Aftonbladet – 8 december 1849, sida 2

Jtimmers ofredande till och med på ljusa daIgen, stundom af sådane manspersoner, som, att döma af klädseln, skulle anses tillhöra den bildade klassen. M. B:; berättar i detta afselende följande händelser såsom nyligen inträfiIfade och af trovärdiga personer bevittnade. För några dagar sedan företogo sig ett par herremän — de vore åtminstone fullkomligt väl klädda loch röjde mycken säkerhet i gång och mantr — att på Drottninggatan förfölja ett fruntimmer af den Ibildade klassen, Klockan var endast 4 på dagen; alltså en tid, då en hvar tyckes äga all utsigt att kunna gå fredad. Emedlertid började dessa herrar att gå efter nämnde fruntimmer och helt högt uttala grofheter Jaf den mest upprörande beskaffenhet, jemte sårande Iyttranden om hennes person. i I Den stackars flickan påskyndade sina steg. Förgäfves, de båda herrarna ökade farten. Hon stannade. Afven de stannade. Hon gick in i en portIgång. De följde henne — allt under frambärande laf oblygt och gement tal. Slutligen hade den förföljda ingen annan utväg att freda sig, än att hon öppet vände sig till en mötande person, med begäran om skydd. Då togo de båda uslingarne till flykten. Den unga flickan är dotter till en allmänt aktad embetsman, och berättelsen är oss delgifven af den man, till hvilken den förföljda vände sig med begäran om skydd. Vi hafva så mycket mer ansett oss böra omnämna tilldragelsen, som denne man är en bland vårt samhälles utmärktaste personligheter. — Sistlidne fredag klockan !V, 5 på eft. m. kom ett fruntimmer gående på Stadssmedjegatan nedåt Mynttorget. I hörnet utanför det hus, der perukmakaren Pettersson har sin verkstad, mötte hon en karl, troligen af arbetsklassen, men ingalunda klädd på ett sätt som tillkännagaf brist eller fattigdom. Utan ringaste anledning skuffade denne karl till det fredligt gående fruntimret, så att hon, i den dåvarande svåra halkan, föll omkull. Då sprang karlen sin väg, men den ombkullslagna förblef liggande med ett sakta jeimrande läte. Några medlidsamma personer hjelpte henne upp. Hon blödde starkt ur ett sår i hufvudet; klädningstyget på högra armen blef småningom blodfärgadt, och hom beklagade sig öfver smärta i högra knäskålen. Endast en tillfällighet i fallet forde vara orsak, att icke denna person delat öfverkommissarien Gillbergs öde.n — Tisdagen den 4 dennes kl. V, till 6 efterm. ägde ett likartad? ppträde rum på Stora Trädgårdsgatan. Fyra tarfligt men snyggt klädda karlar kommo bärande ett fortepiano. Utanför Kocksgränd mötte de ett ensamt och fredligt gående fruntimmer. Den der känner jag, sade en af de fyra karlarne; hvarefter de nedsatte bördan och den som talat gick fram till flickan och gaf henne ett knytväfvehugg för bröstet, att hon föll sanslös till gatan, hvarefter de fyra bärarne återtoge bördan och under skratt förfogade sig derifrån. En tillstädeskommen person, biträdd af några gossar, som roade sig med kälkåkning i backen vid Karl 43: torg, förhjelpte den: misshandlade att återfå sansningen. FEyckligtvis var hon icke svårare skadad, men detta var en Försynens nåd vid detta tillfålle. Dem anfallande hade gjort atldeles enakande: igerning som öfverkommissarien Gillbergs mördare. Dessa uppträden hade blifvit bevittnade af personer, hvilka Hafva sina göromål inomhus och derföre ej mycket freqventera gatorna. När alltså de kunnat blifva åskådare vid trenne uppträden af detta slag, kan man föreställa sig hurw ofta slika uppträden äga rum utan att komma til allmännare kännedom. Det är skad att denna artikel icke kunde inflyta utan en liten tillsats, som: fåller något in i det löjliga, och lyder sålunda Bristande utrymme förhindrar oss: andraga de resonnemanger, hyartill uppträden som dessa gifva osökt anledning. Ett må dock tillåtas oss anmärka. Hafva radikalerna besinnat hvad det vill säga, att, genom de allmänna valen, lägga hela samhältsmakten i händerne på en massa, som visat sig och fortfarände visar sig ännu icke Kefva en aning om de vilkor; förutan hvilkas: uppfyllande all borgerlig sammanlefhad är en omöjfighet? Hvad hafva väl detallmänna valen här att göra, i synnerhet sedan Morgonbladet förut anmärkt om förfölja ne i det först omnämnda fallet, att de voro bättre klädda och förrådde mycken säkerhet i gång och manår? — Morgonbladet omnämner följande angenäma Skandinaviska förening: Den 2:dra i denna månad firades, å stlöttet Dallund på Fjen, brölloppet mellan svenske löjtnanten friherre Fredrik Bermelin och fröken friherrinnan Ulla von Blixen-Finecke: — De nygifta reste kort efter brölloppet till Berlin; för att deriffån begifva sig till. Italien, hvarest de dröja några månader.