Aftonbladet – 26 november 1849, sida 3

skedande angår, så torde det vara förtidigt att ännu ingå i någon afhandling om alla de on: ständigheter, som devid kunna varit verkande. Enhvar lärer likväl inse, att skäl dertill kunde finnas, åtminstone hvad hr Arbins afskedande besträffar, utan att sådant precist medför den bevisning Afltonposten förmenar. Ett sådant skäl kunde redan ligga deruti, att hr Arbin i sitt samtal med hr Zachrisson talat mycket mera och öppenhjertigare, än han hade uppdrag att göra, d. v. s. att han icke blott uppfyllde utan öfverskred detsamma. Beträffande slutligen baron Wredes icke utnämnande till fälltyg mästare, så vete vi ej om friherrn dertill någonsin varit utsedd; men äfven om detta varit händelsen, kunde tvenne skäl förekomma att icke nämna honom; det ena, att Kronprinsen skulle hafva platsen, det andra, att friherrens begåfvande med en så hög plats så kort efter den bekanta opinionsyttringen från Marieberg, kanske, sedan effekten af denna sednare misslyckades, befanns innebära en handling, allt för prononserad för att ej ännu mer förvärra en sak, som redan hade på ett så obeobehagligt vis tagit skruf i allmänna tänkesättet. Under den uppriktigaste önskan att någon utväg kunde utfinnas att gifva Zachrissonska affären, hvad motivet för prejudicen beträffar, ett annat och bättre uppslag, lärer således Aftonposten inse, att dess kombination i den ofvan citerade artikeln icke dertill är tillräcklig.