Aftonbladet – 5 december 1849, sida 3

för flera personer och vid flera tillfällen, att de bekommit penningar af Törnqvist för sitt vittnesmål. En af dem skulle dessutom sedermera vid flera tillfälten hafva bekommit penningar af honom och skall till och med hafva yttrat, att han nu icke behöfde vidare arbeta, ty han skull: få penningar ändock. Afven förekommo flera omständigheter, som tycktes utvisa, att Törnqvist varit angelägen att få samma vittnen undan, så att domstolen icke måtte finna dem. Till och med hans resa till Norrköping troddes stå dermed i sammanhang, då ett af de ifrågavarande viltnena flyttat dit och för kort tid sedan, som det troddes efter Törnqvists ditkomst, begifvit sig till Westervik. — Ea dräng vid namn Gustaf Lundqvist hade på en krog vid Svartens gränd råkat i gräl med f. d. lifbeväringskorporalen Anders Jansson och cigarrarbetaren Carl Hellman, hvarvid en af de sednare — hvilkendera kunde ej Lundqvist vid förhöret uppgifva — tilldelat Lundqvist 2:ne djupa knifshugg i hufvudet, så att han genast måste afföras till en fältskärsstuga. De anklagade medgåfvo väl att de slagits med honom, men nekade att hafva begagnat knif eller annat mordvapen. Målet remitterades. — En bryggardräng hade begärt kallelse på en bonde, för det denne kört omkull honom på stora Badstugugatan. Som flere vittnen vid förhöret upp lyste, att drängen sjelf varit vållande till olyckan, samt ingen skada dessutom träffat honom, blef bonden frikänd. Båda parterne förklarade sig missnöjde med utslaget: Bonden ville hafva ersättning för det han onödigtvis blifvit uppkallad till polisen; och drängen för det han fallit omkull. — I förrgår afton hade 4 bättre klädda personer företagit sig att på Drottninggatan ofreda gående och åkande. Bland annat ofog hade de hållit hästen för ett par herrar och ryckt skinnkragen från deras kusk, samt ryckt ned en bagardräng från åkdonet och slagit honom. Vid polisbetjeningens tillkomst hade de tagit flykten; men en af dem som blef fasttagen befanns vara urmakaregesällen Grundström, hvilken uppgaf till namn 2:ne af sina kamrater; hvem den fjerde var kunde han icke upplysa. Vid förhöret inställde sig Grundström och veterinäreleven Fredricson, hvilka båda nekade till att hafva ofredat någon, ehuru flera vittnen intygade motsatsen. Målet uppsköts för inkallande af den tredje personen samt flera vittnens hörande. — En skomakaregesåll, Carl Wilhelm Kjellstrand, har till Poliskammaren inlemnat en skriftlig anmälan, af innehåll, att han i förrgår afton på Norra Smedjegatan blifvit biten af en arg dogg, tillhörig Söndagsbladets utgifvare, Edvard Sjöberg. Som Kjellstrand förgäfves sökt att i godo uppgöra saken med hundens egare, begärde han nu att denne skulle uppkallas. Vid målets upprop anmäldes, att Sjöberg ej med kallelse blifvit anträffad. — Ett fruntimmer har anmält, att hon på Kornhamnstorg blifvit frånstulen en plånbok med inneliggande 40 å 50 rdr. — En skomakaregesäll, Pehr Gustaf Bodin, hade en afton hemkommit i öfverlastadt tillstånd. Då hans mästare i anledning deraf uppmanat honom att gå och lägga sig, hade han i stället rusat på mästaren och tilldelat honom flere slag, hvaraf blodviten uppkommit, så att polisbetjening slutligen måst tillkallas. Vid förhöret erkände Bodin sin förseelse, i anledning hvaraf han inmanades i häkte, och målet remitterades. — Som ett sorgligt exempel på det förderf, hvarför en mängd barn äro utsatte, som hegagnas att dag. n igenom drifva kring gatorna för att till salu uthjuda varor, må följande anföras: En 44 å 45 års gammal flicka, klen och liten till vexten och knappt skyld af en tunn kjortel, stod inför polisens skrank anklagad för det hon förskingrat ett par riksdaler för sin matmoder, för hvilkens räkning hon gått omkring och sålt bakelser och danska karameller. Den stackars flickan erkände sitt tillgrepp och uppgaf att hon användt penningarne till — bränvin. Hon hade frusit så rysligt, så hon behöfde något att värma sig med! Hr polismästaren förehöll matmodren i allvarliga ordalag det oförsvarliga uti att så der vind för våg lemna ett barn till rof åt förförelse. Och tillade, att en stor del af de qvinnor som befolka fängelserna, börjat sin bana på samma sätt som nu ifrågavarande barn, hvarefter de gradvis nedsjunkit i brott och elände, för hyilket olyckliga förhållande de som haft att vårda deras tidigare ungdom alltid stannade i ett dyrt mo raliskt ansvar. Matmodren lät sig dock ej röras af dessa föreställningar, utan yrkade tjufvens lagliga estraffning,. Målet blef remitteradt. — Flera små gossar, som roat sig med att åka cälkbacke i Gymnasii-gränden vid Riddarholmen, iafva haft det missödet att ej kunna hejda farten,l tan kommit direkte i sjön, hvarifrån de dock lyckigtvis blifvit uppdragna med lifvet. Vi nämna detta som en varning till föräldrar att! j låta sina barn exponera sig för en olycka som så itt kan hafva de bedröfligaste följder. (St. D.) ; — En ladugårdsarrendatör vid namn I. Kumlin, ; rrenderande ladugården vid Stockby, hade begärt allelse å guldsmeden H. O. Hellbom, för det denne , I mottagit en af Kumlin sistl. April månad uthändiad revers å 300 rdr, bko, i ändamål att anskaffa enningar på densamma, men sedermera icke lemat några penningar, utan hade Kumlin för omring 8 dagar sedan erbållit stämning med anforran att infria nyssnämnde revers, som nu inneafves af en notarie Sällström. i Då målet förekom upplystes först af gevaldigern ederin, att arrendatorn Kumlin, i Juni månad d; r, en dag sökt Jederin på Hötorget samt för hoom anmält, att då Hellbom, hvilken af Kumlin mottagit ofvannämnde revers, icke på densamma elat lemna penningar, hade Kumlin i sällskap med :ne personer uppgått till Hellbom och begärt att terfå reversen. Hellbom hade då framtagit ett paper och under yttrande: Hvad skall ni med ett apper att göra, på hvilket ni icke kan erhålla ågra penningar ? sönderrifvit detsamma. Men som umlin mtsstänkt, att det sålunda sönderrifna paperet icke varit Kumlins revers, anhöll ban om laga allelse på Hellbom. Då målet några dagar derefter ;rekom, skickade -guldsmeden Hellbom upp till polisammaren en skrifvelse af innehåll, att han förunde sig att ofördröjligeh återställa Kumlins uthänigade revers, i anledning hvaraf Kumlin begärde tt få nedlägga målet, hvilket bifölls. Å Hellbom, uppmanäd att häröfver förklara sig, påod först att Kumlin erhållit, såsom Horden föllo g: trehundra sextioåtta riksdaler ..jeg ville säga: våhundra sextioåtta eller sjuttio riksdaler, jag mins. ke rätt; samt dessutom åtskilliga guldnipper på reli erser,, men ville straxt derpå åtaga sig att åter-! älla reversen till Kumlin; till den 214 December, li II hvilken tid han lyckats att förskaffa sig anstånd ed betalningen, af reversens innehafvare, så att! umlin i det fallet icke skulle hafva något att be-J2 ra. Att han låtsat sönderrifva Kumlins revers beVv f mA mm m ata ER C TR a pm (ÅA AN red han såsom en falsk uppgift. Målet anstår tills morgon, till dess innehafvaren af. reversen skulle hålla kallelse. . 1 — En bonde från Upsala har anmält. att han afls I snushandlare blifvit frånstulen 32 sk. bko under tt han handlat snus i dennes bod. Målethar ännujh förevarit. ; 2 — Förliden natt påträffades af polisbetjeningen uti