Aftonbladet – 3 december 1849, sida 1

spelade vid slutet af April uti polemiken angående de Windisch-Grätzska operationerna. Detta nederlag blef icke alldeles utan effekt Ipå det officiella bladets utrikes referater. En tidning, som hufvudsakligen lade an på att göra sin utrikesafdelning så guterad som möjligt, emedan den innefattade dess läsares väIsendtligaste själaspis, kunde icke förnyade gånger slå allmänna opinionen så uppenbart i ansigtet, som denna gången varit fallet med dess ungerska redogörelser, utan att derpå riskera betydlig minskning både af prenumeranter och läsare. Denna omständighet blef en tumskruf, som framtvingade någon moderation af Posttidningens reaktionära tendens i den ungerska frågan; och den officielles böjelse att vara ett genljud af Wienerhofpressen, inskränktes nu till sin verksamhet inom vissa skrankor. Posttidningen började i Maj månad att gå mindre oärligt tillväga i sina referater, och sökte så godt hon kunde att följa med sin tid. Men under detta lofvärda bemödande, som dock blott fortsalles en liten tid, möttes P. T. af åtskilliga hinder. För att följa med utrikes-politiken erfordras att hafva tillgång på innehållsrika utländska tidningar; men den officielle, som af gammal vana blott förskaffat sig några reaktionära blad, som mest sympatisera med hennes åsigter, samt Börsenhalle, tog sig härvid illa ut vid konkurrensen med Aftonbladet, som försett sig med en mängd tidningar af alla färger, samt dessutom hvad utrymmet och arbetsstyrka beträffar kan, när så påfordras, åt sin utrikes afdelning gifva en större sakrikhet och utförligket, än någon annan svensk tidning. Dessa samverkande omständigheter satte Aftonbladet i tillfälle att äfven rörande de ungerska händelserna meddela en mängd intressanta underrättelser, som af publiken med begärlighet lästes, och derföre äfven reproducerades af flera andra blad. Att detta måste hafva djupt grämt Posttidningen, ser man bland annat deraf, att hon specielt uttryckt sin harm öfver att Aftonposten och landso tspressen stundom aftryckte Aftonbladets korrespondenser m. m. Den för Postsidningen vid denna tid betydligt minskade lösnummersförsäljningen var ej heller särdeles egnad att blidka den officielles vrede. Nog af: Posttidningen hade, genom sina alltför uppenbart framlysande sympatier för Wienerkamarillan och de deraf härledda partiska referater, uppoffrat den lilla popularitet hon vunnit genom en någorlunda fullständig redogörelse för Pariserrevolutionen; och hennes försök att mera fullständigt och ärligt redogöra för det ungerska folkets frihetsstrid ville icke heller taga skruf, emedan hon saknade nödiga utländska källor. Detta den officielies nya fiasco förde henne snart tillbaka i de gamla hjulspåren. och från denna stund arbetade hon ifrigt på att göra deaf Aftonbladets källor, som hon sjelf saknad, misstänkte för otillförlitlighet, under det Wienerbladens och bulletinernas ofelbarhet sattes utom allt tvifvel. Hela extrabladets tendens var just att söka vända till Aftonbladets skada en omständighet, som satt Aftonbladet i tillfälle att utförligare än andra svenska blad redogöra för I händelserna i Ungern. Det kan synas indiskret å Aftonbladets sida, att framdraga och åberopa dessa fakta, men vid granskningen af det officiella puffbladet skall läsaren finna att vi dertill haft de giltigaste skäl. Enhvar inser lätt att en-utrikesreferent icke är i stånd att kontrollera sannfärdigheten af alla de notiser cch berättelser som förekomma i de utländska bladen; vid den mängd underrättelser som postdagligen ingingo från Ungern, kunde icke förekommas att flera misstag och oriktigheter förekommo, och detta har, som hvar och en vet, alltid varit fallet med utländska politiken. Men nu hör det till saken, att Posttidningen haft all möda ospard att framleta sådana notiser, som sedan befunnits oriktiga, och klandra A. B. för deras meddelande, hvaremot hon med tystnad förbigått sina egna misstag samt den massa notiser i Aftonbladet, emot hvilka intet varit att anmärka, och som meddelats endast i detta blad. Men oaktadt denna Posttidningens klappjagt efter oriktigheter, har hon blott påträffat några få verkliga oriktigheter; ty flertalet af hennes anmärkningar hvila på en falsk och oärlig framställning. I den mån det ungerska kriget framskred och tilldragelserna blefvo af allt större vigt och intresse, visade sig Posttidningens refera