Aftonbladet – 27 december 1849, sida 3

men då han ville förklara sina känslor kom han: olyckligtvis för sent, emedan en mera påpasslig pretendent, Antonin B..., redan framträdt med goda rekommendationer och hade lyckats vinna bifall. Alberic hade oändligt högre värde än rivalen Antonin, hvilken var medelmåttigt begåfvad af mnaturen, föga älskvärd och föga spirituel, men deremot ganska girig, i högsta grad lysten att få föröka sin förmögenhet, som förut endast gaf 4 å 3,000 francs i ränta. Antonin såg i sitt giftermål med en skön qvinna endast en god affär, ett medel att genom ett penndrag tredubbla sin förmögephet. Han sammanparade sina 5;000 -livr. ränta med 40,000. Under denna enda synpunkt hade hymen behag för honom. Man ser här i verlden många skickliga menniskor, som hafva den förmågan att alltid lyckas oaktadt sina ofullkomligheter, fel och naturliga obehaglighet. List tjenar dem i stället för förtjenst. En smidig förställning döljer deras spår på de krokiga vägar, som föra dem till målet. Den unga enkanls hyste icke några ömmare känslor för Antonin, men hon hade låtit sig insnärjas af omständigheternas skickligt utlagda nät; hon hade gifvit vika för en bop rådgifvares egennyttiga ingifvelser, hvilka uppmanade henne att så snart som möjligt draga sig utur det isolerade enkotillståndet genom att ingå ett passande giftermål. Hon hade redan gifvit Antonin sitt ord; hennes hederskänsla förbjöd henne att lyssna till den hemliga röst, som talade för den nye älskaren; för att bryta sin förbindelse behöfde hon någon giltig orsak; det fordrades att man skulle visa henne ett verkligt fel hos den; som fått hennes löfte. Kunde man säga: — Det är endast af egennytta som han sökt eder hand? N Nej! Ty hvar finnes en ung och vacker qvinna som tror sådant? Ett tydligt bevis var nödvändigt; men huru skulle man kunna tvinga den girige att förråda sig och förmå honom att lemna den goda position han intagit ? Det behöfves ibland blott litet för att besegra de hinder, som i början synas oöfverstigliga. — Antonin hade tagit tyska lotteribiljetter. Denna omständighet, så obetydlig den än syntes, kunde såsom man får se blifva af mycken vigt i en klok rivals händer, vilken var färdig till alla offer. Bröllopsdagen var redan utsatt och det var icke många dagar qvar, då Antonin en vacker dag erhöll ett bref, i hvars poststämpel stod Wienp. Detta bref, som han bröt med darrande hand och läste med största rörelse, var sålunda affattadt: Min herre! SVi hafva den äran underrätta att den stora lotteridragningen ägt rum denna morgon och det nöjet upplysa att J4 2,884 aftvåbundrafyratiosjette serien, en nummer för hvilken edert namn är tecknadt och som äfven finnes på de lottsedlar som ni tagit, bar vunnit en af deförnämsta lotterna, ett litet hotell beläget vid Bergstrasse i Wien, värderadt till 328,000 floriner, eller omkring 700,000 francs efter eder myntberäkning. pDet är af vigt för eder att personligen taga eder fastighet i besittning. Eder närvaro är nödvändig för vissa formaliteters skull, och om ni vill göra eder af med hotellet, så skall det efter all sannolikhet vara nödvändigt för eder att sjelf. besörja försäljningen för att kunna erhålla de fördelaktigaste vilkor, det vill säga den summa, hvartill det blifvit värderadt. Alldenstund det kan vara en möjlighet att ni så här oförmodadt icke-har tillräckligt kontanter för at företaga denna resa, så tage vi oss friheten sända eder en summa af 4,000 cus, för hvilka vi debitera eder i den löpande räkning, hvilken vi från denna dag öppnat för: eder. Ni kan i öfrigt göra edra förberedelser efter behag: ty det kan vara nog, om ni kommer till Wien inom fjorton dagar härefter. Var öfvertygad, min herre, om vår beredvillighet att i alla afseenden gå eder tillhanda, och mottag försäkringen om vår utmärkta högaktning. Wien 8c. Under dessa vältaliga rader stod ett tyskt namn, som dock var alldeles oläsligt. — Brefvet hade dock en karakter af äkthet, som icke lemnade rum för minsta tvifvel. Antonin fann i kuvertet den omnämnda summan: tre bankonoter, hvardera å 4000 francs. . Glädjeanfallet var så häftigt, att den girige höll på att qväfvas: han läste om det dyrbara brefvet tjugo gånger, och sedan han en stund otvunget öfverlemnat sig åt sin svindlande förtjusning, saktade han sig för att moget öfvertänka hvilka mått och steg, hvilket uppförande och sätt hans nya ställning ålade bonom; han återtog derefter sin förställnings mask, för att icke begå någon oförsigtighet eller på något sätt kompromettera sin nya lycka. Dagen derefter sade den unga enkan åt en af sina vänner: o— Jag begriper icke hvad jag skall tro: min fästman var häri går e. m., han såg så underlig ut; han var helt och hället upptagen af någon fundering, och det förekom mig — ehuru jag utan tvifvel misstog mig — som om han sökte åstadkomma någon tvist eller någon brytning oss emellan. Förklaringen dröjde icke länge. Följande dagen sade den unga qvinnan med ett förbindligt småleende till sin fästman: — Inom få dagar skall vårt bröllop firas; har ni tänkt på lysningen? Antonin blef tydligen förvirrad genom detta anfall, som han icke hade väntat hvarken så direkte eller så hastigt. Slutligen svarade han med synbar förlägenhet : — Förlåt att jag har något att invända, men brölloppet måste nödvändigt uppskjutas. — Hvarför då, om jag får fråga? En. vigtig affär .... Hvad för slags affär? Jag kan icke säga det. Hemligheter för mig? Redan! Jag är nödsakad att resa. Och hvart? MH b, ganska långt! Till Österrike, till Wien! — Nåväl, jag reser med. Blir icke resan ett gan-! ska angenämt tidsfördrif under smekmånaderna? — Det är omöjligt! — Huru, min herre, ni vägrar mig den förstal sak som jag begär af er! En så enkel sak, hvaröfver ni borde vara förtjust! Men akta er! Om ni ej vill låta bröllopet ske före eder afresd, så skall det måhända blifva jag, som vägrar bifall till bröllopet vid eder återkomst. Ger ni mig icke rätt att hämnas på sådant sätt? — Som ni behagar! — Huru, ni återgifver mig mitt ord? — Ni har fullkomlig frihet. — Förlofningen är således uppslagen? — Som ni vill. — Jag anser den då uppslagen. — Må göra! Affären är då slut. Man ser hvart Antonin ville komma. Hans nya lycka förändrade ställningar och förhållanden. Enkan var icke mer ett godt parti för honom. Samma giftermål, som nyss förut varit en förträfflig spekulation, blef nu en dumhet, en dårskap, som den girige kände sig omöjligt kunna begå. Han tänkte så här: Då jag endast ägde en förmögenhet af 35000 francs ränta. så fann jag en LO OR AR AR AR AI