Aftonbladet – 20 november 1849, sida 1

färliga skådespel, tag denna olyckliga qvinnas lik, och lägg det i en af de undre salarne. Vi skola i morgon bevisa henne den sista äretjensten. Tadolina dansade lätt på tåspetsen i fonden af förstugan. Cesare, utplåna från marmorn dessa förfärliga blodfläckar, och återkom till din post med den tappre Poggioli. Snart behöfver jag eder båda för en ännu blodigare försoning... Hör nu, nedrige Viani, och lyd... Se här en penna, bläck och papper... Stig upp, och skrif efter min diktamen ... Viani utmattad af ångest lydde mekaniskt. Skrifn, sade Antonini... Det är till mig som ditt bref är adresseradt.n Och Viani skref. ,Herr Markis! Om mina samvetsqval kunna utplåna mitt brott, ville jag lefva ett sekel för att ångra det. Jag har fört smärtan och döden i ert ädla hus. Jag har vanhedrat er. Jag är er hustrus nedrige förförare och hennes mördare. Jag begär ej något medlidande. Jag väntar endast cen förbannelse som mitt brott förtjenar Juli 1837. : Undertecknadt markis Antonio Viani. Det är bra,, sade Antonini, läsande biljett ten. Stylen och signaturen äro ej förställda . .. Nu måste jag hafva ännu en hiljett... Huru beter din intendent, Viani? Marco Gaddiv, svarade Viani med slocknad röst. Det är bra; åtestag pennan och skrif: Min intendent Marco Gaddi befalles härmed att gifva tiilträde till min trädgård, vare sig om natten e.er dagen, it innehafvaren af denna biljett. Jag nödgas, i och för konungens tjenst, några veckor vara frånvarande. Markis Antonio Viani. Markisinnan Isula Bella,, sade Antonini, pskall nattetid biifva jordad i sin mördares ooh nedrige förförares trädgård. Hvilken lexa!l, Marhis Viani hopknäppte händerna såsom till en bön: och med en sönderslitande röst numlade han några ord, som skulle föreställal