Aftonbladet – 26 november 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 43 Novercber 4249. Den för någon tid sedan inträffade ministerförändringen utgör ännu nästan uteslutande förersålet för dagens samtal. Oaktadt ett ombyte varit länge anadt blifva dock alltid dylika nyheter emottagne med en viss förundran. Presidentens skrift till nationalförsamlingen, hvilken var fullkomligt öfverensstämmande med det så mycket omtalta brefvet till m:r Edgar Ney, har i allmänhet väckt den lifligaste sympathi, under det de högre kretsarne deröfver uttryckt en bitter harm. Det nybildade kabinettets män äro alla okände för allmänheten. Utan att hafya någon prononcerad färg, närma de sig mycket till den gråhvita. Det cirkulär som hvarje minister utfärdar vid emottagandet af portföljen och som af m:r Ferdinand Barrot blifvit adresseradt till prefekterna, har emedlertid tillintetgjort de förhoppningar som folket vid ministerombytet fattade. Allt detta hindrar dock icke att Louis Bonaparte genom denna åtgärd vunnit en viss popularitet, som han förut var långt ifrån att äga. Folket, enkelt i sin troliksom i sina seder, och alltid böjdt att ana det goda om det blott ser en skymt dertill, lugnar sig med den öfvertygelsen att presidenten, efter att hafva lemnat åt sin fordna omgifning kanske för mycken tid att blanda korten, fann spelet gå för långt, afskedade den radikalt reaktionära konseljen och tillsatte den nya endast såsom en tillfällighets eller öfvergångsminister för att icke alltför tvärt bryta med högra sidan. Handlingen var krafifull och hrr Falloux och Lion Fauchers afträdande en vinst, huru än deras platser må blifva ersatte. Det parti som alltid skriker om insurrektion, inbördeskrig och statskupp, var äfven nu färdigt att bland allmänheten sprida farhågor att presidenten tänkte våldföra koustitutionen, återupptaga den vingskjutna örnen och påsätta sig de kejserliga insignierna. Som vanligt lemnade mängden detta prat åt sitt värde, och alla oroliga sinnen lugnades äter vid det tal som af presidenten hölls några dagar derefter vid den högtidlighet, hvilken ägde rum i Palais de Justice och för hvilken tidningarcze rer dogjort. Hela den förlidna veckan såg man en ansenlig folkmassa hvarje dag göra kö utanför Palais de Justice. Tre å fyra tusen personer vandrade, från kl. 10 f. m. till 4 e. m. steg för steg upp till det såkallade heliga köpellet, den äldsta kyrkan i Paris. och som med mycket arbete och stora omkostnader äter blifvit iståndsatt. Rikt dekorerad, med den smak och elegans som är fransmännen egen, i anledning af den högtidliga s. k. installationen af embetsmannacorpsen, har den varit öppnad till allmänhetens åskådning. Så snart den politiska ställningen medgifver något lugn åt det lifliga franska Iynnet, återtager detta hastigt sina gamla vanor, sin glädtighet och sin alltid otillfredsställda bHyfikenhet. Kapellet tillslöts på lördagen men öppnades åter föriden söndag, prydt med nya insignier till firande af en ny fest. De pris, hvilka i anledning af industriexpositionen blifvit bestämda, utdelades neml. derstädes eller rättare uti den derintill gränsande försalen (salle des pas perdues). Denna stora sal var för tillfället prydd på det mest smakfulla sätt. Rundt omkring dess väggar Jästes i guldbokstäfver, samt omgifne af passande ornamenter, följande inskriptioner: 1440 Guttemberg invente Vimprimerie. 41649 Pascal invente la machine hydraulique. 41690 Denis Papin invente la machine å vapeur. 1788 Bertbollet invente le blanchiment au chlore. 1788 Philippe Lebon invente VPtclairage au gaz. 1790 Leblanc invente la soude artificielle. 4800 Achard invente le sucre de betterave. 1810 P. de Girard invente la filature de lin å la necanique. 1822 Fresnel invente les phares lenticulaires. — — Porträtter af dessa och många andra märkvärdiga nän prydde salens pelare. På den ena sidan lästes stora guldbokstäfver Republique Frangaise, på len motsvarande Honneur au Travail, under det vilderna af diverse industrier samt namnen på de täder der de egentligen utöfvas voro anbragte rundt unkring rummet. Ki. 40 anlände republikens president, ätföljd af ice presidenten Boulay de la Meurthe, ministrarne ch en mängd officerare. Den lysande cortegen var skorterad af en sqvadron kyrassierer samt en del af et såkallade garde de Paris, nemligen det gamla nunicipalgardet. Emottagen vid trappan af centraluryns ledamöter gick presidenten straxt in uti kassaionsdomstolens förmak, hvarest voro församlade alla e åt hvilka dekorationer voro bestämde i anledning f industriexpositionen. Presidenten öfverlemnade