Aftonbladet – 20 december 1849, sida 1

Den Ungerska frågan och reaktionen). Art. VIII Vidräkning med Posttidningens famösa extrapuff-blad, utsändt gratis till Aftonbladets landsortsprenumeranter. Den förlorade bataljen vid Temeswar förde omedelbart i sina spår kapitulationen vid Vilagos, hvilken i sin ordning gaf ungerska revolutionen dödsstöten. Vi skola nu söka visa 1:o huru nederlaget vid Temeswar tillkom. 2:0 huruvida kapitulationen vid Vilagos var em oundviklig följd deraf. Ett större engelskt blad, som för att kunna lemna fullständiga och tillförlitliga underrättelser från ungerska krigsteatern, höll en korrespondent som följde ungerska armåeens högqvarter, och var åsynavittne till slaget vid Temeswar, meddelade från denna person en berättelse derom, hvaraf vi anföra följande: I slaget vid Tesmeswar, som jag öfvervar, var segern länge på ungrarnes sida. Från kl. 44 f. m. till 4 e. m. hade de drifvit fienden ur den ena positionen efter den andra. Han hade fört i elden hela sin reserv, både af österrikare och ryssar; såsom yttersta utvägen hade han attackerat med hela sitt kavalleri, som blef tillbakadrifvet af ungerska husarerna; men i detta afgörande ögonblick, när hela vår linie af infanteri, kavalleri och artilleri ryckte fram, viss om seger, tystnade elden först på venstra flygeln och i centern, samt derefter på högra flygeln, och den bedröfliga upptäckten gjordes att, af någon beklaglig förseelse eller förräderi, all vår ammunition hade blifvit skickad på väg åt Arad. När fienden märkte denna betydelsefulla tystnad, fattade han mod och förde ännu en gång fram sitt artilleri. För ungrarne återstod då ingenting annat än att retirera hvilket de gjorde i god ordning. Olyckligtvis hade vi en vidsträckt skog i ryggen. Före solens nedgång hade hela armån kommit in i denna skog, utan att hafva blifvit förföljd, men under natten skingrade den sig åt alla håll, emedan cheferne ej kunde upprätthålla ordning och disciplin i den obanade skogen. Om de österrikiska och ryska generalerna följande morgon handlat med kraft, så skulle armån icke kunnat samlas igen, men de förblefvo overksamma sex dagar och under tiden hade ungrarne, såsom nämndt är, samlat sig vid Lugos. Det var här som Bem, fastän lidande afen axelbrytning, med sin vanliga raskhet och själsnärvaro, fattade det djerfva beslutet att genom Dewa-passet rycka in i Siebenbärgen. Han beräknade att med den styrka han redan hade der och den stora förstärkning han medförde, skulle ban få en armå af 60,000 man och inemot 200 artilleripjeser, i spetsen för hvilken styrka han var säker om att kunna fördrifva ryssarne och sedan stänga alla de tolf passen till Siebenburgen. Denna utan tvifvel verkställbara plan underställdes vid Lugos en samling af ungerska generaler och högre officerare, hvilka först omfattade den med entusiasm. Men Görgeys föredöme vid Arad började göra en skadlig verkan. Afven hade vi bland oss en förrädare när armen kom till Futchet, der vägen delar sig och den ena går till Arad, den andra till Siebenbärgen. General Vecsey som, under det han lofvade Bem kraftigt bistånd, i stället hade förledt officerarne vid hans kår, tillkännagaf oförmodadt sitt uppsåt att begifva sig till Arad för att blifva inbegripen i och begagna sig af den kapitulation furst Paskiewitsch hade beviljat Görgey. Smittan af denna feghet spridde sig hastigt till återstoden af trupperna, så att ej mer än 4000 man kunde förmås att följa med Bem och Guyon in i Siebenbärgen.n KAPITULATIONEN VID VILAGOS.Görgey som från Vilagos skyndat till Arad gaf nu sitt sedan längre tid tillbaka närda hat mot regeringens medlemmar, isynnerhet Kossuth, luft uti de bittraste förebråelser, och yrkade med häftighet att regeringen måtte nedlägga sin makt. Kossuth föreslog då att utse Görgey till diktator. Följande urkund var inseglet på Kossuths afträdande: ) Se N:is 209, 231, 235—29237, 239, 240, 250, 254, 259, 265, 279, 281, 283, 294 och 295.