Aftonbladet – 17 december 1849, sida 1

söndagar, till Helsingborg Tisdegar, och till Stockholm Måndagar och Thorsdagar, Den Ungerska frågan och reaktionen ). Art. VILL Vidräkning med Posttidningens famösa extra-I puff-blad, utsändt gratis vill Aftonbladets landsortsprenumeranter. Efter slaget vid Waitzen drog Paskiewitsch sig söderut med den ryska bufvudstyrkan, ehuru Görgey, enligt sammanstämmande uppgifter, tågat emot norr. Man skulle således kunna misstänka, att den ryske härföraren af purt förakt vävdt fienden ryggen. Om Görgeys arm6, såsom Posttidningen och Wienerbladen försäkra, verkligen varit tillintetgjord, så hade en dylik manöver icke inneburit något särdeles anmärkningsvärdt ; men när nu förbållandet var omvändt och den ungerska Donauarmån, frisk och välbehållen, med raska och trotsande rörelser opererade i ryska tufvudhärens rygg, har man förgäfves sökt utforska anledningen hvarföre ej Paskiewitsch denva gång gjorde de kejserliga bulletinerna till en sanning, och på skarpt ailvare tillrättavisade den ungerska rebelichefens djerfbet. Ryska bären, som i slaget vid Waitzen förlorade 6000 man, skulle sannolikt med begärlighet omfattat tillfället att få utkräfva en blodig hätund på-dessa hårdhändta rebeller. Under dylika omständigheter föreföll det något besynnerligt, att Paskiewitsehs helt plötsligt den 1 Augusti gick öfver Theiss:zoch framryckte. mot Debreczin. Det torde höra till de sällsynta fallen, att en segerrik och öfverlägsen här, så der öfverlemnar slagfältet i fiendens händer och med ilmarscher vänder honom ryggen. N Om Paskiewitsch såsom segervinnare gick öfver Theiss, hvarföre bevakade han icke då flodens öfvergång så, att fienden hindrades att komma efter och antingen förena sig med hans fiender eller operera i hans rygg? De ryska generalerna Grabbe och Osten-Sacken skulle ju hålla Görgey inom marginalen; hvarföre hindrade då icke någon af dessa hans öfvergång? Faktiskt är emedtertid, att Görgey hack i hål efterföljde Paskiewitsch öfver floden; huru skulle han väl också eljest kunnat kapitulera vid Vilagos den 13 Augusti? De magyariska underrättelserna om dessa bändelser söka gifva en förklaringsgrund till Paskiewitschs marsch. Dembinski, som kommenderad2: Theissarmån, hade fördelat sin här i tvenne kårer. Den ena af dessa, utgörande omkring 40,000 man med 50 kanoner, under Aristides Dezewfy, Meszaros och Perczel, höll Keeskemet besatt, men drog sig, enligt erhållna ordres, utan all strid tillbaka, först till Feligyhaza och sedan till Szegedin, när Haynau, som emedlertid låtit besätta Pesth, framryckte ifrån denna stad söderut. Enligt Dembinskis egen bulletin af den 24 Juli drog denne general sjelf, med den andra kåren, från sitt högqvarter i Szolnok, norrut, för att understödja Görgeys operationer mot ryssarne. Paskiewitsch hade, efter slaget vid Waitzen, dragit sig emot söder. Den 23 Juli, kl. 2 om natten, anföll Dembinsky, vid Hatvan, Paskiewitschs hufvudstyrka, som efter en 10 timmars drabbning blef fullkomligt slagen, förlorade 1600 döda, 2000 fångar och 18 kanoner, samt nödgades öfvergifva sina positioner. Resultatet af detta förlorade fältslag, samt Görgeys operationer, hvarigenom ryssarne ansattes både norroch söderifrån, var ryska härens tåg öfver Theiss. Men då såväl Posttidningen som ryska och österrikiska bulletiner, den förre rent af bestrider tillvaron af, de sednare med tystnad förbigå slaget vid Hatvan, så lemna vi dessa uppgifter utan allt afseende: Vi antaga, för den goda sämjans skull, att Dembinskis hela bulletin är en dikt. Återstår alltså att förklara Paskiewitschs skyndsamma tåg öfver Theiss. Det synes som om denryske härföraren, ehuru höljd af segerns lagrar, ändock icke befunnit sig rätt väl vid Theiss! Han packade derföre in och reste till en annan marknad, samt hade måhända, på äkta gentlemansmanr, bjudit Görgey vara välkommen efter. Den slipade gubben Eriwanski visste alltför väl huru han spelade sina kort, och huru, då stunden var inne, medspelaren skulle blifva bet! Ryssarnpes marsch emot Debreczin, samt Haymus framryckande mot Szegedin, förändrade ungerska härarnes operationsplan. Kossuth, som redan förut låtit till alla armafdelningarnes chefer utfärda order att ställa sin marseh till Arad, afsände nu ilbud med uppmaning att påskynda marschen. I anledning deraf hade Dembinski, efter att hafva lyckligen diktat och afsändt sin bulletin om slaget vid Hatvan, för hvilket ändamål kan marcherat mot norr, allt för skenets skul, ater dragit sig tillbaka till Szolnok, gått öfver Theiss, och förenat sig med den öfriga Theissarmen, som dragit sig tillbaka till Szegedin. Emedlertid framryckte de ungerska härarne från alla håll med-ilmarseher mot den gemensamma mötesplatsen vid Arad, enligt den upp: gjorda planen. Görgey !rån norra Theisstrakwen, Bem från Siebenbörgen, Dembinski från södra Theisstrakten, samt Perczel från Banatet. Nagy-Sandor kommenderade en 16,000 man stark armeafdelning i trakten af Debreczin, loch Klepka, hvars styrka utgjorde nära 20,000 man, opererade från Komorn med djerfhet och lycka. Vid ett utfall, som kröntes af den lyckligaste framgång, sprängdes och tillbakakastades cerneringskåren, hvarefter Raab, Acs och Dotis eröfrades med storm. I Raab togs ett rikt byte; österrikiske generalen hade der upplagt sina förråder af ammunition och pro) Se N:is 209, 2351, 235—257, 239, 240, 250, 254, ava åre ärm 004 ON Arh 074