Aftonbladet – 21 november 1849, sida 3

inom geologiens område, nemligen sådana, som vetenskapen hittills kunnat lösa. Sålunda finner man i serskilda kapitel afhandlade först de bärtill erforderliga fysikaliskt kemiska och mineralogiska facta, angående kropparnas olikartade beskaffenhet, de geologiskt vigtiga grundämnena, de naturkrafter som i geologiskt afseende spela vigtiga roller o. s. v.; bergarterna och deras olika uppkomst, fortgående biidningar af mineralmassor, deras olika lagring och schiktning, beskrifning öfver jordskorpans uppkomst och de serskilda minera!grupperna, hvarvid ett serkildt kapitel är egnadt åt de antediluvianska, och slutligen allmänna betraktelser öfver planetens yta, om atmosferen och dess fenomener, vattnet och vulkanernas förklaring och beskrifning. Såsom prof på stilen må anföras ett par korta utdrag: Upplysningar, erhållna genom bergsbruket. S 4. Icke inträffar gerna, att någon genomvandrar en bergstrakt af ett större omfång, utan att fästa sig vid den olika beskaffenheten hos de klippmassor och bergarter, hvilka bilda den synliga ytan af vår planet och tillsammans utgöra dennas fasta skorpa. Huru sådana mångartade mineraliska massor uppstodo, huru sådana ordnades vid jordskorpans danande, lär oss Geologien. Öfver jordskorpans inre beskaffenhet erhålla vi mer eller mindre värderika upplysningar af höga strömbäddar, stela hafskuster, trakter, der dalar stiga djupt ned; der, genom öfversvämningar, genom bergras, jordbäfningar o. s. v. massornas afblottande egt rum, d. Vv. S. genom det lösare jordtäckets och vextbeklädnadens bortförande. De vigtigaste stödjepunkterna! för geologisk forskning lemnar likväl Bergsbruket. Detta redan i äldsta tider drifna yrke är af helt! egendomligt slag. Man måste ha allmänna begrepp derom, man bör ej vara obekant med det egna: konstspråket, för att vid vandringar i bergsbygder kunna begagna hvarje fördel, som bergsmanna-arbeten lemna. Med besök i bergverk äro ansträngningar, besvärligheter och faror af många slag förenade; men vistandet i djupet är rikligt belönande genom mångsidig undervisning. 2. Upptäckten af metaligångar, af malmstreck, af koloch stensalt-lager var dels slumpens verk, dels mäste man skärpa. göra Stollgångar eller Schakter, för att påträffa de underjordiska skatterna. Med stoller intränger man vägrätt i bergets inre, schakter sträcka sig lodrätt ned. För nedoch uppstigandet i schakter äro olika tillställningar: dertill tjena stegar, trappor o. s. v. Klippmassornas fasthet öfvervinnes vid yrkets utöfvande med verktyg af hvarjehanda slag. Mänga bergarter bearbetas genom berghammaren och knostret, andra måste sprängas med krut. Grufvorna äro antingen huggna i så fast klippa, att de ej ge vika för tryckningen af de på alla sidor omgifvande stenmassorna; eller ock måste de förtimras, ofta äfven invändigt förses med murar. Till besvärligheter och faror, hvarmed bergsmän ha att kämpa, höra vissa underjordiska osunda dunster (böse Wetler), äfvensom det ur klippmassorna framträngande vattnet, som af mångfaldiga orsaker samla sig i grufvorna. S 3. Djupet, hvartill bergsmannen trängt nedåt, är, i förhällande till jordradien, visserligen ganska obetydligt, ty ej många grufyvor sträcka sig särdeles djupt under hafsytan, och äfven dessa äro mycket aflägsnade från jordens medelpunkt; men samtliga rön, samlade på sådant djup, öfverensstämma med hvarandra, och sålunda hafva dessa ledt till uppställande af vissa reglor, för bvilka man ännu ej känner något undantag. Erlarenheter af Fysiken, Kemien och Mineralogien. 4. För att förvärfva insigter i Geologien äro vissa bjelpvetenskaper nödvändiga, såsom Fysik, Kemi och Mineralogi. Mineralogien betraktar de mineraliska kropparne hvar för sig efter deras egenskaper för att lära känna och skilja dem från hvar-. andra; Kemien är den vetenskap, som handlar omj kropparnas grundämnen; och genom Fysiken lösasl: många tvifvel, beträffande Geologien. Kropparnas olika beskaffenhet. 5. Efter det större eller mindre motstånd kroppar göra, då man försöker att sönderdela dem,l; indelas de i fasta, flytande (fropfbarfliässige) och luftformiga (elastisch-flässige) ämnen. Minera-l. lierna, och de af dem sammansatta bergarter och bergmassor, äro med ganska få undantag fasta kroppar; af flytande och luftformiga ämnen omgifves det yttre af vår jord och är delvis betäckt dermed; äfven genomströmma de jordens inre. Ibland kropparnas allmänna egenskaper taga isynnerhet tyngd, hårdhet, böjlivhet och elasticitet vår uppmärksamhet i anspråk. Tyngden visar sin betydenhet genom den andel den tager i jordytans utan uppehålll. fortgående förändringar, och den egentliga (specifika) vigten lemnar för mineralierna ett af de vig-, tigaste kännetecken; med specifik vigt menar man uppgiften, huru mycket fasta eller flytande kroppar l! äro tyngre än vatten, förutsatt nemligen, att de in-l: taga lika rum med detta. Hårda kroppar motstå påtryck utifrån med mer eller mindre kraft, och mellan den hårdaste af alla mieraliska kroppar, Diamanten, och t. ex. den mjuka kritan ges det så många mellangrader, att man genom det ömsesidiga förhållandet dem emellan kan bestämma hårdheten af den förra substansen; så t. ex. repas qvarz afl topas, men repar sjelf fältspaten; den står följaktli-! gen, beträffande sin hårdhet, midtemellan begge. Spröda kroppar brytas vid minsta böjning, men elastiska låta genom tryckning hoppressa sig inom mindre rymd och utvidga sig till sin förra volym, så snart tryckningen upphör, och återtaga då sin förra rymd och form. Tunna blad af böjliga mineralier kunna böjas, men de återtaga ej sin förra form. Geologiskt vigtiga grundämnen. 40. Den klaraste öfversigt af vår jords beståndsdelar, af det mångfaldiga maierial, som tjenade vid dess skorpas danande, erhålles, i det man öfvergår från elementerna — från de enklaste ämnena, från dem, på hvars sönderdelning kemisterna förgäfves försökte sig — till de sammansatta, som uppstå genom elementernas föreningar. Sexton elementer — Syre, Väte, Qväfve, Kol, Svafvel, Chlor, Fluor, Fosfor, Silicium, Aluminium, Kalium, Natrium, Magnesium, Calcium, Jern och Mangan — taga en vigtigare del i vår fasta jordskorpas sammansättning, äfvensom i bildandet af de flytande och luftformiga kroppar som omge, betäcka eller rö.a sig i jorden. Dessa elementer bilda, icke så mycket i och för sig, som fastmer de olikartade kemiska föreningar, som de ingå med hvarandra, största delen af det material, som vi hafva att närmare undersöka. Kemiska föreningar bestå a? två eller flera sammanblandade elementer, hvilka under sådana förhållanden undergå en i större eller mindre grad märkbar förändring i sina egenskaper, så att de ursprungliga egendomligheterna hos de enkla delarna ej mer kunna urskiljas. Naturkrafter, som i geologiskt hänseende spela. vigtiga roller, S 41. Förrän vi betrakta de elementernas egenskaper och förbållanden, som äro af särdeles betydala 3; jardane hictaria milla sf msn 2 oo AA