Aftonbladet – 19 december 1849, sida 2

! (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Då presterskapet i Skärstad blifvit uppmanadt att vittna och betyga om de uppgifter, som tidningspressen lemnat angående Peter Gyllings beprisade kurmethod mot kräftan, finner undertecknad, för att i saken lemna allmänheten den upplysning jag eger, och ställa berätte!sen i full öfverensstämmelse med sanningen, mig föranlåten ait i Aftonbladet utbedja plats för följande Beriktigande. Den 413 November 1834 afled inom nedanskrifne församling i Wista härad af Jönköpings län, 74 år gammal, förre hemmansbrukaren Peter Nilsson Gylling, hvilken under sednare delen af sin lefoad sysselsatte sig att bota kräftskador och fistelsår med tvenne salvor, som han sjelf beredde, Det är sanning, att ban var anlitad vida omkring och fick på kallelse göra långa resor. Det är ock sanning, att hans kurmethod understundom visade lyckliga resultater, då den användes med försigtighet och urskiljning. Men å andra sidan är det äfven bedröfligen sannt, att den många gånger visade motsatsen och förorsakade, under de första åren af min tjenstetid härstädes, stora bekymmer och sorgliga uppträden i följd af den försummelse och vårdslöshet, hvarmed mannen, af starka drycker på sista tiden försvagad och förslöad, använde sin skarpa salva. Så afledo under loppet af 4833 tvenne medelålders fruntimmer från Östergöthland under bäftiga plågor med alla symtomer af det giftiga läkemedlets förhärjande inflytande. När slutligen hans oförstånd gick ända derhän, att på liggsår applicera sin gräa salva, hvaraf en smärtsam död följde och inflammerade ögon med densamma rycktes ur sina gropar, ansåg jag mig ej längre berättigad tiga, utan anmälde författningsenligt mannen såsom qvacksalvare, icke för att lära känna hans kurmethod, som redan var mig bekant, utan för att afböja vidare olyckliga följder bf hans medicinska verksamhet, hvarpå det åtal anställdes, som efter insändarens i Jönköpingsbladet förmenande ogillades af allmänna opinionen, hvilket jag likväl vågar bestrida, så vidt den opinion, som tillskrifyes allmänheten, var grundad på fullkomlig kännedow af verkliga förhållandet. Redan under sin lifstid i afsigt att erhålla den belöning och utmärkelse han ansåg sig förtjena, lemnade mig Gylling beskrifning på de tvenne af honom mot kräfta begagnade salvor. De uppsändes till framl. medicinalrådet Trafvenfelt, för att af sundhetskollegium till sin beskaffenhet undersökas och rätta värde bestämmas. Det svar, som återkom, väckte hos Gylling stor missbelåtenhet och var ungefårligen af det innehåll, att då i den ena salvan den egentligt verksamma beståndsdelen utgjordes af Arsenik, som varit ett länge kändt och änvändt specilicum mot kräfta, der den på mindre lifsfarliga ställen kan användas, intet afseende kunde fästas på de andra ingredienserna af underordnad vigt och inflytande; ännu mindre förtjenade den andra salvan någon uppmärksamhet, då den till sin väsendtliga egenskap befanns vara ett vanligt plåster, tillgängligt på alla apothek. Efter Gyllings egen beskrifning beredes den gråa salvan af roten af Neckrosen (Nymphea lutea I. alba), upptagen under blomningstiden något efter midsommar, då den är svartbrun. Den sönderskäres, torkas och pulveriseras, hvarefter den sammanknådas till deg med osaltadt smör och litet poppelkärnor, i hvilken deg blandas mercurialsalva, i proportion af !,;:del. Den så beredda salvan lägges, tunnt utbredd å klippingsskinn, på hela kräftsåret, ombytes morgon och afton i 3 å 5 dygn eller till dess såret härdnar, blifver torrt och utan lukt. Den andra salvan (gula) består af en del citrinplåster till två delar osaltadt råmjölkssmör, hvilka kokas väl tillsammans under det skummet aftages. Den användes, efter den gråa salvan, tunnt utbredd på gammalt linne öfver hela såret, ombytes 2 gänger på dygnet och nyttjas till dess såret vill lossna och dödköttet frånskiljes, hvarvid knif eller lansett kan tagas till bjelp. Derefter behöfver endast linneskaf användas med obetydlig salva, under det såret likes. Sådant är Gylliogs läkemedel, hvars vunna ryktbarhet torde mer få skrifvas på räkningen af den djerfhet, hvarmed det kan användas af oerfarna, än af den vetenskapligt bildade läkaren. Hans konst har gått i arf till tvenne döttrar, hvaraf en lefver här inom församlingen och den andra i Ryssebo a! Ölmstads socken, och säges af dem ofta med lycklig framgång utöfvas. Skärstad den 40 Dec. 1849. J.M. Almqvist, Pastor i Skärstad.