Aftonbladet – 22 december 1849, sida 1

MMM skaper är en bra tacklös möda. Jag nöjer mig derföre med att endast nämna die Basteiv, ett öfver 400 alnar högt och 5 alnar bredt, mot Elben framskjutande klippsprång, från hvars spets jag sedan, på återresan till Dresden; njöt af den gudomligaste utsigt. För vår syn slingrar sig Elben genom fruktbara fält och ängar, under det att en mängd berg och höjder synas i fjerran, och af hvilka Königstein och Lilienstein resa sig öfver alla de andra. Under det jag, försjunken i åskådning af alla de herrligheter, som framställde sig för mina nyfikna blickar, nu som bäst vände mig hit och dit på Bohemias akterdäck, hade. jag icke en gång märkt, att det, börjat blåsa temligen friskt på förmiddagen. En af passagerarne gjorde mig verkligen först uppmärksam derpi. Det var en äldre, något fetlagd man med ädla; till och med sköna anletsdrag; isynnerhet hade håns mun ett oändligen vänligt och behagligt uttryck: hans kinder voro blomstrande. som en tjugoårig ynglings, hans hår skinande och nästan svart. EFimdast på de täta vecken kring ögonen kunde man se att han passerat medelildern. Vi samtalade en god stund, hvarunder han lät mig veta, att han stod på resa till Wien, men ämnade att på vägen dit uppehålla ig några dagar : Prag. Men då det nu börade att blåsa allt häftigare, förklarade han sig vilja gå ned i salongen. Jag har många gånser passerat igenom sachsiska Schweiz, sade an vänligt, och kan således utan afsaknad lå mig i ro på en liten stund; men ni, som wu för första gången skådar denna herrliga rakt, måste hålla ut på er post; tro mig, det ir mödan värdt.n Besynnerligt! tänkte jag då han bortgått, jag tycker precist att jag sett denne ståtlige nan förut. Hans ansigte förefaller mig nästan ekant; men detta är ju omöjligt: han är tysk, et hördes nog på hans rena uttal, och de ty