Aftonbladet – 19 november 1849, sida 1

för sig fördelaktig utgång. Grefve Fabiang hade kring huset Braschi utlagt ett finmaskadt spionerinät för att upptäcka denne andre rival, som han sedan förut beskrifna möte ej mer återsett. Chefen för dessa spioner var Antonini; han hade afklädt sig markisens drägt för att påtaga en genuesisk bärares tarfliga uniform. Denne mans djerfhet var så stor att han ingick midt på dagen, förklädd till fransiskanerallmose-samlare i palatset Braschi, der han gjorde en husvisitation, utan att igenkännas af domestikerna. Midt i detta nät af intriger, öfvergick Fabiano från det största lugn till den mest förtärande verksamhet enligt tillfällets kraf, och väntade alltjemt ett slutligt bref, som Octavien nyligen lofvat honom, och som borde komma från Warschau eller Berlin. Markis Viani hade trott sig böra upphöra med sina besök i Casa Braschi efter den förvisningsorder, som han, något för despotiskt, utfärdat mot hr de Mersanes. Förvånad öfver de stöd, som den unge fransmannen funnit hos franske konsuln och kommodor Hamilton, uppehöll han sin rätt mot högre myndigheter, genom skenbara eller osanna skäl, men slutligen tycktes han böjd för eftergift, ty han fruktade isynnerhet att guvernören medelst efterforskningar skulle uptäcka, att denna Proskriptionsorder hade sin källa i ett anfall af jalusi och en salongsintrig. Å min sida visste grefvinnan Hortensia ej hvilken orsak hon skulle tillskrifva markisens bortovaro, och oaktadt hans besök voro henne förhatliga, såg hon likväl mindre fara för sig i denna dagliga efterhängsenhet, denna misstänksamma kärlek, som utbröt i hotelser, än i denna hemlighetsfulla och plötsliga frånvaro, som lemnade fritt spelrum åt dystra gissningar. Då vi sålunda redogjort för våra personagers ställning under detta skifte af vår historia, skola vi inträda i det lilla huset vid Aqua Sola, der Tadolina sedan flere dagar emottog markis Vianis hemlighetsfulla besök. Det är ett ensligt ställe och fullt af detta behag som. qvarhåller sin gät och kommer honom att