Aftonbladet – 19 november 1849, sida 1

LJ UTRIKES. DANMARK. Vi meddelade i thorsdagsbladet den skrifvelse som preussiske kommissarien i Slesvigska regeringskommissionen (i landsförsamlingen) grefven von Eulenburg afgifvit till superintendenten i Slesvig Nielsen angående presterskapets förhållande till landsförvaltningen och konungen af Danmark. Utur danska tidningar lemne vi här äfven ett utdrag af det vidiyftiga svar som superintendenten lemnat; och hvaraf följande är i synnerhet värdt uppmärksamhet. Efter att förnekat att presterskapet företagit något, som till och med skenbart förtjenar att betecknas, såsom upprorspredikan för Gud och samvete,, men deremot påstått, att det enda presterna gjort, varit att icke vilja den form för kyrkobönen som landsförvaltningen, då den förbjöd den af insurgentregeringen anbefallde, efter deras mening påbjöd, samt att så länge vägra medverkan till de anbefallde kungörelsers publicerande till dess den försäkran gifves, alt detta icke yrkas i konungens af Danmark namn såsom sådan; erkänner superintendenten att detta väl kan, för den som betraktar saken ytligt, framställa sig såsom ett sken af uppror, men anser sig böra ingå i djupare pröfning af förhållandet. Han försäkrar, att om man genast vid kungörelsens af den 47 Sept. emottagande hade vetat, att bönen kunnat få lyda för Konungen af Danmark, Slesvigs Hertig, så hade presterskapets förklaring af den 45 Oktober blifvit annorlunda affattad. Men så hade ingen kunnat läsa meningen i ett förbud, hvilkets nödvändighet icke motiverades genom annat än förklaringen, att kommissionen regerade i Konungens af Danmark namn. Derefter framställer superintendenten såsom hufvudsakligt skäl, att förbudet mot förra kyrkobönen icke hade blifvit tillstäldt presterskapet, såsom särskildt öfverbiskopligt dekret genom superintenturen, efter inhemtandet af deras betänkande, men att det varit formen under det mest absoluta danska herraväldet, utan hade förbudet deremot varit sammanfattadt med tretton andra förordningar, och dessa hade icke en gång blifvit honom tillsända från Landsförsamlingen (2), som likväl förut tillsändt honom ett exemplar af hvarje ny lag, för arkivet. Superintendenten erinrar om, att äfven då insurgentregeringen påbjöd förändringen i kyrkbönen, hade skrupler uppstått hos flera prester; men då dessa bibehållit gamla bönen, hade fvlket minskats i kyrkorna och till och med på några ställen excesser uppstått. Likväl var den då anbefallda bönen, efter Lutherska formuläret, som blott nämner orden Lan