Aftonbladet – 20 november 1849, sida 3

Krigslist inom familjen är ett stycke af muntrande beskaffenhet; det har derjemte ett par scener i så fin smak, att man knappt skulle tro det vara en öfversättning från tyskan. Kotzebues lilla lustspel Porträttet, som — torta på torta — gafs till slut, var för de fleste åskådare en gammal nyhet, intressant egentligen endast derföre, att en af publikens samla älsklingar, fru Frösslind, dervid återuppträdde. Spektaklet gafs för fullt hus, och recettagaren blef vid sin entre lifligt applåderad. — Som vi hört ämnar hr Frans Berwald gifva en onsert i Storkyrkan så snart orgelverkets reparation blifvit fulländad och så framt hrr kyrkoråd lemna samtycke till kyrkans begagnande, hvilket vi dock cke sätta i tvifvel då frågan gäller en inhemsk arists uppmuntran, och lärer hr B. på denna konsert komma att för första gången låta höra sin fosterändska komposition: Gustaf Wasas färd till Daarna en större tonmålning för soloröster, chör, orgel etc. etc. — Man har nyligen erfarit att regeringen utnämt t. f. statskommissarierne Kock och Gråå till ordinarie statskommissarier. Denna åtgärd, vidtagen innan statskontorets blifvande reorganisation ännu försiggått, synes ej påkallad af någon nödvändighet, och ej heller konseqvent för hvilket påstående följande skäl ligga nära till hands: Kongl. reskriptet om en förändrad organisation af krigskollegium, hufvudsakligen fotad på ett af berörde embetsverk tlll regeringen insifvit projekt angående förändring så väl till personal som af lönevilkor och göromål, har i dessa dagar till någon del varit synligt inom pressen. Så wvidt vi kunne förstå, innebär detta reskript beslutet att till krigskollegium öfverflytta en icke obetydlig del utaf de göromål, som tillförne ålegat statskontoret, eller med andra ord, bestyret med hela fjerde hufvudtiteln och dermed gemenskap ägande mål. Denna öfverflyttning af en utaf riksstatens vidlyftigaste hufvudtitlar kommer i sin mån otvifvelaktigt att underlätta göromålen för statskontorets samtlige embetsoch tjenstemän, att icke tala om den embetsman, som på sin rotel har föredragningen af dervid förefallande mål. Ur denna synpunkt, och innan vid den blifvande, af de öfrige embetsverkens föråndring föranledda, reorganisationen af statskontoret, visat sig huruvida behofvet af 3:ne ledamöter kan blifva ådagalagt, måste det förekomma oväntat, att regeringen med fullmagter låtit förse 2:ne tillförordnade embetsmän, och dymedelst vidtagit ett steg, som efter all anledning kommer att på ett obehöfligt sätt belasta den redan tillräckligt dryga indragningsstaten. Personlig välvilja för en af de nu utnämnde, jemte afsigten att skaffa samme person laglig fasta på statskommissarielönen, måtte väl icke utgjort bevekelsegrunden för detta beslut?