Aftonbladet – 27 december 1849, sida 3

Och han visade den: — Här finnes icke någon af de vinnande nömrorna, sade bankiren kallt. — Motbeviset finnes i detta notifikationsbref, som jag erhållit. Och han visade det. — Jag känner alla financiella namnt2ckningar i hela Tyskland, återtog bankiren, och jag kan försäkra eder, att detta icke tillhör något bankiershus och har aldrig funnits i handeln. Ni har blifvit narrad; edert bref är en mystifikation. — Det är omöjligt, ty. detta bref innehöll äfven 3000 francs i bankonoter, hvilka jag redan bortvexlat mot guld. — Ja, det var verkligen en förunderlig omstänlighet. . — Och som gördet omöjligt att anse saken för en mystifikation. — Å icke just det! Det bevisar endast att mystifikatören hade ett stort intresse att narra er till en resa Antonin kunde icke begripa hvad man kunde vinna på hans frånvaro från Paris, men hvad han blef tvungen att begripa, var att hans lottsedel icke ägde något värde. Bankirens böcker konstaterade detta: Antonin lemnade Wien, bedröfvad, förvirrad och mycket flat öfver hela äfventyret. terfallen i sin primitiva ställning och reducerad-till sin gamla förmögenhet af endast 5000 fr. ränta, ångrade den girige att hafva slagit upp förlofningen med en enka med 40,000 livres ränta; men han hoppades dock kunna förnya denna affär, och detta blef hans första omsorg så snart han åter satt sin fot på parisisk jord. Hans resa hade räckt en månad. — Nog lång tid att uppväcka saknad efter mig, sade han för sig sjelf i sin blinda egenkärlek. Men huru stor blef icke hans öfverraskning, då han vid sin ankomst fick veta att den älskvärda enkan gift sig dagen förut och att Alberic var hennes lyckliga make! Nu upprann embllertid ett ljus för honom. Han påminde sig Wienerbankirens ord och insåg att det verkligen kunde hafva varit någon som funnit sin räkning vid att depensera 4000 cus för att få honom till att resa. — Tusen cus för att gifta sig till 10,000 livres ränta, det är väl använda penningar, tänkte Antonin, sväljande sin harm; — ty utom sina öfriga ofullkomligheter hade han äfven det felet att vara feg. — Hvilket lyckligt påhitt med det tyska lotteriet! sade den älskvärda enkan, numera fru Alberic; — jag har denna sak att tacka för min-sällhet. Rättelse: Uti lördagsbladet, 2:a sidan, 53:e spalten, 27:e raden uppifrånstår: i allt hvad den ipnehbåller; bör vara: i allt hvad den innehåller sannt. s I den i måndagens Aftonblad aftryckta delen af Friskytten, hade namnet Folkets Röst, som bordt stå öfver ett af träsnitten i den illustrerade tidningsrevyen, utfallit.