Aftonbladet – 10 december 1849, sida 2

Skeppsredarne i Götheborg hafva till regeringen ingifvit en förnyad ansökning om beredande af tullfyi införsel å skeppsinventarier, hvarom förut flera gånger varit fråga, men hvilket synnerligen segelduksfabrikanternas intresse hittills mäktat förekomma. Vigten af denna fråga föranleder oss att meddela ifrågavarande ansökning, som tilllika innefattar en historik af hvad förut passerat i detta ämne. Stormäktigste allernådigste Konung! Sedan större delen af denna stads skeppsredare i Mars månad 41847 till E. K. M. ingifvit underdånig ansökning, att de förmåner, som, enligt 20 S af underrättelserna till 4845 års tulltaxa, voro, i afseende på fartyg, hvilka, om minst 40 lästers drägtighet, för utländsk räkning å svenska skeppsvarf byggdes, eller såsom nya till utländning försåldes, utländsk man beviljade, eller att för alla inventarier till sådant fartygs byggnad, tackling och utrustning, som icke hänförlige till busgerådssaker eller beklädnadspersedlar, från utrikes ort inkommo, väl borde erläggas stadgade införselsafgifter, men dessa dock, vid det nybyggda fartygets utklarering, med afdrag af ett nederlagsrekognitionsafgiften motsvarande belopp, godsegaren restitueras, måste för första utrustningen af nybyggda fartyg, svensk undersåte medgifvas, och E. K. M. i anledning häraf hört dess och rikets kommerskollegium, erhöll denna, till afgörsnde vid sista riksdag hänskjutna fråga det slut, som innefattas uti den af rikets Ständer då föreslagna cch af E. K. M. i nåder fastställda tulltaxa, eller att egare af fartyg af ofvannämnde drägtighket och deröfver, som i Sverige nybyggas, få tillgodonjuta 50 procents restitution af de på fartygets inventarier belöpande tullumgälder; hvaremot utländningen bibehölles vid de honom redan förunnade, här förut omförmälde förmåner. Genom doatta stadgande i 43 S af underrättelserne till 4848 års tulltaxa bereddes Väl någon lättnad i svenska skeppsrederiernas bemödanden, att åt vår handelsflotta vindicera dess naturliga rätt till utförsel af landets produkter och härför göra utländska fartyg umbärlige; men farhåga, att genom beviljande i sin helhet ef hved sökt blifvit, skada de fabriksoch handtverksidkares intressen, hvilkas industri omfattade sådane skeppsfi nödenheter, på hvars tullfria införande svenska skeppsbyggeriet är så mycket beroende, lörer, efter hvad vi föreställa ss, förarledt till den utgång frågan fått. Dock, så