Aftonbladet – 17 november 1849, sida 1

git sin man vid näsan, hvilken är mycket lång, såsom alla antiqvariers näsor. Vare detta sagdt utan elak afsigt; ty som ni vet är förtal min fasan Nå väl, käre grefve Fabiano, låtom oss gå till väga utan krus; jag har mycket att göra i dag; ni måste lemna mig ostörd vid mitt arbete, och jag skall i afton taga igen det jag denna morgon förlorat genom att icke få tala med er. Ah! Se der en metod som jag tycker om, min käre Viani, se der, just sådant jag fattat lifvet!... Adjö, jag går, tills i afton. Afsluta edra arbeten och var i god tid hos o0ss.n Adjö, grefve Fabiano. i Den sicilianske demonen använde återstoden af dagen att uppgöra planer på Villa-Bianca:; ban hade åtsgit sig att göra inbjudningarne till markisinnan Grimaldinis soirå, och bam ville i sin tants intima salonger icke inplita mer än sex eller sju af honom väl kända familjer. Vid den bestämda timman var grefve Fabiano redan på tröskeln till den första salongen för att ecmottaga gästerna. Han blandade sig med en förtjusande inbilskhet i grupperna, förde samtalet på ett glädtigt ämne, och ställde sig åter på sin post, så snart konversationen ifvades. Såsom hvar och en visade sig girig att njuta hvad man kallar konversationens behag, behöfde grefve Fabiano e mycket uppmuntra sin societet. De tygellösa tungorna stungos snart såsom ormgaddar. Man uppoffrade vid denna est tre eller fyra qvinnors rykte, och gästernas glupska hunger, stillades ej deraf. En ung man som ännu aldrig skärt bort ett dylikt ag, gaf i en fåtölj sin kropp en lätt vaggnirg ch sade: VÅ propos, mina damer, emedan markis Viani T frånvarande, kunna vi påbörda honom en ottis: J veten att han gifter sig?