Aftonbladet – 26 november 1849, sida 3

hvad det verkligen varit som Sigholt till an-l: svar anmält emot norrska sjöförvaltningen, eller hvad som egentligen kunnat föranleda till denl: ytterligt hårda domen. En förklaring i Zachrisonska frågan.! Andra ämnen för dagen hafva hindrat oss! att förr än nu fästa läsarens uppmärksamhet! på en artikel i Aftonposten för i onsdags, som dock förtjenar att tagas i närmare betraktande, emedan red. af A. P. der sökt att framställa ifrågavarande celebra mål från en ny sida. För att kunna göra detta måste vi meddela följande utdrag: Läsaren erinrar sig, att för ett par veckor sedan en fråga blifvit af någon landsortstidning framställd till Skånska Posten, huruvida icke officerare af Wen-! des Artilleri-regemente vore ledamöter af Christianstads reformsällskap. Skånska Posten har nyligen! häruppå afgifvit ett svar, hvilket snart sagdt liknar gumman Pythias i Delfi, men hvaraf likväl den be-j stämda slutföljd synes kunna hemtas, att åtskillige officerare vid nämnde kår verkligen tillhöra reformvännernas sällskap, utan att, veterligen, någon den ringaste förföljelse eller obehag vederfarits samma! officerare. Månne icke häraf stöd finnes för den öfvertygelse, att, i afseende å den olyckliga Zachrissonska affären, en så obetydande omständighet, som den att hr Z. för halftannat år sedan varit en passiv deltagare i e.t reformsällskap, icke kunnat vara! den verkliga, om än den föregifna, anledningen till hr Zachrissons förbigående, helst då man i sammanhang härmed ånyo erinrar sig, att tvenne ledamöter! i Konungens nuvarande konselj, statsråden Genberg. och Gripenstedt, varit medlemmar af reformsällskap och den förre till och med tillhört den bestyrelse, som uppgjort grunderna till det program, hvilket sedermera frambars till Konungen; att generaldirektör: Ekströmer, som undertecknat samma program, derefter blifvit befordrad till chef för ett vigtigt förval-: tande verk (ordförande i Sundhetskollegium); alt generaldirektör Emil von Troil, under det han var ledare af ett reformsällskap, befordrades både till! kårchef och chef för fångstyrelsen ; att kapten Stjernsvärd, som tillika varit en verksam ledamot af be-! styrelsen i Stockholms reformsällskap, väl af general; LefrÅn vägrades permission att nedresa till Örebro-; mötet, men likväl, på klagan häröfver hos K. M., erhöll densamma 8c. c.? Nåväl! kan man då gerna föreställa sig en sådan inkonseqvens, som att ensamt : hr Z., om hvars verksamhet i reformsällskaperna icke : varit det rin:aste bekant, skulle, likasom af en nyck,! blifvit utsedd till ett offer för ett missnöje, som förut. aldrig veterligen uppenbarat sig? Och huru är det i öfrigt möjligt att kunna tillförlitligen bedöma detta förhållande utan att veta, först hvad som blifvit hos Konungen anmäldt om hr Zachrisson, sedermera hvad samtalet mellan Konungen och general Arbin innehöll, och slutligen huru och i hvilken mening Konungens ord fallit? Ett faclum är emellertid, att såväl general Arbin, som öfverste Heyl blifvit, omedelbart efter den ifrågavarande händelsen, den förre utan ansökning, entledigad, och den sednare tillsagd att taga afsked (ehuru äfven han enligt grundlagen kunnat och efter mångas tanka äfven bordt ufan både ansökning eller ens avis afskedas, emedan han. om icke föran-; staltat, åtminstone såsom chef framburit och tillåtit de så högt lagstridiga opinionsyttringarna mot hr Z.).! Ett annat facfum är, att en af deliagarne i berörde! opinionsyttringar, hr friherre Fabian Wrede, oaktadt han är troligen den utmärktaste capacitet inom artilleriet, icke erhöll generalfälttygmästare-embetet,. ehuru detta, efter hvad lika tillförlitligt är kändt, l innan kronprinsens utnämning skedde, erbjöds åt militärer till och med ulom det egentliga facket. Betyda då dessa facta ingenting? Eller kanske äfven de böra tydas såsom bevis på vederbörandes behag och gillande af de nämnde personernas beteende ?n Man inhemtar häraf, att Aftonnosten anför: åtskilliga skäl, som skola leda till den slutsatsen, att kapten Zachrissons deltagande i Götheborgs reformsällskap svårligen kunnat utgöra den egentliga anledningen till hans förbigående vid det omtalta batterichefsskapets bortgifvande, utan att något annat skäl måste varit det verkliga. Vi kunne icke neka, att det äfven förekommer oss att så borde hafva varit förhållandet, i synnerhet då hr Zachrisson icke varit emot utan för regeringens representationsförslag, och för öfrigt icke ens talat i sällskapet. Men Aftonposten torde tillika sjelfmant finna, att om ett annat skäl skulle varit det egentliga, så borde detta skäl, enär det kunnat öfverväga hr Zachrissons rättsanspråk på befordringen, äfven kunna anföras: ja, det vore till och med; mycket angeläget att sådant skedde, så mycket! mera som man intilldess alltid måste fästa sig dervid att hr Zachrissons anförande om general Arbins uppgift icke blifvit förnekadt, hvilket dock — derom lärer ej vara mer än en tanka — otvifvelaktigt hade skett om Zachrissons berättelse icke varit öfverensstämmande med sanningen. Hvad för öfrigt beträffar de serskilda af Aftonposten uppgifna facta som skola innefatta en sannolikhetsbevisning per analogiam, så kunna äfven de erfordra en närmare granskning i afseende på de serskilda personerne. Här är, som man vet, fråga om militärers deltagande i reformsällskaper. Således kan en jemförelse ej komma i fråga för flere af de personer Aftonposten omnämnt, än hrr Gripenstedt, von Troil och Stjernsvärd. Men med dessa är förhållandet sådant, att hr Gripenstedt allt ifrån början tillhört en minoritet äfven i 1844 års reformsällskap, och om vi ej minnas orätt, i det af 1848 tillhörde de såkallade reservanterne, samt att hr von Troils befordran till generaldirektör skedde långt före år 1848 och således ännu längre tillbaka före 41849. Ifrån 1844 till medlet af år 1849 har likväl mycket förändrat sig, och det är just på denna sednare tiden som man tyekt sig finna att den politiska kompassen på samhällets höjder mer och mer börjat vända sig från de politiska reformernas rigtning åt det konservativa väderstrecket. Således återstår kapten Stjernsvärd. Men först och främst är det kändt, att hr Stjernsvärd i frågan om representationsreformen värit en af dem, som utan att gilla det j kungliga förslaget, likväl lifligt arbetat för att det må antagas; för att komma till ett resul.tat, eller att hans åsigt i det hänseendet står ungefär på samma punkt som t. ex. kapten Kylbergs. För det andra är det svårt att inse IL 1 Alana Ala4fölld 3 Lo mm vor 1. I ee