Aftonbladet – 24 december 1849, sida 4

(Insändt.) Den sista undersåten. En framtidsdröm. Den siste undersåten förbanfädt ledsamt har, ej ringaste belåten med sina trista dar. Dock, tänker man på saken, så lider han ej nöd, ty hvar han vill, den kraken, har han ju öfverflöd. Men det är tomt att lefva, renons uppå kurtis: O fanns det blott en Eva, ett litet paradis! De furstar ha ock tråkigt när packet gått ur hand, fast det var litet bråkigt att styra det ibland. Ej någon finns att skatta, att skjuta skarpt uppå, ej hofpoeter platta, som uppå jamber gå att alla furstar qväfva i moln af offerrök: — fom till parnassen sträfva bakom Apollos ök. Om sista undersåten Du slitas furstarne, och han går ut på stråten att gudadyrkan ge. Förr gafs den uti massa af aristokratin, nu mäste den sig passa i homeopathin. — Men dosis, än så liten, den smakar dock så väl, när slut är med krediten, och blott en enda träl! (Den siste undersåten dör.) ax 3 är Då gå de furstar ned från tronens purpurmatta och några hugga ved och andra jorden kratta. Af majestätets hand bli åkerns tegar plöjda, och i potatisland prinsessor ligga böjda. De mjölka sina kor och tjerna smör af grädda, de borsta sina skor, och egen säng de bädda. Men alla sofva godt, af samvetsfriden lätta — långt bättre än i slott, af rätt och sanning mätta. — I anseende till den pågående utvexlingen mellan Sverge och Danmark af ordensband, råder stor verksamhet vid sidenfabrikerna. Dessa band kallas med ett gemensamt namn kontrahand. — En ung kramhandlare, som häromdagen på en bal dansade med en flicka, kramade derunder temligen dristigt hennes hand. Min bästa herren, sade hon, jag ber er observera, att astän ni är kramhandlare, ger det er ingen rättighet att vara handkramare.n — Tvisten mellan Tyskland och Danmark om frefion Kar agit en ny vändning. Hr assessor Juringius har nemligen upp äidt och reklamerat sin rätt till Gefion såsom varande hans egendom. Der stå nu Tyskland och Danmark med lång näsa. STOCKHOLM, tryckt hos IL. J. IDerRTA 1849,