Aftonbladet – 20 december 1849, sida 2

Ny tidning: Reform. Den fruktsamhet, som vid slutet af hvarje ir plägar visa sig på tidningspressens område, synes 1 år vara större än någonsin. I förrgår visade sig för första gången åter en ny tidning, kallad Reform, tidning för politisk ekonomi, religion, litteratur och konst, ämnad att utgilvas två gånger i veckan. Om vi icke bedraga oss, så lärer detta tidningsföretag vara detsamma som redan länge omtalats af spridda rykten såsom en tillämrad apostel eller kämpe för kommunismen. Publiken har till och med haft den hugnaden att I tryck blifva i tidningen Synglaset ett par sånger uppskrämd derför, så att vi nästan väntade att få se en viss likhet emellan det nya publicistfostret och det märkvärdiga odjuret, som kom fram ifrån den elairvoyanta pigan i len magnetiska seance som beskrifves af Kellren, och hvilken hade fyra hufvuden, sex horn och en lång svans, samt sprutade eld och etter. från sig. Denna häpnad höll äfven på att betaga oss, då vi uti det utkomna profnumret lingo se sjelfva ordet kommunism såsom öfverskrift på en artikel. Vi blefvo derföre så mycket mera angenämt öfverraskade, då vi vid artikelns läsning funno, att författaren deraf tyckes vara alldeles såsom andra förnuftiga menniskor, i det han om kommunisternas läror och Louis Blanes planer att göra staten ill förläggare för arbetet m. m. yttrar följande ganska träffande ord: Bittra ironi! verlden vill befria sig ur den gamla auktoriteten och den skaffar sig strax en ny. Den afskakar en despotism och störtar sig nyfiket in i en annen, i ett tio gånger värre slafveri, pålägger sig ett tio gånger svårare ok! Den vill emancipera arbetet ur dess närvarande slafviska tillstånd, den vill demokratisera det och störtar det tillbaka i absolutism, i statsmaktens bojor. Hvilken mystisk förtrollning ligger då i denna industriella himmel, der brödet icke förvärfvas utan beviljas, der statsnådens sol lyser så väl öfver flitiga som lata, öfver starka som svaga., — — — Arbetarens lott under sin herre är svår; ännu svårare skulle den säkert vara om staten blefve hans herre. Innesluten i sina stora kaserner skulle han snart se sig från alla sidor bevakad. En trumhvirfvel skulle kalla honom till arbetet, en ny trumhvirfvel vid nattens inbrytande derifrån. Så var det i nationalverkstädernal — — — En ny byråkrati skulle uppstå, arbetet. Åter skulle lättingarne sitta vid styret, beherrskande arbetet, 0. S. V. Man kan icke med mera öppenhet och precision afkunna domen öfver en af dessa utopier, som i följd af det mest förunderliga sammanlopp af en mängd serskilda omständigheter kunde för en kort tid bemäktiga sig en hel arbetarebefolkning. En annan artikel har titeln Revolution, hvilket i Reform förklaras sålunda, att det icke betecknar något som ,börjat i går eller förrgår eller som i morgon eller öfvermorgon skall upphöra. Revolutionen är evig som verlden fastän den ofta för en längre tid afbrutit sina