra osäker och bräcklig grund. Om de funnes någon som såg mig de stunder då dr ej finnes här hos mig, så skulle den kunn: säga dig, hur orätt du har. Den skulle säg dig att ännu ingen tår har fördunklat mitt öga att ingen enda tanke med saknad flugit tillbak; i det förflutna. Den skule kerätta dig att e