Aftonbladet – 3 december 1849, sida 2

ena var blond, en annan något äldre och större till växten; de voro bestöjade och buro hattar med plymer. Att natteriden blifva sedd uti Bancalska huset ver ingalunda hedrande för fruntimmer, hvi:cka voro ömtåliga om sitt rykte. De anklagade försvarade sig mot besky lningen; elakhet och kitslighet inblandade äfven fruntimmer, hviska, enligt den rådende öfvertygelsen i RBodez, omöjligen kunde balva någon del i saken. Sålunda nämndes en engelska som lefde i staden: en raiss Gibson. Jon var det enda fiuntimmer som bar gröna plymer, och det var fråga om ett frunumn er med öna piymer på hatten. Mot fru Manson förekomma, oaktedt hennes envisa tystnad i början, de starkaste skäl til misstankar att bon varit närvarande; enligt en förmodan beslöjad, efter hennes egen uppgift i manskläder och blå pantalonger. — Likväl förstod hon att skjuta misstankan från sig På en ung flicka, Rose Pierre. Tillika b!ef en ung, vacker sömmerska, Charlotte Arlahosse, med hvilken Bastide hade en kärlekshandel, ej allenast misstänkt, uten äfven, med anledving vf detta förhållande, anklagad och hiktid. Att dessa bemlighetsfulta fruntimmer, eler ock blott det en. af dem deltagit uti mordet, påstås ej bestämd, De hode för andra orsakers skull Lhegifvit sig til Bancabka huset, och blefvo högst försliöekta, de helt andra saker föreföllo ä te hvilta föraniedl deras dukomst. De g sig I haminaren och ville häriiran fly genom teet. De blefvo upptickta. Bastide framdrog dem — framdrog fru Manson vid hevves bå pantalonger — och ville döda henne. Jag är ingen karll ropade hon. Detta mord hindrides sf de öfiiga per sonerns. Boch påstår sig halva raddet Uifvet på ett fruntimmer. utba tillägga J.usion 2 grulog; han s Laiva yttrat till BisMde: hvad skola vi : andea lihet? Det ena blir Os red Den misteriösa d men svärd cd, i i gr 6 dades sålunda. Men detta nu så talrika