gen Fajumeh; N:o XLIX, Jem, en märkvärdig förening af österländsk och nordisk musik, samt det oförväntadt glädtiga N:o L: Verldens slut, med en dervid fogad så kallad Largo divino, ämnad, som det tyckes, att framkalla föreställningen om en idealisk sommarmorgon i andeverlden, i en ny verld, under en ny himmel, eller någonting dylikt. Sångernas slutstycke bildar en passande öfvergång till en ethiskt religiös afhandling, i tre böcker, kal!ad Lifvets Hjelp. Vikunna ej neka oss att fästa en allmännare och förtjent uppmärksamhet på dess sista eller nionde kapitel, i första boken, som lyder så: Huru samfundet räddas från undergång och ur sin högsta fara. Vill du rädda samfundet från undergång och ur sin högsta fara, så gör såsom här är sagdt. Du skall arbeta derpå i din mån, och andre i sin; så uppkommer häraf ett allmänt, kraftigt verk, och en bjelp, som förslår. Gif hvar och en ifrån barndomen uppfostran till det förvuftiga och färdighet till arbetens utöfning; men tillstäd honom derjemte att bekomma all den frukt, som hans flit tillhörer, och låt honom hafva glädje der han lefver; så skola brotten blifva få, och lasterna fåfängt se sig om efter gömställen. Ty ganska sällsynta blifva slutligen de, som utvälja att lefva i förskräckelse, bitterhet, förakt och nöd, om de kunna få något bättre. De, som kommit så långt, att de ligga under en fullt inrotad böjelse till det onda, kanske kunna någre af dem icke mera hjelpas; och det står till Gud. Men ingen fröjdas af begynnelsen, och få skola utan nöd fröjdas någonsin, af att utsätta sig för hat, förföljelse, gråt och brist. Vill du hjelpa den fattige, och har du makt att kunna det, söndra honom då noga ifrån den brottslige. Gör du icke denna åtskillnad, så felar du först och främst emot Gud och samvetet, och för det andra emot samfundet; ty du skapar brottslingar till tusental, och de skola slutligen förstöra ditt samfund, efter du icke såg dig bättre före. Skaffar du upplysning, färdighet till alla yrken, förtjenst och glädje åt den obemedlade, så skall han älska samfundet och blifva dess mäktigaste stöd. Ty han är den talrikaste i landet. Men låter du honom ligga i nöd och hårdt frestas till last, så lefyer han i grämelse. Han begynner hata samfundet: han skall förakta det och se det vara orättvist, emedan han tycker att Gud skapat jorden, med hvad derpå är, för honom likaväl som för de få: och han blir då den allrafarligaste. Ty han är den talrikaste. Men, att han blef så farlig, var ditt fel. mäktige! Är du en myndig i samfundet, så besinna detta: först och främst för Guds och samvetets skull, men sedan ock för din egen fara. Den verkligt brottslige, åter, skall du behandla såsom en sjuk. Förstår du icke det, så är du icke vis. Den brottslige tillhör ett slag af de andligen sjuke, och behöfver läkare, efter Christi utsaga. Ingen samfundspligt är större, än sjukvården för anden. Hvad göres icke för den kroppsliga helsans vidmakthållande och återställande? Det måste också finnas sjukhus för menniskosjälen. Om någon dristar säga till en sin medmenniska, ehyvad hon brutit: du är förkastlig, bort! du hör icke mera oss och samfundet till: så är den, som så talar, sjelf den förkastligaste. Ty han föraktar hvad Gud sjelf icke föraktar. Christus har gråtit öfver syndare; men här står en menniska, som med köld och hån ser på en annan menniska. Många brott äro mindre, än det han begår, hvilken så gör; ehuru han kallar sig obrottslig. Lär dig derföre en konst af höjden: nemligen, att hata brottet, men att älska brottslingen. Hata laster; men älska och hjelp den, som ligger under lastens makt ännu, så skall du draga en broder ur djupet, eller en syster åter hem ifrån de bortfarna. Du utför ett verk, större än segervinningen öfver ett konungarike. Tänk härvid, att det är just så Gud gör med dig. Skulle icke han älska och hjelpa den felfulle, ehuruväl han hatar det onda; förlorad vore då du till tid och till evighet, och hvem räddade dig? Men när du så upprättar en, eller två, eller tre; och många andre göra som du, då sker ett af de stora verken till samfundets frälsning ur sin högsta fara. Det andra, än större, är, att du och alle, som kunna, borttagen felen i samfundets egna inrättningar och städgar. Så räddas det helt ifrån undergång. Nu skola vi höra Guds ord särskildt om kärleken, som var den första och förnämsta af de två grunderna för lefnaden; och sedan lära oss än vidare förstå den andra, så att vi se arbetets höga heder. Bevis för det sannt kristliga i dessa grundsatser följa i Andra Boken af samma ethiska afhandling, under rubriken: Ord af Christusn, och som endast innehåller hvad rubriken tillkännagifver. Tredje Boken: Arbetets ära, är ett förut tryckt stycke, hvars vigt och värde allmänt erkändes redan när det först offentliggjordes, och som väl förtjenar att läsas än en gång, inom hvad sambhällsställning läsaren än må befinna sig. (Forts. följer.) (Insändt.) Sedan en strid emellan Förf. af 15:de Brefyet och en, om ej tvenne, insändare synes hafva uppstått, huruvida sjöslaget den 24 Augusti 1789 vid Syensksund ländar Svarian i allmänhat och de krigare cam