Aftonbladet – 7 december 1849, sida 2

Iskrifne hos hr Sjöberg eller hos en annan, del ä s får, utom sin: arbetslön, dela vinsten af sjelfval Ipföretag, hvaraf han är förläggare,, och såIså vida ej den omtalta himmelsskriande orättlvisann skall uppstå. Hvarföre skyggar hr SjöIberg då tillbaka för en sådan tillämpning, i VV OVR HM JB I OD kunna vinnas, äro, att åklagarekallet i allmänhet, när åklagaren ej hade någon omedelbar fördel af åtalen, skuile blifva mindre förhatligt: att man af denna anledning, och då inkomsterna blefve förbättrade eller åtminstone mindre beroende af tillfälligheter, skulle kunna finna mera redbara och bildade personer benägna att emottaga åklagarebefattningar: att till följd deraf det tyvärr ännu någon gång, såsom det vill synas, existerande förhållande, att åklagare låta genom mutor förmå sig att lemna brott utan åtal, borde kunna fullkomligen upphöra: att åklagarens verksamhet då isynnerhet blefve riktad på uppäckt af de gröfre och för samhällets säkerhet mest vådliga förbrytelser: att den föråldrade och till stor del redan i lagstiftningen öfvergifna grundsats, att lemna målsegande andel i böter blefye utan vidare tillämpning, hvarigenom man ock skulle bereda öfvergång till en rättegångsordning, der frågorna om straff och skadestånd mera skarpt kunde åtskiljas, och derefter, såsom på flera andra ställen, målseganden kunde tillåtas aflägga villnesmål i den egentligen kriminella delen; en bana, som efter all anledning förr eller sednare måste beträdas, om icke allt för många brott skola förblifva ostraffade, när alla e slag af inqvisitoriska tvångsmedel måste öfvergifvas: d att benådningsrätten kunde utöfvas utan allt afseende å målsegandes och åklagares rätt till och behof : I I 00 DM —-— AA MA AN — mm fQ MB me pa AN CA nn af bötesandelar, ett afseende, nu kanske nödigt, men som visserligen ej är fullt rättsenligt: att alla svå-k righeter i fråga om förändringar af böter, då vissa andelar deraf efterskänkas, komma att försvinna: att!, den alltsedan år 4820 hv:larde, ännu oafgjorda fråga om nya stadganden till kontroll öfver ådömde böter skulle kunna på ett enkelt och tillfredsställande sätt lösas: samt att alla de särlskilta verk och inrättningar, som nu uppbära andel i böter, skulle nästan l alldeles befrias från det besvär, de dermed nu hafva. ) Jag inser dock att innan något fullständigt förslag framlägges för en sådan reglering, som den jag nu vågat antyda, flere för närvarande ej tillgängliga underrättelser måste anskaffas; och jag tror mig derför pu endast böra i und. hemställa, att E. M:t måtte täckas, genom till vederbörande utfärdadt cirkulär i nåder förordna, att alla de myndigheter samt embetseller tjenstemän, som åtnjuta andel i böter, viten eller förbrutet gods, inom viss kortare tid skola ipkomma med, i möjligaste måtto af saköreslängder eller andra offentliga handlingar styrkta uppgifter å de belopp, som för de 40 åren från och med 1837 till och med 4846 dem tillfallit, afvensom att underrättelse må infordras angående de öfriga inkomster af hvarjebanda slag, som alla advokatfiskaler eller andra kronans ombudsmän, kronofogdar, landsoch stadsfiskaler samt polisbetjenter m. fl. åklagarekall nu utöfvande personer under nämnde 10 år i och för besagde befattningar åtnjutit; samt att, efter det ifrågavarande upplysningar inkommit, desamma måtte öfverlemnas till handläggning af ledamöterna af lagberedningen eller andre sakkunnige personer för atti med fullständigt förslag i ämnet till E. Maj:t i und. inkomma. Undert. N. von Koch. Re A — Läsaren torde erinra sig, att vi en dagq i förra veckan togo oss friheten framställa några betänkligheter i afseende på det sätt,r hvarpå det här utkommande veckobladet, f Folkets Röst, ämnar arbeta för sitt tillkännagifna syftemål att göra allt hopande af! förmögenhet här i landet omöjligt; och att förekomma den himmelskriande orättvisan,! som det finner ligga deri, att ej hvarje arbetare, som bidrager till något företag och dervid har den största fysiska mödan, äfven; BH M — am (AP AM 3 AMA Mike me pu ch -—-— — om Vn företaget. Vi trodde nemligen att om man; lock vill ingå på nyssnämnda delningsid, somf utgifvaren af Folkets Röst hemtat från den bekante Louis Blances funderingar, hvilka icke precist slagit lyckligt ut för Frankrike,-der de en tid höllo på att försökas med tvångsåtgär-! der, så uppstå dock stora svårigheter vid verkställigheten, emedan en mängd de mest olika arbetsbiträden af större och mindre omI fång oftast komma i fråga för åstadkommandett s e g af en viss tillverkning; och det således alltid blir svårt, ej mindre än ledande till oupphörliga tvister, att uträkna huru stor andel hvarje arbetare skall hafva i nettobehållningen; samt å andra sidan vore orättvist att dela denna vinst lika öfver hela laget, utan att afseende på huru mycket arbete hvar och en lemnat. Det är ock lätt begripligt att en sådan svårighet i många fall endast kan afbjelpas derigenom, att hvar och en beräknar en viss betalning för sitt arbete, då denna arbetslön just utgör sjelfva den andel, som arbetaren har i vinsten af företaget, så vida icke nemligen ett antal arbetare sjelfve på förhand associera sig om ett företag, och de sjelfve förskjuta kostnaden dertill, i hvilket fall de ock sjelfve taga vinsten, eller äfventyra förlusten deraf. I sammanhang härmed hemställde vi om ej utgifvaren af cFolkets Röst sjelf skulle vilja med eget exempel illustrera sin åsigt om den himmelsskriande orättvisan af att förläggaren ej delar vinsten med dem, som hafva det fysiska arhetet, och föreslogo, att han måtte göra en vacker början med att utdela den behållning, som hans tidning kan gifva, till dem som sätta och trycka densamma. Vi kunne icke inse att något ondt eller ohemult låg i denna proposition; emedlertid har hr Frans Sjöberg blifvit snart sagdt ursinnig deröfver, och utfarit på ett ilsket sätt emot Aftonbladets förläggare personligen, under förklarande tillika, att han icke har något eget tryckeri, utan låter trycka sitt blad hos en annan. Detta är likväl icke riktigt svar på tal. Vil lemna ovettet och kalomnierna å sido, ty Söndagsbladslögner utgöra inga argumenter; vi tro icke heller att Folkets Röst i längden vinner stort gehör genom att beljuga oss personligen. Men hvad sjelfva saken beträffar, så betyder det ju föga om sättarne eller tryckarne äro Un Mm mm AA MM hafva i alla fall det fysiska arbetet på ett ledes ha vi blott föreslagit en snörrätt tillämp! ning af hans egen sats om arbetarnes rättighet ! att dela vins:en af företaget med förläggarenr, första hand, af hvad han sjelf så strängt pro-Iklamerat såsom en nödvändighet? Det kan väl aldrig förhålla sig med honom som med en viss af Kellgren besjupgen celebrilet, hvars namn slutade på — bom, och som