Aftonbladet – 20 november 1849, sida 1

GREFVINNAN HORTENSIA. ?) AF MERY. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Tadolina gjorde en svag rörelse, såsom vid slutet af en femte akt, då en drottning är ihjelstucken, och hon gjorde ett försök att resa sig, för att fullborda en vid god helsa påbörjad duo. Antonini utropade, med höjd värja: Se der, se der! Allt detta var endast ett spel, en komedi. Den nedriga makan hycklar vanmakt för mig, så väl som kärlek., Nåd! nåd! utropade aktrisen, i det hon reste sig på sina knän och kopknäppte händerna. 4 Nåd, säger du! skrek Antonini, i höjden af låtsadt raseri. Vet du väl, att detta ord är bekännelsen om ett brott, och att detta brott är din död! Viani snyftad, med hufvudet stödt mot en fåtölj. Antönini gick fram och tillbaka i salongen, skakande sin värja och reciterande denna monolog med ord af Fabiano och musik af Tadolina: Sen dem, sen dem, dessa två eländige! Hvilken förfärlig förnedring, huru brottet målar sig i deras ställning! Ja, gråt, gråtl...-Kunna edra tårar återgifva mig min för alltid förlorade heder, mitt lugn?!... Tig, min herre! Jag förbjuder er att göra eu tecken, jag förbjuder er att säga ett ord... Och dig också, min ovärdiga maka... Fyra sekler gammal adel förgås i ett ögonblick! Vår familj, förenad med Borromeos, är nu sölad i äktenskapsbrott! O! jag skall ej öfverlefva det..-.Mitt blod måste blandas med dessa nidingars . .. Jag skall genomborra mitt hjerta på deras lik. De voro här, de eländiga, hos mig; de berusade sig af njutningar; de svuro hvarandra en evig kärlek; de uppfångade hvarje minuu såsom cen blomma; de utbytte dessa eldiga ord, som ) Se ÅA. B. JM 257—261, 263—9268 267, 270 och 271.