Aftonbladet – 6 december 1849, sida 1

stide haft för afsigt alt mörda och följande dagen bestjäla honom, så hade han väl ej behöfft denna procedur. Fualdes son gjorde anspråk på en ersättning af 20,000 och utbetalning af 64,824 francs, hvilka, tillsammans med de 12,834 francs, som man funnit i reda penningar eller i-papper bland hans qvarlåtenskap, utgjorde en summa af 97,653 francs, eller beloppet af hela passivmassan, hvilken endast (?) skulle uppkommit genom de anklagades stöld och bedrägerier. De anklagade svarade härpå, att skuldmassan ännu ej vore behörigen undersökt; den kunde ej uppgå till mera än högst 60,000 franes; att Fualdes sjelf kontraherat dessa skulder, vore bevisadt; de 20,000 francs hade sedan December 1816 bevisligen varit Jausions tillhörighet; slutligen borde den unge Fualdes positivt bevisa, att de dåliga omständigheter, i hvilka hans fader dött, blifvit föranledde genom den plundring, för hvilken man beskylde de anklagade; annars kunde han ej framställa någon. fordran, om han ej tilläfventyrs begärde skadestånd för mordet, d. ä. betalning för sin faders-Blodli— Den unge Fualdes förklarade deremot, att han endast fordrade penningarne för att tillfredsställa sin faders borgenärer. Domstolen förklarade att frågan här endast vore om erhållande af skadestånd, och dömde de sex mördarne, såsom sådane, till att bet.la 60,000 francs. Assisrälten intresserade sig föga för dessa invecklade penning-angelägenheter, dess uppmärksamhet var för mycket sysselsatt med undersökningen af sjelfva mordgerningen; ännu mindre hafva dessa räkningar intresserat dem, som sedan skrifvit öfver saken; och domstolens utslag, som endast bestämde ett skadesrånd i penningar för mordet, albröt frågan helt kort, atan att sprida något mera ljus öfver den dunka saken eller öfver motiverna till gerningen. Likväl stadnar, såsom resultat, en misstanka på Jausion, hvilken han lika litet förstått att velerlägga, som hans motståndare förmått uppvöja den till positivt bevis.