Aftonbladet – 21 november 1849, sida 2

PI FETTER VIL EIRBET PE TUTTAR ks -Uti Telegrafen, från Ystad läses följande komiska historia: En fabel om ett upplopp i Ystad. I slutet af förra veckan fingo vi höra ett kögst kuriöst rykte, som började sprida sig i staden. Det berättades nemligen att kommendanten härstädes skulle hafva till generalbefälet i distriktet inrapporterat, att ett upplopp egt rum i Ystad, någon söndagsafton i sistförflutne månad; att generalbefälet derom vändt sig med förfrågan till Konungens befallningshafvande och att Kon:s befallningskafvande, som visste om ingenting, till magistraten effärdat en skrifvelse med skrupenser, för det magistraten icke inrapporterat om upploppet. Så berättades det. Då vi emedlertid kände den mängd mindre trovärdiga historietter, som här sättas i hvificen, särdeles efier den stora importen under danska kriget af en hel skeppslast dalkarlar, kunde vi icke föreställa oss annat än att detta rykte tillhörde de vanliga, helst vi icke ansågo möjligt, att någon så abderitisk rapport kunnat afgifvas, som den om ett upp!opp uti detta samhälle, hvars fredsamhet länge nog gränsat ända till dvala, och der man icke märker annat muvemang än det som uppkommer at bränvinsfastagernas rullning på lastbryggan cch kornharpornas på fartygen eller loften. Ryktet vann emedlertid i konsistens, som det heter, och, såsom det händer någon gång, det otroliga befanns vara en sanning. En rapport har verkligen blifvit ingif-.en af kommendanten om ett upplopp härstädes, generalbefälhafvaren har härom sport Konungens befallningshbafvande, och Konungens befaliningsbafvande magistraten i staden, hvilken svarat sålunda: Till svar å skrifvelsen den 4 dennes, hvilket svar magistraten icke kunnat lemna förrän efter fregående förfrågning hos härvarande Commendants-Embete, helst, magistraten vetterligen, något upplopp härstädes icke på flera år egt rum, får magistraten vördsammast meddela, att hvad Commendanten hos General-Befälhafvaren i Skåne anmält och såsom upplopp angifvit, endast inskränker sig till ett söndagsaftonen den 21 nästlidne Oktober omkring kl. 7 inträffadt icke ovanligt gatubuller, dervid 2:ne Smedgesäller vid namn Strömbeck och Liljeroth, under rusigt tillstånd samt ordvexling med 92:ne stadens polisbetjenter, fört oljud, hvilket förorsakat en större folksamling, då t. f. Stadsfiskalen Ringblem, uti Borgmästarens frånvaro, mera af bristande rådighet och öfverdrifvet tjenstenit, än verkligt behof, låtit ifrån härvarande Hussar-Casern tillkalla patrull, som, bestående af 42 man, genast anlände, utan att vidiaza eller behöfva vidtaga annan åtgärd, än att biträda polisbetjenterna vid ofvannämnde Strömbecks och Liljeroths samt 2:ne uppstudsiga drängars bhemforslande till deras husbönder, hvarigenom det af nyfikenhet församlade folket genast skingrades och allt vidare väsen upphörde. Denna tilldragelse har magistraten för sin del ansett vara af så ringa betydenbet, att den icke ens förtjent att utgöra föremål för den veckorapport magiftraten i föresk:ifven ordning redan haft äran afgifva.n Den dementi, som magistraten genom denna förklaring gifvit åt en embetsmars åtgärd, är af en särdeles graverande natur och det bör vara en gärd ät billigbeten att nämna, att den embetsman, som så!unda blifvit komprometterad, är en äldre man, som redan längesedan bör vara pensionsmessig och dessutom vid det ifrågavarande rillfället lärer varit sjuk, hvilket äfven kan hafva bidragit till den upp fattning af händelsen, som han uttryckt genom sin besynnerliga rapport. Under Carl Johans skuggrädda regering gafs det visserligen både här och der embetsmän och andra, som, för att visa sitt underdåniga nit, inrapporterade om myteri, upplopp, vädervift och annat otyg, men sådant borde väl icke ske nu. Hvad angår sjelfva det omnämnda gatubullret, så var detta så obetydligt, att vi icke ansågo det löna mödan att nämna detii tidningen, särdeles som icke ens något polisförhör derom varit anstäldt, ännu åtminstone. Efter hvad vi hört lärer polisbetjeningen först hafva anmodat de begge ofvannämnda fulla gesällerna, måbända på ett något brutalt sätt, att gå hem, och då de vägrade sådant och ville söka borgmästaren för att klaga öfver polisbetjeningen, men borgmästaren var frånvarande, tillkom äfven fiskalen och bad dem beskedligt gå till sitt. Nyfikne hade härunder, såsom alltid bänder, samlat sig, och som fiskalen var särdeles angelägen att få rent hus på torget, gick han efter vakten. Ankommen till torget fattåde vakten posto och gjorde naturligtvis ingenting; de nyfikne ökades af promenerande under söndagsaftonen, några pojkar hurrade åt ett glåpord, sen gick hvar och en sina färde. Och dermed var den historien slut. ERE fet