Aftonbladet – 26 november 1849, sida 2

OLOF E— RR, rr Är det en befallning, madame ? Jan. Jag lyder... Framför allt, madame, begär jag, på knä er förlåtelse för ett fel... jag har sett det jag ej bort se; hört det jag ej bort hörar. Inga omsvep, tala! tala, i Herrans namn! Erinrar ni er, madame, aftonen då serenaden gafs vid Strada-Balbi? Jan, sade grefvinnan bleknande. Denna afton var åtföljd af en förfärlig natt... en demon förde mig till gallerverket vid er tants trädgård ... jag har sett allt, hört allt. De Mersanes lutade pannan mot sina händer och snyftade. Några ögonblicks tystnad inträdde. Denna demon heter Vianin, sade grefvinnan, tjag igenkänner honom. Jag var bra oförsigtig denna afton... Men mitt stackars hufvud var så förvirradt... det hade ingen egen tankekraft. pan var vitlne till denna scen. Detta sade hon likasom för sig sjelf och påfordrade intet svar, också hörde de Mersanes det knappt, och han bibehöll sin tröstlösa ställning. Grefvinnan sade, i det hon förändrade ton: Nå väl, min herre, om ni har lyssnat vid porten, förstår jag ej er förtviflan... Ni vet allt och er förolämpning är mig ännu gåtlikare in någonsin. De Mersanes upplyfte hufvudet och betraktade den unga qvinnan med förvåning. Jag har endast hört, madamev, sade han, en enda mening, den som jag upprepat för er-.-Det tycks mig vara tillräckligt. Då vet ni ingenting. Men jag har sett allt, madame! Då vet ni ingenting. . ; (Forts. fölier.)