Aftonbladet – 15 november 1849, sida 3

ett vackrare torg än här. Bildande en fyrkant af nära lika storlek med Gustaf Adolfs torg i Stockholm, är denna sköna plats genomskuren i tvenne lika delar af en den allratäckaste å, som sedan den slingrat sig genom stadens nordöstra del banat sig en bugtig väg utåt Wenerns grandiösa bassin; som torget derjemte på alla sidor är prydt af särdeles vackra och ganska ansenliga byggnader, samt kring åbädden beplantad med lummiga löfträd, så förtjenar det äfven att engång offentligen omtalas. Men de byggnader som omsluta denna vackra plats innesluta äfven pluraliteten af stadens rikaste innevånare — patronet om sina 100,000-tals rdr eller mera, som derjemte genom en den noblaste sämja och verksamhet lika mycket bidraga till utvidgande af ortens som deras egen förkofran och välstånd. Nu har det visserligen på dessa håll blifvit en mani att häckla de rika endast derföre att de äro rika och skrikarne fattige eller lata; men när som här kan ådagaläggas att flertalet af Christinehamns solidaste patroner cj genom tillfälligheter, såsom arf eller giftermål, utan medelst redlig, ihärdig och aktningsvärd arbetsamhet småningom från fa:tiga eler mindre bemedlade vilkor stretat uppför välståndets stege, så torde väl knappast någon vältänkande menniska afundas dem denna lön, som deras nit och redliga sträfvande omsider förvärfvat dem. När nu derjemte så som här knappast är att uppspåra en enda tiggare, men stadens förmögnare borgerskap redan för flera år sedan sammanskjutit ganska ansenliga medel till fullkomligt! betäckande af behöflig fattigförsörjning, samt äfven hvad beträffar undervisningsanstalter och arbetssysselsättning gjort särdeles betydliga uppoffringar, så vore det i min tanke mindre ädelt att ej då tillfälle yppades lemna offentlighet åt så vackra och menniskoälskande bemödanden. Men liksom välvilja och tacksamhetskänsla sällan felas hos de i allmänhet kraftiga, ädla och arbetsamma innevånare i Wermland det sköna, så veta äfven de mindre gynnsamt lottade att med erkänsla och arbetsamhet belöna de uppoffringar som göras för deras underhåll eller bergning. Välviljan sträcker sig här till och med så långt, att hvarje vandrande gesäll eller arbetare, han vare svensk eller utlänning, som på sin resa passerar staden och är nödställd, endast behöfver anmäla sig hos en eller annan stadstjenarce för att oförtöfvadt erhålla en pollet vid hvars uppvisande han sedan hos en aktningsvärd fru i staden undfår en så passznde traktering af mat och dryck, att han funnit tillfyllestgörande vederqvickelse för fortsättandet af sin! vandring. Bredvid den välvilja och vänlighet som, så utmärkande karakteriser:r betydligare delen af stadens befolkning, samt på det hela är egen för den wermländska provinsen, råder derjemte ett fredlighetssinne som, förenadt med gudsfruktan framalstrar hos den besökande resande en känsla af trefnad,; trygghet och välbefinnande som i våra oroliga poli-) tiserande tider ej öfverallt står att vinna. Endast under den såkallade Fastingsmarknaden, måhända Km mm mm F-— MM PFA om AA m— UV — om Mm mm AA FA mm MA KM vh OA Mn MA ÖA UN Et — pj den största och vigtigaste i riket, och som räcker i ej mindre än 3:ne veckor, förlorar den goda staden Christinehamn en betydlig delafsin normala prägel, fa Mi os VV MM Pr d a f r r g o E 1 S ä I a i det nu hvarje aldrig så litet öfverflödigt rum är 0 fullpackadt af marknadsgäster eller marknadsgods, butiker med sqvadronerande skyltar uppslagna i hvarje hus, på de bättre gatorna, och hela staden så till sägande förvandlad till en kolossal handelsbörs. Såväl från hufvudstaden som från ändå aflägsnare orter strömma nu köpare, säljare, spekulanter, ko! I n d medianter m. fl. till staden, men förnämligast kon5 centreras nu här större delen af de wermländska; jernbruksägarne, en samling respektabla och solida herrar som med få undantag hvar för sig hafva att åt den kloke Götheborgsköpmannen eller andre köpare kunna lemna åtskilliga tusentals skeppund jern. Men bredvid desse respektable och affärsvane brukspatroner bemärkas äfven en samling kraftiga ochi allvarsamma män, klädda i vanlig wermländsk bonddrägt och med kolossala läderförskinn framför de i) allmänhet temligen bastanta magarne. Desse män som i verkligheten tillhöra bondeståndet och deri sätta en aktningsvärd stolthet, äro emellertid der-! jemte att betrakta som en art bruksherrar, då nem-) ligen ganska ofta en dylik anspråkslöst kostymerad bonde har att lägga på vågen sina 5 å 600, ja stun-, dom 1000 skeppund tackjern. Nu är det under en fastingsmarknad brukligt eller till och med nödvändigt att säljare och köpare samlas i en eller annan större lokal der köpslut, kontrakter och samtal egaj rum, samt hvarest äfven punschglasen klinga och champagnen fräser under det röken af brukspatronens och possessionatens finare cigarr förnämt eller kanske snarare beskedligt förenar sig med ångan af bondhandlandens mindre välsmakande tobak. Visserligen gifves det en och annan mera förfinad säljare eller köpare som ej litet generas af denna dagliga och nära beröring med männen med de stora förskinnen, som röka idel ankare eller Gefle vapen och ej bruka galoscher; men här gäller det för fina herrar att hålla god min, ty vår bastante bondbrukspatron låter sig ej förbluffa eller genera, så mycket mindre som flertalet af bruksegarne och possessionaterne sedan gammalt umgås med honom på det mest vänliga och aktningsfulla sätt; ja väl äfven ofta dricker brorskål med honom. I mångfalldiga andra afseenden terde annars en fastingsmarknad förtjena att genom t. ex. en Orvar Odds eller en Onkel Adams pennor vinna en beskrifning; ty liksom en marknad utan tvifvel alltid erbjuder ämne för såväl allvarligare som humoristiska betraktelser, så torde isynnerhet den Christinehamnska fastingsmarknaden lemna ytterst rika källor till skildringar som ej allenast torde hafva intresse för älskare af humoristisk skrift, men äfven för hvar och en som åstundar målning af folklifvet, af folkets verksamhet, af förhållanden och de olika samhällsklassernas närmare beröring med hvarandra, AA mm er mt MR MA AA Fr VA ÖA MM AA —-— vv AA —DD —AM LA AMA MM — AM MM EP MM — ARA pr he Nn Men äfven i andra riktningar ådreager sig dennala lilla stad betraktarens aktning och uppmärksam-n het, då ej mindre än trenne högst betydliga bygg-lu nadsoch ingeniörarbeten nu på en gång äro!d under verkställighet, hvilka ej allenast torde kom-la ma att gagna, men äfven att hedra orten. Så-!k lunda är man nu pro 1:0 sysselsatt med att genomh gräfring och muddring göra den del af ån segelbar, d som bildar stadens kommunikation med Wenern.d och hvilken kittills endast medgifvit frektning pålst pråmar, hvarigenom stadens högst ansenliga jern-jt, försändningar dels måste underkestas dubbel omochjei inlastning, dels drabbas af alla dermed förenade dryga ti arbetskostnader, hvilka nu komma att reduceras tilllei mindre än hälften; detta företag, som omfattar end: sträcka af nära s mil, bekostas uteslutande af sta-lv dens och ortens patroner, men anses att kosta enlsl 30,000 rdr, och torde komma att ej allenast gynna tj de rikares handelsrörelse, men äfven de mindre haud-ldi landes och böndernes trafik. Redan nästa vår lärerlta detta arbete vara fuilbordadt, så att ångbåtar ochlst andra fartyg sedermera kunna lägga till ända invidlgi stadens jernvåg och magasinsbyggnader; dernäst harln redan arbetet på den redan så kallade Christine-ld hamnsjernvägen så långt avancerat, att planeringen al af hela linien, som intar en sträcka af nära 4 ,id mil, jemte alla nödiga genomgräfningar och brohvalf, lir äro färdiga. Som äfven de för banan erforderliga fö rails redan äro anlända från Skottland, torde dennajoc för hela staden och den kringliggande bergslagen så fe förmånliga anläggning inom kort komma att öppnas. vi Detta lika vackra som interessanta arbete står under d: ledning af en i facket särdeles skicklic man herrlcec e S mee