Aftonbladet – 16 november 1849, sida 2

Ppanluoct, Ulall UCK JTUISKalld KOLMINUnHCPNA Så DCtydlig inkomst, att en stor del af deras utgifter för allmänna behof dermed kunnat bestridas; hvilken inkomst endast i Christiania uppgått till det betydliga belopp af 16,000 specier, eller 64,0f0 rdr rgs årligen. Vid frågans behandling befanns dock, att, om man, vid bränvinsminuteringens beläggande med serskild afgift, ville följa enahanda grunder i Stockholm som i Christiania, en sådan jafgift här i staden, hvarest spirituösa drycker af alla slag, som årligen utminuteras, enligt approximativ beräkning, uppgå till den ofantjga qvantiteten af omkring två millioner kannor, skulle, efter det i Christiania utgående belopp af cirka 16 sk. banko för hvarje kanna, komma att tillhopa årligen utgöra icke mindre än omkring 666,666 rdr 32 sk. banko. Att uttaxera och indrifva en sådan summa hvarje år från bränvinsminuteringsställena här i Stockholm ansågs orimligt och omöjligt; i följd hvaraf all tanka på det norska systemets tillämpning här måste öfvergifvas; helst en allt för stor rubbning dessutom, genom detta system, enligt hvilket det står hvar och en fritt, som kan ställa borgen för afgifterna eller erlägga desamma förskoltsvis, att idka minutering af starka drycker, skulle hafva egt rum uti de nu varande näringsidkarnes ställning, bland hvilka flera borgareklasser hade denna minutering till sitt egentliga näringsfång. Man fann likväl att bränvinsminuteringen, för att kunna ändamålsenligen ordnas och inskränkas, borde så väl här som annorstädes underkastas någorlunda höga afgifter till kommunen; emedan sådant syntes dels utgöra nästan det enda lämpliga medlet att minska minuteringsställenas an!tal samt spridandet och förtärandet af rusgifvande drycker med de deraf härrörande skadliga inverkningar på befolkningens välstånd och sedlighet, och dels böra betraktas såsom en naturlig inkomstkälla, för de utgifter, hvilka erfordras till underhåll af en för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande lämpligen ordnad polis, samt till fullkomnande af stadens välgörenhetsinrättningar; enär såväl polismakten som välgörenhetsanstalterna, genom bruket af starka drycker, äro vida mer, än om sådana icke begagnades, af behofvet påkallade, och måste anlitas. Vid sådant förbållande och då, enligt hvad här ofvan är upplyst, de så kallade föreståndarne, för tillåtelsen att idka bränvinsminutering, årligen sär.skildt hvar för sig betala från 100 till 200 rdr banko, samt man hade sig bekant, att uti flera bland rikets mindre städer, för en dylik tillåItelse, till städernas kassor hvarje år betalas 300 riksdaler banko och derutöfver af hvar och en näringsidkare, ansåg man, att lämplig medelväg i detta afseende vore funnen, om man till en början icke bestämde den särskilda kommunalafgiften till högre belopp, än Idet de näringsidkare, som icke sjelfva drifva sitt yrke, minst erhålla af sina föreståndare eller arrendatorer, eller 100 rdr banko; hvarigenom -man ock kunde hoppas, att nyssberörde olämpliga utarrendering skulle upphöra. Bland de omständigheter, som bidragit att göra de Stockholmska krogarna till sådana trånga osunda och snuskiga kyffen, som de till största delen för närvarande äro, ansågs det stadgandet vara mest verksamt, att rättigheten att idka krogrörelse enligt författningarna bordt såsom försörjningsmedel tilldelas obemedlade Iqvinspersoner; emedan följden af detta stadgande varit den, att sedan en sådan qvinna lerbållit dylik rättighet, hon, som för att vara kompetent dertill, skulle vara medellös och följaktligen urståndsatt att anskaffa lämplig, rymlig och sund lokal samt erforderligt förlag, genast måst vända sig till någon och ofta jnågra vinstsökande förlagsmän, af hvilka hon blifvit så hårdt taxerad, att hvarken hon af rörelsen kunnat hemta sin bergning, eller den krogbesökande allmänheten vara belåten med det sätt, på hvilket rörelsen utöfvats. Härigenom har nästan alltid inträffat, att krögerIskan efter några års förlopp kommit på fullkomligt obestånd, måst afstå sin egendom till sina borgenärer, och sålunda, helt och hållet utblottad, befunnit sig iså mycket sämre ställning, än innan hon kom i åtnjutande af krogrättigheten, som kroglifvet utöfvat ett högst skadligt inflytande på hennes -lefnadsvanor. Om Jen sådan krögerska sedermera kunnat på ett Jeller annat sätt bereda sig tillfälle att, då hon sjelf icke kunde begagna sin näringsrättighet, få till en annan likaledes obemedlad qvinna löfverlåta densamma, eller, som det vanligen heter, antaga en förestånderska, så har hon väl derigenom erhållit ett bidrag till sin bergning, men hon har dock fortfarande blifvit fästad vid kroglifvet och hindrats att söka sin utkomst med arbete eller industri på annan lämpligare väg. — Värst af allt har varit, att krogen icke kommit i bättre händer än förut, samt att den derjemte blifvit belastad med arrendet till den afsigkomna krögerskan, hvilket, tillagdt den inkomst förestånderskan för sin bergning måst påräkna, utgjort mer än krogrörelsen kunnat bära, då näringsställenas antal varit i ständigt tilltagande. Af dessa skäl och orsaker tillstyrktes uti det nya förslaget, att till en början, för tre år, skulle utgå från hvarje minuteringsställe en minimiafgift af 400 rdr bko, att användas till ett ändamålsenligt ordnande af stadens polis och välgörenhetsinrättningar; att antalet af minuteringsställen, hvilka alla borde erhålla lika rättigheter. skulle småningom minskas med omkring en tredjedel, eller till 500; att hvar och en välfrejdad person skulle vara kompetent att vid inträffande ledighet söka komma i åtnjutande af rättigheten att idka bränvinsminuteringsrörelse i dess föreslagna vidsträckta bemärkelse; att om fiera sökande anmälde sig, den skulle erhålla företrädet, som erbjöde och ställde säkeri et för högsta afgiftsbeloppet, eller detsamma förskottsvis erlade; att om minimibeloppet eller 100 rdr icke erbjöds, den 1ediga rättigheten skulle indragas; samt att churu nykterhetsvärdshusen vid förslagets afgifvande icke voro flera än fem (de hafva numera minskats till tre), hvarje välfrejdad person skulle kunna erhålla rättighet att, utan afgift till stadskassan, hålla allmänheten tillhanda lagad varm eller kall meat, äfvensom jästa maltdrycker, kokadt kaffe, the och chokolad, under yilkor att, i anseende till den af erfarenheten j Å j