Aftonbladet – 2 januari 1850, sida 1

Min far skrattade godt, och min mor, som i början känt någon förtrytelse på sin väns vägnar, kunde ej hindra sig att le åt majorns ifver. Skola vi nu tvista igen? sade hon med ett utmanande ögonkast. Jag hoppas dock alltjemt på seger och framför allt på bämd., Nå jag säger blott, öfvertyga mig med exempel. Gör det, min nåd! utropade majorn triumferande. Ett sådant hoppas jag du ser här, afbröt min far i glädtig ton under det han lade armen om min mors lif. Du har tillfälle att se ett alldeles ovederläggligt exempel i vårt lilla fredliga hem, så ofta du behagar., Ja utanpå jan, mumlade majorn inom mustacherna med ett envist, misstroget uttryck; ;men du talar ej om alla bekymmer, som insen mer än du sjelf ser och känner. Hvem är alltid utan bekymmer?, svarade min far allvarsamt, och skall man döma efter yttre kännetecken, tillade han med godmodig ironi, så se blott! Du är endast fyra år äldre än jag, och dilt hår är grått, då jag deremot, min far förde sitt ungdomliga ansigte, omgilvet af ett rikt, svart hår, fram till lampan, då jag deremot ännu med temlig fördel kan gifva mig ut för att ej vara gubbe.n Det hör icke hit,, svarade majorn skratande. De blesyrer man fått utappå synas också mest utanpå och de inre...; Inombords har jag inga sådanan, afbröt min 2 min själ är så lugn och förnöjd, som nåsohsin din, och i det fallet tar jag fullkomligt nin hustrus parti, att det troligen kommer en id då du icke längre är nöjd, då deremot jag tid skall förblifva det så länge Gud låter hig behålla. dem jag har kära och ej hemsöker mig med särdeles stora motgångari andra ufseenden., . Nå, så varen lyckliga då! Gerna för mign,