Aftonbladet – 15 december 1849, sida 2

som tar sig en pris snus; en för Känseln,: en magerman som räknar pengar, och slutligen en för ;Smaken, en abb som tömmer : sitt glas. Teckningarne äro karakteristiskt nog. utförda. — Bilder ur Barnlifvet, med 6 kolor. plancher. Denna barnbok är både till tendens och utförande af något högre qvalitet än åtskilliga andra. Den första berä telsen, Guldringenv, angår tvenne hyggliga syskon Wilhelm och Marie Buddestein, som hafva en morbror, hr ILenzen, hvilken reser i fremmande länder, men skänker systersonen en ring före sin afresa. JlUnder hans frånvaro förlora barnen sin far; modrens förmögenhet sköflas af en viss hr K.; Toch slutligen aflider hon. Nu stå barnen enIsamme i verlden. Slutligen måste den af morbrodren förärade ringen afyttras till en guldsmed. Hvad händer? En vacker dag återkommer hr Lenzen från sin långa resa, och inträder — af en hä delse, det förstås — i en -Iguldsmedsbutik. Han får se sin ring, påminner sig sin syster; uppletar sina systerbarn — d ; ochgsräddar dem från nöd och bekymmer. De öfriga berättel erna, Släifarten, Den trogna Thunden, Den bestraffade olydnaden, Den redliga skogvaktarfamiljen, samt Theodor och Greta (snatta aldrig, mina barn!,) hafva samma godlynta karakter. — Hittebarnet Rosa, eller en Dockas Memoirer,. Det enda utmärkande häri utgöres af en mot slutet af memoirerna förekommande I feesaga, om en stackars köpman, som på en resa träffade ut för ett vidunder, boende i lett förtrolladt slott i en skog, der han mycket lundfägnades, men måste lofva att skicka vidlundret en af sina döttrar. Efter mycken sorg Isker detta; men upplösningen blir ändock, såIsom man kan gissa, ganska ly.klig. — Perlan bland dagar. Den lilla boken, som handlar om Hvilodagens välsignelse för Ide arbetande klasserra,, är författad af en ISkottsk trädgårdsarbetares dotter; och utgjorde en prisskrift, hvaraf på de första tre månaderna 26000 exemplar utsåldes. En god del af denna bok innehåller en lefnadsteckning af författarinnan. — Grofsmeden i Antwerpen. Denna lilla rörande vackra konstnärshistoria om nederländaren Qvintin Matsy och hans maka signora Lisa, Johan Mandyns dotter, grundar sig på len sann händelse från fjortonde århundradet; Joch ingenting talar emot trovärdigheten af denna uppgift. Oaktadt tillsitt yrke grofsmed, blef Matsy en utmärkt målare. I Antwerpens domkyrka finnes en af honsm målad altartafla. J Engelsmännen sätta stort värde på Matsy, och Ipå Windsor finnes ännu en tafla af honom, Iode Girige,, som allmänt berömmes. Denne märkvärdige man skildras kortligen i följande lord: Qvintin Matsys lif som målare är väl kändt. Han var es af de mest utmärkte män Ipå sin tid; men konsten var ännu i sin barnIdom, och Michael Angelos och Raphaels stjerInor hade ännu icke uppgått. Matsys maner , var eget för honom; han följde ingen skola, efterhärmade ingen mästare. Naturen och hans eget sinne vo-o hans enda ledare. I allmänhet följde han icke det högre marEret i konsten, utan åtnöjde sig med att mila enkla naturscener, sådane som han såg dem med sitt älIskande öga. — Orvals Profetia. Denna kuriösa brochyr lutgör en försvenskning af les Prcvisions dOrTlval eller munken Oliverii spådomar, hvilka I man antagit röra tilldragelserna under första franska revolutionen och flere sednare händelIser intill närvarande tid. Les previsions skola Tförsta gången vara tryckta 1544. Man har i Frankrike tvistat om dessa spådomars autenIticitet; men hvad man ofta förbisett är den l omständigheten, att, om också dokumentet förskrifver sig från 4500-talet, som är ganska möjligt, beror likväl hela tillämpningen på den förklaring man gifver utsagorna. De skola lröra Ludvig XVI:s död, Bonapartes uppträIdande 0. s. v. Men hvarmed styrkes detta? Les prcvisions nämna icke dessa namn, utan tala, såsom orakler bruka, i dunkla, allmänna och möingtydiga ordalag. Hvad man har att bevisa, är således förklaringens riktighet, men icke sjelfva spådomsdokumentets ålder eller verkliga tillvaro i förflutna tider, hvilket för bufvudfrågan är likgiltigt. Man må emellertid bedöma det hela huru man vill, så utgör det lalltid ett curiosum. — Julbocken, eller lustiga historier och ro liga bilder,. Denna i större format utgifna Tbarnbok har till inventionen mycket utmärkanIde framför en mängd andra af trivialare slag. IDen kallas äfven Den svenska Drummelpettier. Man ser figurerna af ett antal pojkar och äfven några flickor, hvilka genom elakt eller dumt uppförande ådraga sig diverse ledsamheter; och med afbildningarne följa beskrifvande verser. Först märker man Pelle Snusk, hvilken aldrig ville kamma sig och derföre TIbär ett hår uppstående kring hjessen, likt stråTIlarne kring solen; den elake Fredrik; den bedröfliga händelsen med lilla Emma, som genom vårdslösheten med en tändsticka råkade ut för eldsvåda och uppbrändes till aska; den Isvarta Gossen,, och den store Niklas, med Tbläckhornet; den vilde jägaren, som sjelf blef skjuten af haren; historien om Tumslickaren, Isom rönte det ödet att en skräddare med en faslig sax klyppte af honom fingrarne; gossen Isom ej ville äta soppa, och derföre blef mager som en harkrank; Filip, hvilken ständigt sprattlade med benen, och slutligen Frans I Väderslukaren, som i distraktion föll i sjön; samt den flygande Robert,, hvilken, förd af sitt paraply, seglade bort i luften till okända trakter. (Insändt.) Tafvelgalleriet för artisternes och litteratörernes pensionskassa. Uader denna rubrik i tidningen Morgonbladet har a