Aftonbladet – 20 november 1849, sida 2

i min själ uppväckte de lifligaste misstankar hos mig, och jag har redan sagt eder att jag vid Palais National fått veta, att brottsliga våldsambeter begingos mot medborgarne, och att då jag såg artilleriposten afväpnad, då jag såg order ankomma att skipgra min legion i samma ögonbick som anfallet skedde mot manifestationen, då jzg tänkte på Farinas berättelse, så öfverfölls jag af de sorgligaste aningar och jag tänkte att republiken måhända var i fara: det är detta intryck som förorsakade mitt handlingssätt. Den 6 November afhördes en kcp vittnesmål angående öfverste Forestier. Bland vittnena märker man general Changarnier, hvilkens uppgifter voro till öfverste Forestiers fördel, men voro i öfrigt föga upplysande i afseende på händelserna den 43 Juni. Den 7 November afhördes de sista vittnesmålen, som voro obetydliga och af föga intresse. I generalprokuratorn Baroches frånvaro uppstod derefter generaladvokaten de Royer för att göra slutpåstående. Hr Baroches frånvaro, yttrade han, ålade hoom en oväntad pligt; i bufvudsaken såg han tre i. for, som måste lösas: ianns det den 43 Juni en komplott som gick ut på att störta regeringen och upptända ett inbördes krig, och har denna komplott alstrat försök att bringa densamma till verkställighet eller föranledt kriminalförbrytelser? 34 anklagade hafva deltagit i komplotten; 26 hafva begått attertatet. Derefter vände generaladvokaten sig till jurymönnen och fortfor: Edert presidium har tillbakavisat den insinuationen att processen skulle vara en tendensprocess. Det som korstaterar en komplott kan endast fattas af tankan: det är afsigten att handla; ty försöket är redan en början till utförandet. Härefter öfvergår han till de anklagades speciella kategorier. Han söker bevisa, att den socialistisktdemokratiska s. k. ValkommittÅn icke var någon vanlig valkommitt, utan helt enkelt en förening. som hvarje ögonblick varit beredd att handla cch som hade gjort till sitt mål att bilda en revolutionär propaganda. Härefter talas om församlingar, som hållits på tidningens Democratie Pacifique byråer för att öfverenskomma om manifestet. Girardin hade visserligen vi:tnat, att urder öfverläggningarne derstädes fråga icke varit om någon komplott; men han hade icke heller bevistat de sednare sessionerna. Afbref från de anklagade som dragit sig undan syntes det att man förklarat majoriteten stå utom lagen. Generaladvokaten öfvergick derefter till händelserna den 13 Juni, talade om de anklagades ankomst till Conservatoire des Arts et Metiers, om de barrikader, som i närheten deraf uppkastades, påstod oaktadt flera motsägande vittnesmål, att Ledru Rollin hoppat ut genom fönstret (vnej, nej! från de anklagades bänk), uppläste handlingar, som blifvit funna å Conservatoire, 0. s. V. Man ser,, tillade han, att de (anklagade) icke kommit dit (till Conservatoire) utan ändamål. Detta ställe hade varit utsedt alltsedan den 29 Januari. Man begaf sig dit för att rådslå; derifrån utfärdade man kallelse till provinserna om bjelp, efter att bafva uppmanat Parisarne till försvar. Advokatgeneralen talar slutligen om sammankomsterna vid Rue du Hazard, hvilka han anser såsom en signal eller ordre att marchera till Conservatoire, Han slutar med följande ord: Se der i hvilken afsigt komplotten af den 43 Juni bildades. J, herrar jurymän, som lefven i landets hjerta, j kännen bäst dess behof, dess farhågor, j skolen handla efter det rättvisa måttet af eder omsorg för dess väl. Hvad oss beträffar, så hafve vi pligter att-uppfylla och tro oss hafva handlat i öfverensstämmelse dermed; och hänskjuta nu sakens slutliga handläggning till eder orubbliga rättskänsla, domare och medborgare, men än mer till den upplysta patrio:ism, som Frankrike skall finna hos eder! Derefter slöts dagens session, kl. 5 e. m.