Aftonbladet – 22 december 1849, sida 2

Detta gåller synnerligast om de egentliga dialogerna, der det dramatiska elementet är förherrskande: de öfriga styckena, hvari det lyriska råder, ega ofta kärnfriska bjertliga melodier, och närma sig till den med Ahlström, Häffner m. fl. ty värr nära utdöda visan. Hit hörer t. ex. Månskensnatten på Slottsbacken (som lärer utkomma i 2:dra häftet), m. fl. Mindre lycklig är förf. vid inträdet på det modernare området (som någon gång inträffar); han har här föga att vinna, men mycket att förlora uti naivetet och friskhet. Till de förra (eller mera dramatiska) styckena höra de båda duetterne, som bilda närvarande häfte. Den första introducerar såväl Magistern som Glunten, och upplyser åtskilligt rörande deras första bekantskap. Under åaen raska syllabiska sången och frasernas något villkorliga sammansättning, bor en innerlig. något elegisk känsla. Harmonierna i båda styckena röja visserligen icke oerfarenhet på detta fält; dock kunde de, utan skada för karakteren, här och der med fördel varit något annorlunda utförda. — I JE 2 öfvertalas Glunten att bli Juvenal. En: djup poetisk ironi ligger i magisterns lifliga skildring af glädjen, 1 hans enträgenhet att uti Glunten vinna en neophyt, i det uttryck af oskuld, hvarmed denne i början vägrar — men detta bör höras, ej beskrifvas: den, hvilken har sinne för det slags poesi, som ej består i en lyckad metafor, i en väl sagd reflexion, behöfver icke någon kommentarie dertill; för andra skulle den endast gälla för en tom fras. Sex sånger för fyra mansröster, komponerade och Folksångsföreningen i Stockholm wvänligen tillegnade af Joh. Meyer. Stockholm Söderlund. Vid genomgåendet af dessa sånger mötes man af en anspråkslös och hjertlig anda, som genast stämmer åhöraren till deras förmån och låter honom desto heldre öfverse med hvad som saknas i uppfattningens originalitet, som ingenting felas i dess sanning. Förf. har varit betänkt på omvexling och gifvit stycken i den bacchanaliska, krigiska, elegiska genren, m. m. Bäst lyckade synas oss häribland Fiskargossen, nÅftonen semt Dryckessången, som äro enkla men melodiska och utan tvifvel taga sig väl ut i exekutionen. Någon gång förekommer er mindre riktig deklamation af texten, hvilke! lärer hafva sin grund i öfversättningen, eme: dan sångerna ursprungligen skrifvits till tysk text; det inträffar dock sällan. Sångerna ärc för öfrigt lätta i tonträffningen och innehåll: äfven eljest inga svårigheter. Fantasier öfver Srenska Nationalmelodier, be: arbetade för piano af Hermann Berens, op 19. JE 1, Dalarne, M 2, Westergöthland Stockholm. Hirsch. Hr Berens har, utom åtskilliga större, mec bifall upptagne verk, äfven lemnat vackra bidrag till den s. k. amusementsmusiken, som tillika har en instruktiv tendens. Bland dess: äro ock närvarande verk att räkna, som rekommendera sig genom ett lyckligt urval a! melodier, lätt och passande form, ren och oftz rätt intressant harmonibehandling. Den enformighet, som lätt insmyger sig i arbeten a! denna art, har förf. med framgång sökt undvika genom att vid motivernas utförande ömsom använda variationsoch fantasiformen. Pjeserna äro för öfrigt beräknade för mnågorlunda avancerade dilettanter, och inom denna gräns briljanta nog för att med fördel af sådane kunna användas i sällskapskretsar. I hvarje hänseende förtjena de, inom sin genre, mera uppmärksamhet, än en betydlig delaf d: kompositioner utaf detta slag, hvarmed utlandet så rikligen försörjer oss. 2 Morceaux de Salon pour le Piano, par Henri Stiehl. — Stockholm, Josephson. Hr Stiehl, den med rätta mycket omtyckte pianovirtuosen, som någon tid vistats här, har nu jemväl debuterat som kompositör för sitt instrument, och förtjenar äfven i detta hänseende helsas med bifall. De tvenne stycken, hvarom nu är fråga, innehålla väl inga egentliga nyheter och röra sig (isynnerhet JM 2) på ett af Mendelsohn mycket kultiveradt fält; men de ega lif, färg och kunna hvar i sin väg med effekt an ändas inom den sfer, som förf. anvisat dem. JM 1, Etude elegique, har en liflig figuration, som -hvilar på en rätt spirituell melodi, men är också ingalunda lätt att utföra, såframt det af förf. föreskrifna raska tempo tillbörligen skall iakttagas. Slutfrasen, i annat tempo och takt, är något främmande för det hela, och hade lämpligen kunnat bortlemnas. — HM 2, Nocturne, är af en betydligen lättare exekution, samt har en vacker och nätt genomförd melodi. Förf. har här ock med berömvärd ståndaktighet motstått frestelsen att anbringa tunga och svulstiga harmonier, såsom eljest vid dylika tillfällen brukas. Då de båda pjeserna tillika, ehuru tillhörande en och samma skola, dock för öfrigt icke påminna om hvarandra, skall förf. säkert af dessa sina förstlingar upplefva mycken glädje. —U— Litteratur. Samling af gällande författningar rörande däran, dana cn danne Maantasmalen Amnh Tran AN VA