Aftonbladet – 14 november 1849, sida 2

ir anmärkt, att ganska mycken fattizdom finnes i Stockholm, ja kanske i proportion lika mycket som i någon annan hufvudstad; men tillökningen i afkortningarne på de sista åren härleder sig likväl egentligen deraf, att cautionerna för kronoutskylderna numera äro afskaffade, och hvarigenom mycket som förr utkräfdes af försvarsgifvare nu måste afskrifvas. Om riktigheten af denna uppgift kan underrättelse fås hos uppbördskommissarierna. ,Fattigskatten har på de sista 5 åren stigit med 55,000 rdr bkov. Detta härleder sig hufvudsakligen deraf, att betydliga summor nu mera in förr åtgå för allmänna arbetshusets underhåll, för beredande af arbetstillfällen genom stadsnämndens försorg och för flere anstalter som först på sednare åren tillkommit för att förse de fattiga med soppor och ved m. m. Detta är visst ännu ganska ofullständigt; men det är åtminstone i god socialistisk anda och har haft den fördelen att antalet af brottmål och arresterade högst betydligt förminskats. Hade hr Frans Sjöberg hänt till eller kommit att tänka på. alla dessa data innan han skref sin artikel, så hade det troligen icke kunnat falla honom in att begagna sådana plumpa uttryck i sin polemik, som ait Aftonbladet ljuger mot bättre vetande och att Dagbladet aftryckt och rekommenderat läögnerna. Månne denna ton skall utgöra en rekommendation för stilen i Folkets Röst? — Det nya Synglaset för i går lemnar sina läsare den intressanta underrättelsen, att dess redaktion tills vidare betraktar representationsfrågan som en af landets mind:e vigtiga angelägenheter. Deremot har berörda glas tagit häftigt vid sig öfver Bore, som i en artikel om Norge berömt 1814 års storthbings värdiga och fasta hållning. Synglaset säger att Bore borde heta Nore, och slutar sjelf med den reflexionen angående föreningen med Norge: det var icke första gången Sverige förråddes åt utlänningen; samt vidare: Om de svenska kanonerna ,varit kommissarier i Norge, skulle allt fått ett annat utseende; men — ännu är icke alla dagars afton kommen! — Anfäkta hvad den kammarjunkaren i dag är barsk! Uti samma nummer talar Synglaset om det med hvarje dag allt djupare och djupare i allmänna opinionen sjunkande Aftenbladet.. Om vi minnas rätt så har alltid någon af våra värda kolleger alltsedan första året af Aftonbladets tillvaro omkring en gång i månaden benäget underrättat publiken att Aftonbladet befann sig i sjunkande. Om man gör en ungefärlig kalkyl, huru mycket detta sjunkande sammanräkpadt utgör i längd, så borde Aftonbladet vid slutet af detta år befinna sig nära den motsatta sidan af jordytan, i Stilla hafvet. Samma Synglas tycker, att dess ,radikala medbröder behandla landet som vore det en enda stor reformklubb, bebodt endast af representationsförändringshungrande Orebro-Junimän. Märkvärdigt är, att Synglaset i samnia nummer, hvarest det förestående yttras, föreslår konservative, medelvägsmän, radika:ery — alla att låta sina betänkligheter falla och antaga Danmarks grundlag, på samma gång som de förenade sig med Danmarkn. Detta är ju åter rätt snällt. Synglaset har också kommit i ett litet trångmål. Uti ett föregående nummer har redaktionen insinuerat, att här i staden finnas 3 å 4 kommunistiska skolor. Flere privata skollärare hafva nu begärt att Synglaset ville närmare uppgifva, hvilka dessa skolor äro. Härpå svarar Synglaset nu att det ej kan företaga sig att bevisa sanningen af uppgiften, af obekantskap med de många privata skolorna i Stockholm, men anhåller om en sådan bevisning af den förra insinuationens författare. HVAD HAFVA DE LIBERALE ATT NU GÖRA? Under denna titel läses i Norrlandsposten följande egna förslag: Vi säge det på fullt allvar: vi tro att det vore nyttigt, om det låte verkställa sig, att alla verkligt liberala tidningar på en gång upphörde, för att låta de reaktioräre och konservative rasa ut, och derefter på en gång i sinom tid ånyo uppträda för att egna förnyade krafter åt samhällets pånyttfödelse, sedan reaktionen i förening med gråheten visat huru litet de förmå lyfta staten till trefnad och välstånd, eller rättare — för att vara uppriktiga — visat huru tryckande och olycksbringande deras åtgärder blefvo för samhällets trefnad och belåtenhet. Men denna plan kan ej lyckas utan att de liberale äfven i alla andra afseenden afträda från scenen: de må gerna undertrycka sina önskningar i representationen, endast med det undantaget att de ej låta de grås representationsförslag gå igenom; de må gerna låta sina sällskaper för samhällsförkofran i åtskilliga afseenden tills vidare ligga nere; med ett ord: de må gerna på en gång utrymma fältet åt reaktionen ; de kunna vara förvissade att denna snart nog skall hafva uttröttat nationen till den grad att de inom kort sjelfve skola vara reaktionens mästare. Den vidräkning, de då skulle blifva i tillfälle att bålla, skulle otvifvelaktigt blifva af vida mera inflytande än muvemangets närvarande ofta misslyckade försök att hålla reaktionen någorlunda i hejd. AAA Teater. Kongl. Operan. Om det är en sanning, må mr adlavmasrnmarna af Kgl cångeonanan I närvarande