Aftonbladet – 28 november 1849, sida 2

ita, de ordningsnutniner, Som a 5KINMYCIbLida AM I pl Is tecknade.n (Underskrifterne.) . (Insändt.) Målnings-galleriet vid rlisternes och Littleralörernes fermte goir6.!! IIT Art. (Slut från gårdagsbl.) Genremålningen, som nuförtiden utträngt en gamla gedigna historiemålningen, räknar å denna exposition flera utmärkta represenanter. Naturalisten Caravaggio, genrens så 11 sägandes stamfader, står främst äfven här, ch ingen torde utan munterhet skåda dessa venne pojkar, som kifvas om vällingen (107). ie ne nt fa h4 Jet är en bild af dessa hvardagligen förekom-b! nande brödtvister, hvarunder man så ofta påvinner sig fru Lenngrens De blifvit män i staten In De fordna pojkarne, i Och kifvas nu om faten Im Och slåss — om titlarne! la Moyse Valentin, Caravaggios elev, har, unler 141, en i lika kraftig som med finess ge-d omförd mindre tafla, skildrat en äkta neapok itansk folkscen; en spansk Capitano låter spå a ig af en Zingarella, hvarvid fadren gör hocus y yocus för att afleda uppmärksamheten från! lenna gamla Buzzarona, som bäst praktiserande. ädlingens fickor. i Hilleström var den förste, som hos oss in-! örde genremålningen. Gustaf III:s besök hos kejsarinnan Catharina (21) är en af hans pre-; iösare taflor, och särskildt märkvärdig genom .endensen. Medan den echarmante Gustaf tyckes! brydd deliberera öfver ,Ma cousines, bakom sol1 fjedren framkastade inre tanka om saken, ser man öfver dörren till det präktiga statsrummet ett dörrstycke, der räfven, bjuden till storken, åser huru denne medelst sin långa näbb går till bottnen af vasen, troligen innehållande något finskt ragu, eiler en annan välmakande godbit. Af Laureus (22) har expositionen från hofmarskalken baron Wahrendorffs samling å Näsby direkte inbekommit en af mästarens vackraste taflor, den han målade i Paris 1819: tvenne Savoyardgossar, med trumman och marmotten, framtittande ur sin lilla låda, stanna i en gränd I SS RS vv vd och göra för några liarder sin middag på druf6 4 f j vor, hvaraf en månglerska forslar på en åsna till torget. Taflan är märkvärdig såsom visande öfvergången till det maner, hvartill Laureus sedermera öfvergick i sina romerska taflor. Af Mörner (36) finnes en folkscen fuor gli muri, nära Cestii pyramid i Rom. Det är en komposition å la Pinelli, efter hvilken Mörner bildade sin smak. Denna trefliga locanda, der man dricker sitt goda Orvieto och skådar den lifliga Saltarellan, är alltigenom skildrad med den bonhommie, som så trefligt karakteriserar Hjalmar Mörners taflor. Under JM 78 finnes af Wetterling någotn i samma stil: rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer,, och färgtonen mycket neutral. Carl Wahlbom, utan skryt sagdt den förste tvenne fältscener från trettiåriga briget (67, 68). Det är esquisser (hvilka likväl blott konstvärn sjelf kallar så) till tvenne af H. M. Konungen beställde större taflor. Hvad taflorna skola blifva, när esquisserna redan se så ut, må man föreställa sig, då man känner mästaIrens solida och genomförda talang. I Carl Th. Staaffs små barn på en kyrkogård (53) är en liten enkel, men betydelsefull moImang ur hvardagslifvet, så som Fredrika Bremer eller Emilie Carlen skulle skildrat den. lOberäknadt den särdeles framstående förmågan -Ihan visat som målare, bar konstnärn i dessa fattiga barn, hvilkas brödstycke en obehörig tyckes komma att frånrycka dem, likasom veTlat skildra en episod ur konstnärslifvet. Denna tlunga flicka slår sina oskyldiga ögon upp, likaslsom för att fråga, om det är möjligt? Och bred-lvid på det kullslagna grafkorset står Carl Th. IStaaff. I Af kapten Schiätzercrantz ses tvenne, all: Iprima raskt målade, ståtliga turkar, hvilka Constantinopels vapen-bazar njuta af houkan loch dessemellan konversera med den ädla håll ning och de afmätta rörelser, som äro Orienten: folk så egne. Jemför man deras och tournuIren hos några Skånska bönder, samlade utanjför Lunds domkyrka — en väl . ålad och de: lItaljerad tafla ar Otto Wallgren — så se de s Isednare i sinakostymer ut som pickelhäringai mot de förra. el Af Wiekenberg (79) är en Iris och Morfeus r målad 1838, märkvärdig äfven derföre, at I-ldenna tafla (årets prisämne) utgör en allusio) på konstnärns egen väckelse till hans kortz Imen ärorika lefnads verksamhet. Iris ä ; Ihär elt porträtt af en ung flicka, som eldad .Ihans fantasi i en ädel riktning åt det sköns oJutan hvilken ledstjerna han, så väl som hvarj 1konstnär, skulle stranda i sina sträfvanden Pp konstens vida ocean. — Af Wickenbergs vä och kamrat, Wetterbergh, må man el förbise dc Sporträtt, som denne ur minnet återgifvit Iden så tidigt bortgångne store konstnärn. Christoffer Boklund (13) har år 1844 mål: bra mycket bättre än hvad vi sett sednare : 4honom. Pe gamla Bancrska krigare, rådplägand emedan gener: ien sjelt Be geripodager,: af svenske lefvande genremålare, har lemnat