Aftonbladet – 18 december 1849, sida 1

Hr Ignells femte Föreläsning. Andra ämnen hafva hindrat oss att förr är nu berätta något om hr komminister Ignell: femte föreläsning, hvilken handlade om -Ska. pelsen och Uppehållelsen. Hufvudinnehållet a detta föredrag var.ungefär följande: Efter en ganska kort afhandling om skapelsen hvarvid visades, huru läran om verldens skapelse a! Intet uppkommit såsom rigtad mot det bland dåtidens hedningar gängse antagandet af ett urämne och dermed äfven af en dualism, en ond makt vid sidan af den gudomliga principen, öfvergick hr I. till läTan om Uppehållelsen. Härvid vidrördes först det förhållande, hvaruti menniskans egen verksamhet står till den gudomliga uppehållelsen. och hvarvid visades genom en blick på Christi eget förfaringssätt, huru den menskliga verksamheten, långt ifrån att tillintetgöras enligt Mohamedanernas fatalistiska tro, tvärtom påkallas för utförandet af den gudomliga uppehållelsens verk; till och med för mensklighetens högsta ändamål ochangelägenhet, Guds rikes tillväxt; men hvarvid äfven anmärktes, huru medvetandet af denna vår menskliga kallelse hitintills allsicke ingått klart uti de kristnas allmänna medvetande, och hvarföre äfven lefvernet bland de kristna hitintills allsicke antagit det activa lynne ij detta hänseende som det borde. Dernäst visades, huru den gudomliga verksamheten i uppehållelsen icke vore att ställa utom det, som genom menniskor och andra omständigheter tilldrager sig i verlden, utan att det tvärtom är just häruti den gudomliga uppehållelsen ådagalägger sig. Man borde icke säga näst utan medelst Guds hjelp. Derpå granskades underiheorien, och visades, huru en mirakulös förmåga att afbjelpa detta lifvets lidanden, i fall en sådan vore menniskor i allmänhet förunnad. ingalunda vore att skatta högre än den kristliga kärlekens verk genom naturliga medel. . Sedan sökte talaren visa huru Guds uppghållande verksamhet äfven i det onda, i all, hämmanden, lidande mod, och död är lika mycket förhariden. Lidandet, buret med sann kristligt sinne, ir äfven en bland Guds många vägar till hans rises förökelse. Det är en sporre till att egga men: niskans kraft. Mod, tålamod, ståndaktighet, sjelfförakelse samt alla andra de skönaste dygder hafva itt namn af striden mot det onda och skulle der örutan ej vara till, ens till namnet. Om många duka