Aftonbladet – 19 november 1849, sida 2

den välviljande rojalismens anslutning till den förnuftiga demokratien. Örebro Tidning båller efter Synglaset för motsägelsen mellan dess loford och detta uttryck, som den förklarat för gediegna guldkorn, och dess yttrande om Orebromötet, äfvensom kammarjunkaren Pontin (som anses vara Synglasets hufvudredaktör) står en liten pers för sitt tal i Bildningscirkeln. Ett utdrag af Orebrotidningens egna ord förtjenar att anföras: Vi kunna ej annat än, med Synglaset, vara Barometerns utgifvare tacksamme för att han hjelpt Synglaset så der till rätta, och redt dess, såsom det synes, förut outredda begrepp. Likaledes glädja vi oss åt, att sålunda få i Synglaset en medkämpe för den förnufiiga demokratien, under det vi förut inbillat oss, således orätt, att deri hafva en kämpe för aristokratien. Men hvarföre har Synglaset då kastat sig så häftigt öfver Örebro-Mötets program och de skrifter, som dermed sammanhänga, hvilka j:st gå ut på: konungamaktens anslutning till en för: uftig demokrati? Ar det ej Synglaset, som förut alarm. :at mot dessa skrifter, såsom revolutionära, under -:! de just aro motsatsen, just gå ut på detsamma, so: Synglaset sjelft säger sig beifra: reform utan revouionN, — — — — — S — — — Samma tidning innehåller äfven början af ett i Bildnings-Cirkeln, utaf kammarjunka:en Pontin, hållet föredrag om allmän bildning,. Det är märkligt nog, att man först sedan de lägre folkklasserna börjat vilja bilda sig, har kommit att inse skillnaden mellan belefvenhet, lärdom och bildning, att man fö st då begynt frambålla bildningens moraliska element. Sålänge de högre klasserna ännu voro de enda bildade, sålänge ville man hvarken vyeta af det der sedliga elementet för sig sjelft, eller erkänna det vara af något värde hos de lägre. Men när nu dessa begynna söka det der vilkoret för all utmärkelse i verlden, då begynner man ropa:J ären på en rasande väg; den sauna bildningen består ejilärdom, i bokligt vetande, utan i sedlighet och dygd. Låten derför bli att söka upplysning och vetande, ty der kunnen j ej annat nå än: halfbildning Felet ligger deri att man här, såsom i andra fall, sällan gör sig klar reda för en sak. I ena fallnt framhåller man blott bi!dningens element af vetande, kunskap;i det andra blott det af sedlighet, dygd, allt efter som det kan falla sig för ändamålet lämpligast, Det sanna är att båda elementerna tillhöra Bildningen, liksom ljus och värme tillhöra solen; de betinga hvarandra ömsesidigt och der någotdera fattas, der är mindre än halfbildning. Lika litet som den okunniga fromheten är bildning, lika litet är den höglärda 0osedligheten berättigad till detta namn. Och äfven den lilla omständigheten torde förtjena Synglasets behjertande, att dä man skiljer Bildnivg från blotta lärdomen, och framhåller det sedliga clementet såsom högst och förnämst; så må man också vara så pass konsequent, att man ej gör lärdomsbildningen, uppmätt på förmögenhetens eller rangens eller examinas thermometer, till vilkoret för poOlitiska rättigheter, eller, rigtigare uttryckt. för politiska skyldigheter. Eljest är denna cirkelgång i åtskilliga menniskors tankegång just den vanliga, att under det de ropa på att den stora massan ej bör vara berättigad (eller förbund-n) att deltaga i samhällets angelägenheter, emedan den ej är nog pbildad, (hvarvid det är kunskapsbildningen som menas) så möta de på samma gång med ovilja och gäckeri massans sträfvande att förvärfva denna bildning, ropande då, att den der förståndsbildningen är falsk, emedan det är den morsaliska bildningen, hvartill man skall sträfva. Den allena är menniskans bestämmelse, den allena är det som gör menniskans värde. Men nyss — då det gällde politiska rättigheter — då hade denna bildning ju intet värde. Det sätt hvarpå vi för vår del föreställa oss denna sak är, i korthet, det, att menniskans ändamål är att fatta Gud (häri ligger vetandets, kunskapens betydelse) och att älska Gud :detta är den sedliga sidan). Men liksom begripandet af Guds väsende (så långt menniskoanden förmår) leder till kärleken, så leder äfven kärleken till begripandet. Tager man detta till utgångspunkt för sin verldsåskådning, och inser att detta mål icke är några få menniskors, utan allas mål; så skall man snart lära sig inse hvad en förnuftig demokratisvill säga. assessor