Hr 0. Byströms soire hade ett talrikt auditorium och bivistades äfven af H. EK. H. prins Gustaf. Soiregifvaren har inom hufvudstadens musikaliska kretsar förvärfvat sig ett aktadt namn såsom piano-amatör med färdighet och känsla, och har äfven vid åtskilliga tillfällen med bifall låtit höra sig offentligen. Hr Byströms inträdesnummer, en pianoqvartett af Helsted, var emedlertid ett mindre lyckligt val: den är, efter vår åsigt, för torr för att lifva fantasien, för litet sammanhängande för att tala till förståndet, för lång för att uthärdas af någondera. Uti scherzot förekommer visserligen ett lyckligare motiv, och 1 adagiot ett par rätt intressanta harmoniska vändningar; men deita var ej tillräckligt att lyfta det hela. Hr B., som utförde pianopartiet, tycktes ock jemförelsevis vid detta nummer vara mindre disponerad, än vid sina öfriga. Desto intressantare var den Beethovenska duetten för piano och violoncell (F dur op. 5), intagande isynnerhet genom sin bländande friskhet, sin enkla klarhet. Måtte vår tids unga XX XX N:;COosee-r-r—s—— 4 TTG VER -LICS UTKA