Aftonbladet – 23 november 1849, sida 3

-Myrodlingen på Gottland. De två sednaste numrorna af Gottlands läns tidning hafva innehållit en berättelse om de nu pågående myrodlingarnapå Gottland, för närvarande den största nyodling som är företagen här i landet. Detta företag, hvartill ett bolag bildat sig, har sedan år 1847 haft under arbete utdikning af trenpne af de så kallade Myrorna, tillsammans innefattande i areal mer än 10,000 tunnland jord, hvaraf större delen består af en djup, ypperlig svartmylla, som under en tusenårig dvala bildat sig af förmultnade rötter af starrgräs och vattenväxter. — Gottlands läns tidning beskrifver egentligen en af dessa myror, den som är närmast sin fullbordan, och lofvar att vidare lemna underrättelse äfven om de andra. Aftonbladets läsare i landsorten torde finna sig intresserade af denna artikel, som vi här reproducera: Detta ämne eger så ofantlig vigt ej blott för vår ö, utan äfven för svenska jordbruksindustrien i allmänhet, att säkert många läsare skola finna ett nöje af successiva meddelanden om dess utveckling. Vår långsamt mognande öfvertygelse har blifvit ett stående ordstäf, hvilket rätt väl kan tillämpas kär. Redan 4819 — således för 30 år sedan — yttrade den berömde skottska agronomen Stephens, uti sin till svenska regeringen afgifne berättelse, att han under mångåriga undersökningar af vattendränkta marker, såväl i eget fädernesland, som i andra länder, på intet ställe funnit en sådan mängd af ypperlig odlingsjord, så fri från de impedimenter, hvilka vanligen försvåra odling, som på Gottland,. Han lemnade derjemte en noga beskrifning på jordens egenskaper, grundad på undersökningar genom borrning ända till 46 fots djup. Många öfvertygades om nyttan och fördelen af myrarnas utdikning, men andra talade emot sådane företag; bland andra skäl användes det inkast, att Gottland skulle genom utdikning af myrarna komma i saknad af vatten. Öfvertygelsen, som hos några börjat knoppas, behöfde emedlertid verkan af många återkommande solstånd för att mogna, och det var först efter 27 ärs förlopp, som knopparna började spricka ut, och visade snart både blomma och frukt. Några personer, dels Stockholmsboer, dels Gottlänningar, förenade sig i ett bolag, för att kraftigt företaga det kostsamma, men utan tvifvel lönande företaget, att nemligen utdika och odla de största och bästa myrarna på ön. Förberedande åtgärder upptogo sommaren 1846, och arbetet har sedan fortgått med den kraft, att bolaget detta år användt mellan 3 å 400 arbetare, hvilka genom beting förtjent mer än dubbelt mot den här på orten förut gångbara dagspenning, och de raskare ofta mottagit öfver 42 rdr för veckans arbete, medan proviant af bolaget tillhandahållits mot låga priser. Här hade således för dessa arbetare varit tillfälle att samla en rätt vacker summa till mötande af kommande behof, och utan tvifvel hafva många samlat ej så obetydligt; men, tyvärr, de flesta använda den stora arbetsförtjensten till njutning af spirituosa och försumma derjemte mycken tid på sina bacchanaliska utsväfningar. Detta är beklagligt, men kan ej hjelpas, och en smärtsam erfarenhet visar oss, att tillfällen till. ovanligt stor arbetsvinst lända bränvinsproducenter och försäljare af den skadliga drycken till vinst, medan arbetaren stadnar på samma punkt af torftighet som vanligt. Ensamt under detta år lär bolaget bafva vid sina olika arbetsstationer kontant utbetalt i arbetslöner omkring 60,000 rdr rgs. Man intages af en angenäm känsla vid åsynen af odlade fålt, som bära lofvande skördar på de ställen, hvarest man blott ett par år förut endast skådat stora ofruktbara slätter, vid hvilkas närmande man igenkände myrens grapnskap, i synnerhet nattetid, på de osunda isande ängor, som derifrån uppstiga; der växte väl ett slags gräs, men af så grof och dålig beskaffenhet, och så svårt att inberga, att kostnaden oftast uppgått tili fulla värdet af skörden. Så var förhållandet vid den så kallade pElinghems Myrn, hvilken först bör nämnas, såsom en af de största, och den, hvilken först är färdig till odling, samt troligen kommer att intaga ett viptigt tum i Goltländska jordbrukets framtida annaler.