Aftonbladet – 13 december 1849, sida 2

iktmästarne vid biribiklubben, än att han åtnöjde, g med dessas nekande, att de i sådan egenskap ro derstädes anställda. Deras vittnesberättelser gåfvo kväl tillräcklig styrka åt svarandernes uppgift, då 2 dels visade sig på allt sätt hemmastadda på stält och dels talade om huru de passat upp med att juda förtäring. öppna och stänga dörrarne, o. m. d., ch för öfrigt funnos dussintals menniskor bland åörarne, som berättade, att det vore en allmänt känd ik, att just desse personer äro uppassare på det ogliga stället. Då detta således torde vara ostridigt i vittnar det föga fördelaktigt om deras sanningsärlek och qvalifikation såsom vittnen att de förnea detsamma. — I dag fälldes öfverkommissarien Gillbergs dråare att, i enlighet med aktors häradshöfding de ;ergs yrkande, plikta hel mansbot eller i brist af ligång undergå 28 dygns fångelse vid vatten och röd, samt en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i udolf Frodriks kyrka. Den dömde har ett öppet och godt useende, och ar, så vidt kunnat upplysas, endast af rå öfver:!ighet begått handlingen. Såväl han som aktor I larade sig nöjd med utslaget, och som han der emte uppgaf sig sakna tillgång till böterna, komme: an att genast undergå bestraffning. — Blomstrand stod i dag emot advokatfiskal Fredolm inför kämnersrättens förste afdelning. Han ille hålla tal, men ordföranden tillät honom endast athegoriska svar på frågorna. Föröfrigt blef målet ippskjutet till d. 31 Januari nästa år. — I går eftermiddag kl. 3 infann sig polisbetjeing på gifven anledning uti en i huset MM 24 vid 7estra Humlegårdsgatan belägen smedja, der styrnannen Johan Petter Svan och gelbgiutarearbetaren Pehr Joban Kindermark anträffades, den sistnämnde ysselsatt att uti en degel nedsmälta diverse silfverjeser. Polisbetjeningen fattade genast med en tång Iegeln och utslog innehållet på en jernplåt, då en el deraf, som ännu icke hunnit smälta, utgjordes af n till en kaffekanna hörande prydnad. Som styrnannen Svan skäligen misstänktes att hafva deltait uti den inbrottsstöld, som sist!. söndagsafton blifit föröfvad hos enkefru Wennberg, boende uti huet J 60 vid Johannes plan, dervid diverse klädesersedlar, ett silfverur, några handdukar, en kaffeanna af silfver, en dito af koppar försilfrad, samt lågra matoch theskedar af silfver blifvit tillgripne. tföljdes Svan till sin uti huset AM 33 vid Sibilleatan belägna bostad, der vid hos honom anstäld visitation anträffades den från fru Wennberg borttulna försilfrade kopparpannan och silfveruret, samt lessutom diverse klädespersedlar, för hvilkas åtkomst varken Svan eller hans hustru kunde redogöra. I inledning deraf tillvaratogs de nämnde persedlarne, ch aflördes såväl styrmannen Svan som dess hustru häkte. Vid härom i deg anstäldt förhör, igenkändes af ru Weonbergs ombud den återfunna förs Ifrade kopvarkannan och silfveruret såsom fru W:s tillhörigwet. Likaså igenkändes den ännu osmälta silfverorydnaden varande densamma, som setat på den vortstulna silfverkannan. Åfven berättade fru W:s viga, att då hon nämnde söndagsafton kl. 5 bortgått ör att hemta sin matmoder, och omkring kl. 8 åervändt — stölden hade skett emellan kl. 5 och 8 vå aftonen — hade hon på vägen nära hemmet oberverat en mansoch en qvinsperson, den sednare värande ett knyte, samt dervid yttrat till matmolern, att nämnde personer liknade tjufvar. Som det lå varit mörkt, kunde hon nu icke i Svan eller dess nustru igenkänna dem hon mött. Svan påstod, att han var alldeles oskyldig och icke ade sig något bekant om stölden, samt sade sig iafva af en skrädåeriarbetare köpt allt silfret och vågot kläder, för hvilket han gifvit 20 rdr, med indantag af uret, hvilket han tillbytt sig mot sitt get af f. d. konstapeln Olof Molin och gifvit 6 rdr mellangift. Tillfråged om ban icke kunnat förstå, tt silfret varit stulet, och hvarföre han i annat fall kulle nedsvärta det, kunde han härpå icke lemna rågot redigt svar. — Konstapeln Molin nekade helt ch hållet att han innehaft eller bortbytt det stulna aret. En jungfru Phalini, som en längre tid innebott hos styrmannen Svan, berättade att Molin istlidne söndagsafton infunnit sig hos Svan och anmodat denne att gå till den ofvannämnde skrädleriarbetaren. Svan hade då först vägrat, men slutligen gått, hvarefter han snart återkommit med diverse kläder, 2 matskedar och 4 theskedar af silfver, samt en silfverkaffekanna, hvilka han sagt sig hafva köpt af skräddarn för 20 rdr. Tisdags morgonen hade Molin och skrädderiarbetaren kommit upp till Svan, dervid skräddaren skänkt Svan den af polisbetjeningen funna försilfrade kopparkannan, och Molin bortbytt det stulna silfveruret mot Svans klocka, samt af Svan derför erhållit 6 rdr i mellangift och en ströslef af silfver. ÅAfven hade skrädderjarbetaren lemnat Svan ytterligare några silfverskedar. — Måilet uppsköts till dess den ofvannämnde skrädderiarbetaren blifvit anträffad, hvaremedlertid Svan, dess hustru ech förre, konstapeln Molin affördes till häktet. — Torparen Cari Johan Olsson från Vestertorp i Bränkyrka hade anmält, att han i går e. m. genom stöld förlorat en svart häst, förspänd en rödmålad släda, samt 2:ne flaskor, den ena innehållande bränvin, den andra salt. Genom polisbetjeningens efterspaningar har sedermera blifvit upplyst, att förre Korrektionshjonet Anna Carolina Wittling stulit hästen, hvilken anträffades uti hennes i huset JV 35 vid Östra Badstugugatan å söder belägna bostad samt att hon utbjudit hästen till salu. Dorjemtt har åkaren Netzelius anmält, att han i dag på mor: gonen tillvaratagit en på hans gård stående rödmå lad släda, hvilken sedermera blifvit igenkänd såsom den förlorade. Då Carolina Wittling i dag skullt uppföras till förhör, var hon så rusig att man måstc återföra henne till häktet. — I går nämndes, att en piga Hammarberg an mält, det hon på Träsktorget blifvit med knif skuren af 9:ne artillerister. Vid härom hållet förhöj har emedlertid blifvit upplyst, att de omnämnde ar tilleristerne voro alldeles oskyldiga, samt att pigar Hammarberg, som vid tillfället varit rusig, genom eget förvällande tillfogat sig skadan. — Kyrkovärden Per Jansson har den 23 sist! November på aftonen, under resa från Upsala til sitt i Wassunda socken belägna hemvist, genom åk. donets stjelpning, omkommit, vid hvilken olyckshändelse skall hafva tillgått sålunda, att, då Per Jans son, som i sällskap med bonden Erik Carlsson :i Winstena, omförmälde dag besökt Upsala, på åter: färden omkring kl. 40 på aftonen nyss passerat Fluttsundsbro, hade hästen skyggat åt sidan, i följd hvara såväl han som åkdonet och de begge åkande blifvil kullstjelpta i landsvägsdiket, der Per Jansson kom: mit under åkdonet. Då Erik Carlsson straxt derpi med tillbjelp af brokarlen vid Flottsunds färja lyc badas unnlvfta 2ldanot arch framdraca Per Tanccnn