Aftonbladet – 24 november 1849, sida 2

äl spead rörelse, jag tillstår att jag är trött på fasorna i detta hus; jag var icke född att föra detta afskyvärda Jlif... . Godt, min vän, godt. Din natur är god. Återtag det hederliga lif som du aldrig bort lemna. Från hvilken provins är du? Från Ponte Centino.n Skulle du gerna vilja återse din födelsebygd ? O! sade den listige domestiken, i det han bopknäppte sina händer och hvälfde ögonen som vid en lycklig hågkomst. Mitt sköna land! Der lisger ett litet hus vid en kulle och en vacker flod, som man kallar Paglia! Jag skulle gifva hela Strada-Balbi för denna flod och detta hus. Viani tog vänligt domestikens hand och sade med en lismande ton: Vill du så skall jag föra dig till detta land med guld i dina fickor, såsom en engelsman ? Cesare såg ut såsom en man, den der ej vågar taga sitt parti. Jag skall köpa detta hus, som du så mycket älskar, åt dig, fortfor markisen, i det han lade sin hand på Cesares axel. Men om markisen af Isola-Bella upptäcker Oss, så dödar han oss begge. Vi skola bedraga honom. Var lugn, jag är slugare än han. O! Jag ser nog att ni är slug; ni har slugt folks näsa... Men jag måste säga er, att om ni åter sätter foten inom Genuas murar, är ni förlorad. Ni är anklagad för mord. Man har funnit en dolk, märkt med ert namncehiffer, i en bassin i er trädgård. Guvernören har sagt att ni plötsligt förvisat en ung fransman för att bortföra hans älskarinna genom en förfärlig list, och tagit till flykten efter en misslyckad kupp. Nåväl, Cesare! Allt detta är i det närmaste falskt, men skenet är emot mig. Markisen af Isola-Bella kan störta mig, jag vet det. Jag har gifvit honom vapen i hand. Detoaktadt kan jag rädda mig. Gif mig bläck, penna och papper. Jag skrifver några ord till min intendent. Han skall gifva dig min vagn och