Aftonbladet – 20 december 1849, sida 1

stoden samlades vid Lugos, följer ock att denna ! här uppgick till en ganska ansenlig styrka. Men i stället att söka åstadkomma en förening : med såväl dessa trupper som Nagy-Sandors kår : från Grosswardein, och Bems åter samlade l! trupper i Siebenbärgen, afsände han ilbud åt li; alla håll och uppmanade till kapitulation. En följd deraf var, att då Bem tågade emot Sie-l: benbärgen med den ånyo koncentrerade hä-li ren, och ett artilleri af öfver 100 kanoner, ! uppvigglade Vecsey befälet och förmådde en stor del af hären att gå till Arad, för att der : sträcka vapen. Vecsey sjelf belönades härför af Haynau med — galgen! Att Görgey hade reträtten öppen till Siebenbärgen, medgifver han sjelf i sitt bref till Klapka. Vi intaga här denna skrifvelse, som bland en mängd vackra fraser förråder mannens innersta tankar. Att Kossuth utnämnde Bem till högste chef kallas vett skurkstreck, som var källan till allt hvad som sedan-tilldrog sig,. Det är således klart att hämnd mot Kossuth och afund mot Bem och Dembinsky äfven ingå uti motiverna till Görgeys förrädiska handling. Brefvet till Klapka lyder som följer: Bref från Arthur Görgey till general Klapka. Grosswardein d. 46 Aug. 1849. Käre vän Klapka! Sedan vi sågo hvarandra, hafva väl icke oförväntade, men afgörande händelser inträffat. Regeringens eviga afund, några af dess medlemmars låga afund har slutligen bragt det derhän,som jag redan i April förutsagt. Sedan jag vid Tokaj hade passerat Theiss, efter mången het fäktning med ryssarna, förklarade landtdagen, att densamma önskade mig till öfverkommendant. Kossulh utnämnde i hemlighet Bem. Landet trodde att jag var det, emedan Kossuth lät afgifva ett jesuitiskt svar på landtdagens framställning. i Detta skurkstreck (Spilsbiberei) var källan till allt hvad som sedan tilldrog sig. Dembinsky blef slagen vid Szöred. Bim sprängd vid Maros-Vasarhely. Den sistnämnde skyndade till Temesvar, under hvars murar Dembinsky retirerade. Bim ankom under slagtningen vid Temesvar till valplatsen, restituerade fåktningen på några timmar, men derefter blef han på sådant sätt tillbakaslagen, att af 60,000 man — enligt Kossuths beräkning — blott 6000 höllo tillsamman. Hela den öfriga hären blef totalt sprängd, enligt hvad Vecsey berättat mig. Emedlertid framryckte österrikarne mellan Temesvar och Arad. Krigsministern hade meddelat Dembinsky befallning, att, såsom naturligt var, draga sig tillbaka till den af vänner besatta fästningen Arad, och icke till det fiendtliga Temesvar. Men Dembinsky hade handlat i strid mot denna befallning. Hvarföre? kan jag ej bestämma. Men det finnas mänga data för handen, som gifva anledning till den förmodan, att sådant skett af afund emot mig. Följden af allt detta var, att jag stod ensam med den här, hvarmed jag lemnade Komorn — med afdrag af de betydande förluster jag lidit vid Waitzen, Ressag, Görömböly, Isolica, Gessthely, Debreczin — hotad från söder af Österrikarne och från norr af Ryssarnes bufvudmakt. Jag hade väl ännu ett återtåg från Arad öfver Radna till Siebenbärgen. Men omtankan för mitt fosterland, åt hvilket jag för hvarje pris ville återskänka freden, förmådde mig att sträcka vapen. Först hade jag uppmanat den provisoriska regeringen att inse, att den ej mera kunde rädda fäderneslandet, utan blott ännu djupare störta det i olycka, och att den derföre borde afträda. Den gjorde det, och nedlade all civiloch militärmyndighet i mina händer, hvarpå jag, då tiden manade till beslutsamhet, fattade det visserligen hastiga, men noga öfverlagda beslutet, att obetingadt nedlägga vapen för H. M. Kejsarens af Ryssland arm. De. tappraste och förträffligaste inom min armå instämde med mig. Alla truppafdelningar från fästningen Årads grannskap slöto sig frivilligt till mig. Fästningen Arad, under Damjanich, har förklarat att göra detsamma. Hittills blifva vi så behandlade, som käcka soldater måste vänta sig af dylika. Öfverväg hvad du kan och bör göra. Arthur Görgey. Läsaren torde erinra sig att Aftonbladet i det längsta ville betvifla Görgeys förräderi. Posttidningen var den första svenska tidning som rörde på denna ömtåliga sträng, och Aftonbladet, i motsats dertill, bland de sista att öfvertygas om tillförlitligheten af denna uppgift. Vi åtnöjde oss att någon tid insamla faktiska uppgifter, och i den mån dessa ingingo, funno vi att verkligen förräderiet spelat hufvudrollen vid katastrofen. Kossutb, Klapka, samt alla de ungrare som bevistade en fest i Hamburg, för Komorns hjelte, hafva äfven intygat Görgeys oerhörda förräderi, för hvilket blomman af hans generalstab offrades på schavotten. Hvad vi nu anfört torde tillräckligt hafva ådagalagt att det öde som drabbade Ungerns frihetskämpar ej på förhand kunde med sådan tvärsäkerhet förutses, som Posttidningen förmenat. Men om ej dessa fakta varit tillräckligt öfvertygande, att ungerska revolutionens kraft, kort före katastrofen, var ingenting mindre än krossad, så torde nedanstående redogörelse för ställningen på ungerska krigsteatern, afgifven af ungerska inrikesministern och ministerpresidenten Bartholus Szemere, 20 dagar före katastrofen vid Vilagos, inför det ungerska parlamentet i Szegedin, skingra hvarje tvifvel i detta hänseende. Denna riksdagshand-! ling har cirkulerat i flera tyska blad och lyder ordagrannt som följer: STÄLLNINGEN PÅ UNGERSKA KRIGS. h TEATERN. i Om ni frågar mig om säker utsigt är förl handen, att vi skola segerrikt bestå striden med de förenade österrikiska och ryska armå-1 erna, så svara vi, regeringen, med bestämdhet: Ja! Och detta icke derföre att vi hoppas,ls utan emedan vi beräkna! 1 I hvad förhållande stå vi, vid betraktande! af så väl den del af landet vi innehafva, som den beväpnade krigsmaktens styrka, till fienS i den? Hvad den förra saken beträffar, är vår ställning sådan, att endast Wieselburger, Oedenburger, Pressburger, Borsoler, Saroser och!c 2 tt of famn hanna AL 4 sa