Aftonbladet – 28 november 1849, sida 2

—5.i— A Ä:8100 — I Jemtlands Tidning har en insändare ramställt följande tänkvärda åsigter ang. förhålandena med skattskrifningarne och inflyttninsarne: Vid hvarje mantalsskrifning ser man det beklagansvärda förhållande ofta förnyas, att kommunerne äro i tvist med dem, som der vilja blifva skattskrifna, om rättigheten dertill. Och med den öfvertygelse, att det hufvudsakligen beror på kommunerne att bestämma, huruvida en person må blifva inom kommunen skattskrifven, äro de vanligen serdeles benägne att vilja vägra ej mindre inflyttning från annan ort, än rättighet för en sto: del af Kommunens egen befolkning att genom mantalsskrifning njuta försvar. Utom det at sådant ej alltid är lagenligt, föranledas genom ett slikt kommunernes förfarande många olägenheter för den arbetande klassen, — till mehn jemväl för kommunerna sjelfve. — Ins. vill genom exempel bevisa detta sitt påstående. A, som är bosatt i Ström, är känd för ordentlighet och såsom en duglig arbetare, skicklig i slöjder, men saknar der tillräcklig arbetsförtjenst och är derföre betänkt att flytta till Ragunda, der han tror sig bättre kunna vinna sin utkomst; men kommunen Ragunda vägrar honom inflyttning och A, utan att söka ändring i peslutet derom, tvingas således att stanna qvar i Ström, der arbetsförtjensten för honom är ctillräcklig. Detta emot konom använda tvång, i förening med den otillräckliga förtjenstep, kan lätteligen föra ÅA in på oordentlighetens bana och följden blir den, att han slutligen faller fattigvården till last. Om A åter fått sätta sig ned i Ragunda hade det väl icke varit gifvet, att han der haft sin utkomst, eburu det varit sannolikt, emedan det icke gerna kan antagas latt en ordentlig karl flyttat, utan att han förut nOga beräknat möjligheten för sin utkomst; men hade han saknat sin utkomst, hade han åtminstone ej för ett band mot sin frihet haft att anklaga menskligheten. Åter elt annat ex. B, som är känd för sin ordentlighet, sina rena seder och arbetsförm ga vill gifta