Aftonbladet – 24 november 1849, sida 3

RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En parmmätare Andersson vid Skeppsbrohamnen hade begärt kallelse å en Roslags-skeppare vid namn Backlund, för det denne utan föregående tillsägelse lagt i land med sin vedskuta, samt, då Andersson åter velat lösgöra trossen, hötat emot Andersson med en spake och gifvit honom en knuff så att A:s mössa dervid affallit. — Backlund, häröfver hörd, erkände att han fastgjort trossen i land, men påstod att skutan ändock legat långt ifrån sjelfva hamnen, samt att han varit nödsakad att göra så, för att icke drifva med skutan, hvarigenom skada för honom kunnat uppkomma. För öfrigt nekade han att hafva knuffat Andersson, men påstod deremot att denne slagit honom. Som 3:ne till förhöret inkallade vittnen dock intygade, att Backlund velat hindra Andersson ifrån att lösgöra trossen, bötfälldes B. att för uppstudsighet emot parmmätaren böta 3 rdr 46 sk. bko, samt att dessutom ersätta villnena. — Sistl. gårdags afton försökte f. d. tobaksarbetaren J. E. Nyberg och en annan mansperson att föröfva stöld uti huset A2? 14 vid Skeppsbron, dervid Nybergs följeslagare, som skall heta Blom, aftagit sina påhafde träskor och med dem slagit en piga i hufvudet, hvilken öfverraskat tjufvarne under utförandet af deras plan. Blom lyckades att taga flykten, men Nyberg fasttogs och insattes i Castenhoffshäktet. Som det sedermera blifvit upplyst, att Blom skulle vara bageriarbetare, eftersöktes han och anträffades på Kornhamnstorg, samt insattes i Castenhoffshäktet. — Nyberg bar sedermera erkänt, att Blom och han i nyssnämnda hus stulit 4 säckar, hvilka Blom försålt. — Såsom ett sällsynt drag af deltagande för arma likar, må följande anföras: En fattig kopparslagargesäll, som varit boende hos timmermannen Södergren, hade i början af förlidet år, stadd i den största uselhet, begifvit sig härifrån, för att söka arbete i Norrköping. Som han nyss förut, under sitt vistande i Finland, förlorat sin hustru, kunde han nu ej medtaga sina två små flickor, hvilka ban, under löfte om framtida ersättning, qvarlemnat hos hustrun Södergren, hvilken lofyvat att om dem hafva moderlig vård. Detta löfte hade hon äfven redligt uppfyllt. — Under första tiden af sin vistelse i Norrköping, der fadren fått arbete, hade han, som bidrag till barnens underhåll, sändt 2 rdr, men sedan ej vidare låtit höra af sig. De båda makarne Södergren hafva dock allt framgent dragit försorg om de båda barnen, och hustrun hade användt af sina egna kläder till deras behof; men nu hade hon ej något mer att gifva, och som vintern med sina större behof och mindre förtjenster tillstundade, så har hon anhållit att de måtte blifva intagna på någon barmhertighets-inrättning. Med anledning af denna anhällan beslöts att skrifvelse skulle afgå till Konungens befallningshafvande i Linköpings län, för att få utrönt, huruvida fodren Vore i tillfälle att bidraga till barnens underhåll. Den goda qvinnan lofvade att emellertid fortfarande vårda barnen, så betungande det än för henne vore. Södergren är boende uti huset JM 24 vid Mejtens gränd på Söder. (Dagbl) — Torparen Erik Ersson från Borrbrink, S:t Olof socken, påträffades den 49 dennes liggande död vid landsvägen mellan Sigtuna stad och det närbelägna färjsundet. Bonden Jan Jansson och soldaten Johan Isberg, båda från Ista i Wassunda socken, hade straxt på eftermiddagen träffat Erik Ersson i Sigtuna cch då funnit honom frisk och sund. De hade icke eller kunnat märka Erik Ersson vara rörd af starka drycker. Jan Janscon, Isberg och Erik Ersson hade nästan samtidigt begifvit sig från staden, de två förstnämnde gående och den sednare åkande. Erik Ersson som kört endast i gående uppföre de så kallade klockfrebackarne, hade blifvit efter, mer Jan sson och Isberg hade fo ringen tills de