Aftonbladet – 15 december 1849, sida 2

(Insändt.) Tafvelgalleriet för artisternes och litleratörernes pensionskassa. Uader denna rubrik i tidningen Morgonbladet har nyigen influtit en artikel, deri författaren tillkännager, det meningen ej så egentligen är att tala om taflor, utan fastmer att låta allmänheten veta, det hr Wohlfahrt, vid anordnandet af galleriet, mera haft sin egen ära i sigte, än den sak för hvi ken han arbetat. Det måste varit högst bevekande skäl, som kunnat förmå tidningens utgifvare, sjelf medlem af den inrättning för hvilken samme hr Wohlfahrt offrat betydligt tid och understundom helsa, att lemna rum i tidningens spalter åt en skrift af denna tendens. Det är ju med Gud och sitt eget samvete allenast man har att redogöra för motiverna till det goda man mäktar åstadkomma, och det blir alltid oädert af dem, som röra de välsignelsebringande följderna, att söka härleda dem från en oren källa. Om expositionernas värde och deras fördelaktiga inflytande så i artistiskt afseende som på smaken i allmänhet, torde allt ordande vara öfverflödigt; och att de i ekonomiskt fall uppfyllt ändamålet, det bevittnar bäst den af anordnaren efter hvarje exposition till allmänheten lemnade samvetsgranna redogörelse för inkomsten. Om nu hr Wohlfahrt i billig förtrytelse undand:oge pensionsinrättningen sitt biträde, skulle sådant sannerligen ej förundra oss, och författaren till anfallet mot hr W. hade då den bedrofliga äran af att på ett högst känbart sätt skadat en stiftelse, som af hvarje vältänkande menniska porde vara skyddad. Lyckligtvis tyckes hr W. vara af dessa kraftniurer, som med ögat endast på målet, snarare äggas än slappas af förföljelsen, och vi som gerna tro att ädla skäl leda hans rastlösa verksamhet, hoppas: att svart ett ännu fullständigare tafvelgalleri skall från hans sida lemna det värdigaste svätet på den tacklöshet och taktlöshet, för hvilka kan derma gång varit föremålet.