Aftonbladet – 24 november 1849, sida 3

inträdde det förhållande, som omtalas uti 9 N 3:dje kapitlet giftermålsbalken: Häfdar man sin fästeqvinna; tå är thet ett ägtenskap, som skall fullkomnas med vigsel, ehvad trolöfningen är med eller utan villkor, äntå att samma villkor ej fullgjorda äro. jLagens bud är här tydligt. Orden skall fulikomnas med vigsel medgifva icke någon undflykt; och, för att till yttermera visshet stödja den prestman, Isom här skall tillämpa lagen och vårda sedernas och religionens bud, tillägges att han icke får inställa vigseln i följd af någon anmälan att trolofningen varit förenad med vilkor, elier att dessa vilkor ej blifvit fullgjorda. En sådan fullständighet är ovanlig i vår, eljest fåordiga leg, hvars stadgande här, icke utan afsigt, framstår mera imperatift än nästan allå andra. Här hjelper alltså icke någon annan protest mot lysning eller vigsel, än den som kan härledas från förbudna leder eller annat sådant, som icke här kommit i fråga. En vägran af gitomannen betyder här intet; och det är blott detta intet, som jag af vördnad för lagen lemnat utan afseende, då jag verkställde den vigsel, hvarför det högvördiga domkepitlet dömt mig från embetet. Lagstiftaren har, i sin förutnämnda föreskrift, undanröjt alla vilkor), och den deruti anbefallda pre-c sterliga åtgärden är alltså ovilkorligt stadgad. Sa-t kens utgång synes alltså bero af den fråga omi all-lä mänhet en embetsåtgärd, och särdeles en så ovilkor-( ligt anbefalld, som den här stadgade vigseln, skalllr inställas derföre att en person behagar infinna siglo med protest deremot af nyck, oförstånd, egennytta, !f skadeoch smädebegär eller annat dylikt? s Då jag hade rättighet att förlita mig på herrla kyrkoherden Erikssons officiela attest om trolofnin-d gen, var det ock min pligt att kunna inse att gif-!f tomannens, mot lag stridande protest var obefogad u och aldrig af någon domstol kunde lagligen gillas. If Bergqvist har väl lyckats utverka sig en sådan ll: dom; men detia är kämnersrättens fel, och icke mitt. Afven om trolofningen icke varit verklig, och kyrkoherden Erikssons intyg derom alltså varit en lögn; bör dock mitt förtroende dertill vara skyddadt för åtal, så framt man ej vill införa den besynnerliga präsumtion att hvarje embetsbetyg må anses; osannfärdigt tills motsatsen bevisas. Herr Bergqvist skulle hafva någon billighet, eller rättare något sken af billighet på sin sida, om den uppgifna trolofningen icke hade med hans samtycke ägt rum. Men två vittnen hade här undanröjt alt tvifvel. Herr kapten Silfverhjelm och enkefru Bäckström hafva på ed intygat, att Bergqvist för dem erkänt trolofningen, och ett annat vittne, mamsell Charlotta Öhman, kan intyga att han till och med utfärdat en skriftlig tillåtelse af äktenskapet, hvilket dokument han dock, under föregifvet ändamål att alskrifva det, återtagit och förstört. Det är på sanningens förnekelse, som herr Bergqvist stödjer den obarmhertiga förföljelse mot sitt! barn, hvaruti domkapitlet lemnat honom det kraftiga bistånd, som jag härmed vördsammast öfverkla-s gar. Jag har följt lagens klara bud i ett af dessn mest bestämda stadganden, jag har härvid funnit mn lagens tillämpning stå i den vackraste förening med in sedligheters bud; och att jag sålunda uppfyllt minh pligt — är det brott hvarföre det högvördiga dom-si kapitlet mot mig utfärdat den stränga dom, hvars ti upphäfvande jag vördnadsfulit påyrkar. Stockholm p den 22 November 14849. Nils Johan Ekdoh, genom Andr. Möller. Ik Transsumt af consistorii dom i denna celebra Y sak i hvad beträffar den öfverklagade punkten, lyder som följer: Vidkommande åter kärandens angifvelse, att kyrkoherden Ekdahl i den afkunnade lysningen olagligen uppgifvit kärandens dotter Maria Charlotta vara löjtnant Freidenfelts trolofvade hustru, så emedan kyrkoherden Ekdahl, enligt af honom sjelf bestyrkt utdrag af Adolf Fredriks församlings lysningsochi. vigselbok för den 24 December 1847 i den för löjt! nant Freidenfelt och Maria Charlotta Bergqvist uta färdade äktenskapslysning, i strid mot kongl. cirkulärbrefvet den 47 Oktober 1778 mom. 4, utmärkt Maria Charlotta Bergqvist med den angifna benämningen af trolofrvad hustru, finner konsistorium, med stöd af kongl. cirkulärbrefvet den 24 Augusti 1786 41, kyrkoherden Ekdahl vara förfallen att för E denna förseelse erhålla af konsistorium skriftlig föreställning och förmaning; — men alldenstund vidaren upplyst och erkändt är, att kyrkoherden Ekdahl ut-n färdat iysning till äktenskap emellan ofvannämnde si kontrahenter löjtnanten Fredrik Daniel Freidenfelt d: och Maria Charlotta Bergqvist och densamma i Adi dolf Fredriks församlings kyrka här i staden söndasi garne den 26 December 4847 och den 2 Januari ö! 1848 afkunnat, utan att förvissa sig derom, att Ma-m ria Charlotta Bergqvists fader såsom giftoman blifvit sj om det tilltänkta äktenskapets fullkomnande med gi vigsel tillsagd och dertill samtyckt, eller, sedan omlsk fullhordan af detta äktenskap tvist vid verldslig rätt n uppstått, att rätten med utslag som vunnit laga kraft st till äktenskapets fullkomrande med vigsel berätti-ti gat, samt att kyrkoherden derefter, ehuruväl efter!B det lysning blifvit för andra gången afkunnad, jäf tr emot äktenskapet den 3 Januari 4848 mellankom-!Pp mit och Ilysningens fortsättning söndagen den 9 iu: sistnämnde månad blifvit inställd, kyrkoherden densamma dock söndagen den 46 i samma månad fort-ta satt och samma dag jemväl merbemälde kontrahen-fö ler sammanvigt; så, och eburu såväl ett såsom tro-vi lofning åberopadt äktenskapsaftal som ock näfdandegi emellan löjtnanten Freidenfelt cch Maria Charlotta i Bergqvist egt rum, dock som, äfven om, hvad lik-fö väl i förevarande mål icke bevisligen varit fallet,te man hafver qvinno lagliga fäst och vill äktenskaphi med vigsel fullkomna, giftermålsbalkens 7 kap. 4 Ssk stadgar, att han då skall säga giftoman till 6 veckortr förut och 4 kap. 4 8 samma balk för hvarje till-hc tänkt äktenskap föreskrifver: att vill man hjonelagB! bygga, då skall han mö af hennes giftoman begära hv och ej med våld taga, eller hemliga till sig locka, och som följaktligen den emellan bemälde kontra-)lil henter den 45 Oktober 4846 ingångna trolofning, antingen trädgårdsmästaren Bergqvist såsom fader til och giftoman till densamma gifvit eller vägrat sam-Jär tycke, icke kunde till äktenskapslysning och vigsellfö utan hans vidare hörande berättiga, derföre och e-lfö medan Bergqvists samtycke till äktenskape:s fullbor-st dan hvarken i och genom trolofningen eller genom lkt uteblifyet klan ler å samma trolofning kunde ansesq gifvet, helst rättegång angående samma äktenskapslat fulibordan så väl före besagde trolofning var vid la-h ga domstol anhängig, som ock ännu vid lysningenssi och vigselns beviljande fortgick, utan att vara med)h: slutlig och laga kraftvunnen dom afhulpen, och enär2 lagen för giftoman, som underlåter att å trolofning)bi kära, icke utsätter äfventyret att vid tilltänkt lys di ning och vigsel ej varda vidare hörd, hvarförutom ia! intet fall pröfningen af giftomans vägran tillkommern prestman, af hvilken lysning och vigsel begäres, hva-lte dan ock hvarken det af v. pastor Philip Utterström lti den 44 Januari 1848 afgifne intyg, att innehållet aflir den emellan kontrahenterna den 45 Oktober 1846a skriftligen upprättade så kallade trolofningsakt blif-sl vit under loppet af December månad samma år ål-k dermannen Bergqvist meddelad, eller Stockholmsi stads kämnersrätts den 148 Augusti 1846 gifna, aflg nm DA mssxmx msERE RR nm AA RTR RT NKI nr PA gr gtr me ma SKR Es Ar re rö JA