Aftonbladet – 20 november 1849, sida 3

— Blinda Calle och blinda Fredrik stodoi dag inför kämnersrättens 3:e afdelning. Det var fördenskull att blinda Calle sett bättre än mången som har sin skarpa syn. Det hade nemligen för en tid sedan skett en stöld hos blinda Calle; all hans egen. dom hade -blifvit bortstulen, tillika med en mängd saker, som tillhört madamen, hos hvilken han bodde. Ingen kunde gissa hvem som skulle hafva begått brottet, utom blinda Calle sjelf, som, enligt hvad han sjelf i dag berättade, slog sig för pannan och tänkte att det kunde ha varit f. d. positifspelaren Jovin. Och så var det. Jovin nekar visserligen till stölden, men besvärande omständigheter mot honom hafva förekommit, och allt tyckes visa att den blinde såg ganska klart. — Di Sjöbergska målet i går ånyo förekom på 4:e afdelningen, så konfronterades åtskilliga af vittnena med hvarandra. Deras utsagor jemkades bra pog ihop mellan allesammans, utom mellan mamsell Sundström, svarandens vittne, och pigan Johanna Hedberg, klagandens vittne. I åtskilliga punkter rörande aflemnandet af korgar och lakan i hr Jonssons logis törblefvo de stridiga. Bland annat hade herr Jonsson uppgifvit, att han föreställt Johanna Hedberg huru illa hon gjort, då hon ljugit för fabrikör Sjöberg, att hon skuile gå till mamsell Forsslund i stället för att säga sanningen, att hon verkligen skulle till br Jonsson med lakanen, som tillhörde honom och som hon bordt visa voro märkta med bans namn, och icke nya, utan brukade. Detta allt blef också intygadt i mamsell Sundströms vittnesberättelse, både att hr Jonsson sålunda förehållit Johanna Hedberg hennes osanna uppgift till fabrikör Sjöberg och att lakanen voro märkta med S. J., samt att de voro tvättade. Men Johanna Hedberg bestred att hr Jonsson sålunda skulle hafva uttryckt sitt ogillande af hennes osanna uppgift till fabrikören, samt påstod att lakanen voro nya. Om de varit märkta med hr Jonssons initialbokstäfver kunde hon icke veta. Sedan vittnena nu fått aflägsna sig, ville domstolen höra svarandernas förklaring af åtskilliga punkter uti vittnesberättelserna. Hr Jonsson fick derföre taga afträde till förmaket medan rätten förhörde fru Sjöberg. I allmänhet bestred fru Sjöberg allt hvad vittnena anfört, som kunde ligga henne till last. Öfver några punkter afgaf hon likväl förklaringar, såsom t. ex. om det af ett vittne uppgifoa förhållandet, att hon sagt att Jonsson vore hennes Gud,. Hon ville icke bestrida att hon möjligen kunnat hafva en sådan utlåtelse, men förklarade att hon dermed uttryckt sin stora tacksamhet mot hr Jonsson, för det han så ömt omhuldade hennes son. Hon bade bållit alla, som visade ömhet mot hennes barn, för sina gudar,. Angående vittnenas uppgifter om att bättre mat blifvit lagad åt hr Jonsson än åt mannen, och att hon skulle hafva sagt att åt mannen kunde ost och bröd vara godt nog, förklarade hon, att ost och bröd vore en föda som hr Sjöberg mycket tyckte om, och för öfrigt hade hon ansett det vara hennes skyldighet, om också familjen lefde tarfligt, att laga så att br Jonsson finge, hvad han borde hafva, en kosthållning som svarade mot hans personliga ställning. Rörande uppköp och tillagning af mat åt hr Jonsson, för penningar som han sjelf skulle lemnat åt fru Sjöberg, berättade hon, att då hr Jonsson skulle hålla sig egen kost och derföre ofta skickeade efter på källare, så yttrade åtskillige personer sin förundran till henne, att informatorn icke i huset skulle få mat utan behöfva hemta sådan på värdshus, hvarföre hon, på det att det icke skulle se så illa ut, uppmanade Jonsson att låta henne få besörja hans matuppköp och laga i ordning hvad han ville hafva. Då ordföranden tillfrågade henne om hon på något sätt kunde bevisa att Jonsson lemnat henne penningar, så uppgaf hon att pigan Hedberg sett sådant. Ordföranden anmärkte likväl, att detta icke vore förhållandet; Johanna Hedberg hade aflagt sin berättelse, men icke kunnat lemna någon upplysning om frun fätt penningar af kr Jonsson. Angående dt förhållandet, som flera vittnen intygat, att hon skulle hafva ofta vistats i Jonssons rum ensam med honom och en gång i tre timmar varit innestängd med bonom, så att icke sonen slapp in, då han bultade på dörren, bestred hon att hon varit innestängd och förklarade att vittnena icke kunde veta sådant, emedan flera dörrar funnos till de rum Jonsson begagnat. När sedan fru Sjöberg fick afträda och Jonsson på samma sätt tillfrågades om åtskilliga förhållanden, som vittnena uppgifvit, så följde han en annan metod än fru Sjöberg. Han bestred blott ett par af vittnenas uppgifter, men sökte i stället förklara huru de, utan att med vilja vittna osant, kunnat komma alt göra oriktiga uppgifter genom en orätt uppfattning af cmständigheterna. Målet blef uppskjutet på 44 dagar. — TI natt kl. 42 arresterades af polisbetjeningen en il!a beryktad qvinsperson Anna Brita Lindskog, hvilken i ett rusigt tillstånd anträffades uti ett hus vid Svartmangatan, medförande uti ett knyte 2:ne par hvita gardiner som hon uppgaf sig medtagit för att pantsätta. Genom hennes vilda skrik blefvo kringboende personer störda i sin nattro. Arboga. Bonden Jan Erik Gillberg i Lilla Mellbo, Kung Garls socken, som förut lefvat i osämja med sin hustru Maria Lovisa Persdotter, har måndagen den 5 i denna månad begagnat tillfället, då de begge voro ensamma, och slagit henne med en bränvinsflaska så hårdt i hufvudet, att hon afled redan den 8. Personer, som vid hustruns skrik tillskyndade, funno i rummet, der våldsgerningen förorsakats, mannen sitta helt lugn och obekymrad och utan att bringa den olyckliga hustrun någon hjelp; och uppgifva samma personer, att hustrun, vid deras ankomst, för dem tillkännagifvit, att orsaken till Gillbergs vrede och föröfvade våld vore ingen annan än hennes vägran att tillskaffa bränvin. Vid det förhör, som kronolänsmannen Wikström sedan anställde med Gillberg, erkände denne, efter några undflykter. att han på ofvannämde sätt slagit sin bustru, men förnekace detta vara orsaken till hustruns död. Gillberg häktades genast och affördes till häradsfängelset, för att undergå ransakning d. 42 dennes. Underrättelser, som sednare kommit red. tillhanda, meddela att Gillberg förekommit ransakningen dermed, att han i fängelset afbändt sig sjelf lifvet, sålunda läggande ett nytt mord till det förut föröfvade. Häradsrätten har förordnat om hustru Gillbergs begrafning i kyrkogård och mannens genom skarprättare i någon skogsbacke. rd mes HANDELS-UNDER om RÄTTE LSER.