Aftonbladet – 14 december 1849, sida 1

INATT SERERL CH. UPN. NY ———t— IHrr Randels, dAuberts, Meyers och Sacks första qvartett-soir, En bland vår tids skönaste företeelser är utan tvifvel det nit, hvarmed den större allmänheten skyndar att tillegna sig de skatter af vetenskap och konst, som förr endast några få invigde ansetts värdigaatt skåda. Detta frimureri, detta hieroglyfväsende :sönderfaller allt mera vid de mäktiga skakningar det erfar af den utvecklade tidsandan, och det instängda ljuset bryter sig banor i alla riktningar, för att inför hela menskligheten afslöja detsarnas och det skönas uppenbarelser, sådane vära rikast begåfvade andar skådat och framställt dem. Afven med tonkonsten har ett lika förhållande egt rum... Såsom medlare mellan de äldre, mindre Jättfattliga mästarne och den stora allmänheten framträdde tre herrliga genier, som iklädde den djupsinniga vetenskapen allmännare, mångsidigare former och försmälte allvaret med grazien. Utur deras hand framgingo tvenne nya tonformer: Sinfonien, och dess ännu finare danmade broder, Violinqvartelten — båda framställande såväl. tonlyriken som det rena töndramat — skapade af Haydn, till sin fulländning utbildade af Mozart och Beethoven. Men det erfordrades tid äfven till deras allmännare popularisering. Sinfonien, genom sina olika tonfärger rikare på prakt, på mångfald, genom sina massor bjudande öfver mäktigare effekter, banade sig desto förr vägen till en vidsträcktare popularitet, som den ej i smärre slutna kretsar kan bringas till utförande. Qvartetten deremot, som för den musikaliska tankens kombinationer öppnar ett så omätligt fält, är materialiter inskränkt inom en trängare rymd: den verkar mera genom ideernas än klangfärgernas rikedom, mera genom uttryckets än ulttrycksmedlens mångfald, mera genom inän extenstv kraft. Den fordrar, för att senteras, cj egentlig konstvetenskaplig bildning, men väl ett för tonkonstens finare skönheter känsligt sinne. Man har betviflat detta sinne hos allmänheten, samt velat undvika deras profanerande; och sålunda har qvartetten, ehuru måhända den skönaste, den själfullaste bland sina medsyskon, sednast förunnats en sjelfständigare plats i den större offentligheten, men skall kanske ock blifva mest bland alla älskad och. beundrad. ) j Denna förmodan delas säkert af alla, som bevistade den dvartettsoir vi ofvan nämnt. Möjligen har man äfven nu ej utan tvekän-. vågat företaga en serie af musikaliska aftnar, hvilkas program uleslutande inbjuder på qvartettmusik. Denna afton visade sig emedlertid huru oriktigt publikens smak hittills blifvit bedön.d: med förtjusning lyssnade man till de himmelska melodierna, med spänd uppmärksamhet följde man stämmornas konstrika kombinationer, och sällan hafva vi förnummit ett så bjertligt och lifligt bifall, som det nu egnades ej blott hvarje qvartett, utan ock dess serskilda satser, och. till följd hvaraf till och med den första: qvartettens andantesats måste gifvas da capo. De tre qvartetter, som denna afton gåfvos. äro ock. att räkna bland de yppersta i sin genre. Början skedde med Haydns C-dur-qvartett, hvars andantesats utgöres af de verldsberömda Kaiser Frarzavariationerna; derefter följde Mozarts Fdur-qvartett, en af decne mästares mest lifliga och effckirika arbeten af denna art, men kanhända ock den svå arte leribland. Af Beethoven förekom den stora qv.re etten i C-dur (4 9), med det dystra romantiska indantet, med det i sin dityrambiska flygt måhända uppnådda fugerade finalet. Framdeles lärer man ck hafva att förvänta en och annan af Beethovens ista stora qvartetter, hvilka, i anseende till sin svåra xekution, endast sällan spelas. Detta anordnande ofvar ett mera än, vanligt intresse; vi hoppas emedertid, att det ej kommer att medföra ett absolut iteslutande af Beethovens 6 första qvartetter, hvilka nedlika genialitet (om ock mindre storartade) förna ännu mera fattlighet. KS URorandre Ki markte sig i tekniskt häftseende gåom en Suv vara; 1 esletiskt genom en ganska pirituell uppfattning. Uti en och annan punkt i istnämnde afseende hysa vi väl (och, som vi tre, j utan skäl) något skiljaktiga åsigter; men detta indrar oss ej att erkänna den redbara förtjensten f det hela. Hr Rendel var primarius för aftoren: r Meyer secundarius. Framdeles lära de 3 öfra ämmorna turvis besättas, så att hr QAubert vil Man har visserligen förr gifvit qvartettsoiröer hö städes; men, med undantag af de David:onsla ej På många år, och äfven då interfoli ; qvartettnumren med hvyarjehanda annan musik,